Feel in the Blogg

Rosa muffins finns snart i var mans mun – jag kunde inte låta bli ordvändningen…

Unga kvinnor slåss för sin rätt att grädda rosa bakverk medan det egentligen ligger något helt annat än hobbybakning bakom den senaste trenden.

Man anar en större kraft, en plan iscensatt ur de högre sfärerna. Ett politiskt syfte med helt andra avsikter än att gynna vetemjölsindustrin.

Det handlar inte om bakning och sysslor i köksregionerna – det här är hett politiskt stoff. Den leende Leila i rosa blir en förebild för de nya kvinnorna. De unga som inte ens var påtänkta under det radikala 60-talet och som inte har en susning om vad Grupp 8 stod för.

Men Leila är ett politiskt vapen precis som de rosa muffins hon levererar.

Kvinnor ska vara snälla, lugna och hålla sig till syltrecepten som på mormors tid. Och varför? Jo, för att den andra människosorten – den som inte föder barn och krånglar med foglossningar och havandeskapspenning ska få mer utrymme. Den sorten som alltid ställer upp på jobbet, som kan slita till 180 % och som sällan eller aldrig bråkar om föräldraledighet eller vabbar.Den sort som också blir en förlorare i spelet – mannen.

Genom att putta tillbaka kvinnan vid spisen löser politiker en hel del problem. Företagen får de dugliga trälar de vill ha när kvinnorna blir hemma och, som förr i världen, sköter marktjänst och ungar. Arbetet kommer att gå som på räls utan en massa trasslande frånvaro på grund av ”ovidkommande saker”.

Därmed slipper regeringen också en massa utslitna människor som krånglar och vill ha vård, sjukskrivning och rehabilitering. Ohälsotalet minskar liksom långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar. Toppen – eller!?

I gårdagens Bbl/AT läser jag åter en krönika, denna gång från en man, med rubriken ”Sådan jämlikhet och feminism vill jag se”.

Kåseriet är en riktigt ruggig läsning. Evert Jonsson, krönikören, ifrågasätter helt feminism och jämställdhet. Med utgångsläget att Fi (Feministiskt initiativ) endast fick 0,8 % av rösterna i senaste valet menar Evert Jonsson att detta är ett bevis för ett ickefolkligt stöd för dessa frågor!

Han fortsätter med att angripa önskemålet om ett mer jämställt samhälle. Jag citerar: ”Så vad är problemet om de inte har något folkligt stöd? (”de” = Feministiskt initiativ, bloggarens kommentar). ”Jo, trots sviktande stöd från massorna har deras ideologi blivit en del av den politiskt korrekta (och därmed mediala) agendan. Exempelvis har den konstruerade vetenskapen genusvetenskap etablerats som institution på landets universitet, genuscoacher arbetar för att implementera genusvetenskap på förskolor, skolor och arbetsplatser, ROKS och snarlika organisationer tas på fullt allvar i debatter och inte minst: en rad skribenter och tongivande personer i media har anammat feminismen och jämställdhetsideologin.”

Man baxnar! Jag blir mållös! Nästan – för att tappa talförmågan, sluta reagera och låta bli att föra jämställdhetskampen vidare är det sista jag vill.

Att Evert Jonsson, med sitt synsätt, arbetat med skolfrågor gör det hela ännu mer prekärt.

Kåsören slutar sitt inlägg i tidningen med att fråga, citat: ”Mår någon bättre? Blev det något mer jämställt? Vem vann?” Och ger feminismen och jämställdheten skulden för utbrändhet och sjukskrivningar.

Det är precis sådana här skuldbeläggare som det politiska systemet vill ha. Lägg sen till den uppeldade kampen kvinnor emellan – unga kakbakande tjejer mot de äldre kvinnorna med erfarenhet av hur det var förr. Ser ni mönstret?

Nej, tror någon att detta handlar om lusten att baka muffins – så är ni helt fel ute.