Jag har just läst ditt brev i Expressen: ”Det här är för er, Max och Saga” och berörts starkt! Du skriver så fint, så utlämnande och så ärligt.
Här om dagen pratade jag med min gamla mor och hon sa: ”På något vis har de små barnens pappa kommit i skymundan och det känns hemskt.”
Min mor har rätt. Nicklas, pappa till två små barn, har inte alls fått samma medieutrymme som övriga inblandade.
Till viss del finns det en förklaring. Barnen mördades i sitt eget hem i Arboga, hos sin mamma. Mördaren hade förmodligen tänk att mamman också skulle dö.
Sambon kommer hem och finner Emma och de små barnen mycket svårt skadade. Morfar blir sen något av en ”talesman” för familjen.
Fokus riktas mot hemmet i Arboga där morden skedde, mot mamman som överlever, familjen som vakar över henne, sambon som för alltid har synen kvällen den 17 mars insvetsat i sitt minne.
Men det finns en älskande pappa också. En pappa som älskade och älskar sin prins och sitt lilla troll. GLÖM ALDRIG DET!
Som jag tidigare skrivit går mina tankar självklart också till honom under dessa rättegångsdagar.
Jag hoppas innerligt att du Nicklas klarar detta. Att rättvisa skipas. Att ditt hat sakta försvinner och att du får ro, upprättelse och hopp för framtiden. STOR KRAM från mig
Senaste kommentarer