Det fanns en tid då jag ofta, ofta gick till ett hus i Arboga och ”tittade till Emma”. La ner blommor, ett meddelande, tände ljus, bad en bön.
Det gör jag inte längre. Jag tittar till Emma på andra sätt nu och villan i Arboga är inte längre den plats som känns rätt för att tänka, sörja och försöka göra något för Emma.
Idag är det den 17 juli. Exakt 4 månader har gått sedan den fasansfulla tragedin inträffade i Arboga. Ett fruktansvärt brott som saknar motstycke i modern svensk kriminalhistoria. Två små barn mördas och deras mamma utsätts för mordförsök – i det som ska vara det tryggaste av alla ställen – det egna hemmet.
4 månader har gått av sorg, raseri, hat, hopp, uppgivelse, tårar och en längtan att allt ska vara över. Att den som är skyldig till detta hemska dåd fälls i domstol och får sona sina brott. Att det ska bli en ny tid, en tid för Emma och familjen att lägga en bit bakom sig och få börja sörja. Slippa tänka på polisförhör, häktningsförhandlingar, minnesbilder som bevis och journalisters frågor. Börja en vardag, få sörja, få försöka överleva ett liv där det fattas två små fina barn.
Låt den dagen komma mycket snart!
Tills dess vill jag påminna om Insamlingen till Emma och Minnesfonden för Maximilian och Saga. Har det startats en insamling för barnens pappa – så blir jag glad om någon informerar om det på min blogg. Signaturen ELite var inne på det i en tidigare kommentar på bloggen. Han/hon kan meddela ev. kontonummer via en kommentar!
Vad gäller insamlingen till Emma – se vidare under ”Categories” i högerspalten på bloggen och klicka på rubriken ”INSAMLING TILL EMMA FRÅN ARBOGA…”.
Jag ”tittar till Emma” idag i mina tankar. Och inte bara Emma utan hennes föräldrar, syskon och sambo – och naturligtvis ”tittar jag till” Nicklas också.
MÅNGA VARMA KRAMAR TILL ER!
Senaste kommentarer