Feel in the Blogg

Plötsligt har en märklig hemmafruönskan tilltagit i Sverige. Plötsligt vill unga kvinnor inget hellre än att baka rosa muffins i köket eller samla syltrecept! Hur kan detta komma sig?

Jag och andra feminister bör ta på oss skulden. En sådan här utveckling kan bara betyda att jämställdhetsarbetet misslyckats – eller i alla fall är på väg att haverera.

I min lilla hemkommun skriks det efter vårdnadsbidrag. Unga nyblivna mödrar, för det är ofta dom som skriker, ser bara sin lilla värld och glömmer allt vad solidaritet och jämställdhetssträvan heter. Struntar i att ensamstående föräldrar inte har en chans att leva på 3000 kr i månaden. Struntar i att vårdnadsbidraget är en början på en tillbakagång för kvinnor, män, barn och jämställdhet.

I lokala Arboga Tidning skriver Sara  Wallinder så här idag: ”Varför är det så upprörande att Leila står med blommigt förkläde i TV, när ingen lyfter på ögonbrynen åt att Per Morberg skalar potatis med en högtryckstvätt?”

Ja, varför Sara? Och vilka är det som är upprörda?

Är det inte så att oron och rädslan över söta Leila som bakar kan bero på att bakandet, tvättandet och allt annat hushållsarbete en gång i tiden inte bara var en liten kul hobby utan en plikt för kvinnor. En skyldighet sprungen ur kön och avsaknad av egen försörjningsförmåga? Ett heltidsjobb utan avbytare och utan lön och pensionspoäng.

Sen kommer den riktiga råsopen från Sara Wallinder: ”Men skillnaden här är att kritiken kommer från andra kvinnor. Det är andra kvinnor som anklagar för att vara ett hot mot jämställdheten och ett hån mot feminismen. Det är kvinnor som trycker ner och förminskar andra kvinnor.”

Det är skamligt med sådana uttalanden! Att hetsa kvinnor mot kvinnor är precis vad det traditionella manssamhället vill! Det är ett utmärkt sätt att förlöjliga hela idén om kvinnans frigörelse.

Sara Wallinder går på högskola och läser ”Kvinnoliv och kvinnohistoria”, enligt tidningen. Sara borde nog läsa på lite bättre och därefter fortsätta med en kurs i Genusvetenskap!

Sen borde Sara Wallinder fundera över vilka kvinnor det är som blir upprörda över hemmafrutendenserna i vårt land. Vilken ålder de här kvinnorna är i och vilken bakgrund de har. Då kanske Sara Wallinder får en bättre uppfattning om deras upprördhet.

För några år sedan var jag på en föreläsning i Umeå där Gudrun Schyman talade om jämställdhet. Föreläsningssalen var fullsatt och de flesta var kvinnor. Det som berörde mig allra mest var när de gamla kvinnorna efteråt kom för att tacka Gudrun. Några grät av tacksamhet över att problemen belystes och deras historier var så långt ifrån rosa muffins man kan komma!

I söndagens DN läste jag följande: Softat tillbakalutad ligger Lars-Johan Jarnheimer i hemmets vrå för att uttala sig.

Vinjetten säger så här: ”På toppen av en strålande karriär hoppade Lars-Johan Jarnheimer av. I två och ett halvt år har han ägnat det mesta av sin tid åt de tre barnen och ideellt arbete. Men snart väntar en ny utmaning, som styrelseordförande i Eniro”.

Inga kommentarer borde vara nödvändiga men för Sara Wallinder och andra kan jag berätta att det absolut inte väntar någon styrelseordförandepost på de unga tjejer som väljer att baka muffins hemma!

Vi är bortskämda i vårt land idag 2011! Så bortskämda att vi glömt vår historia!

Något annat som blivit en ”rättighet” i vårt land är att få barn! ”FÅ barn”!?

Arboga Tidning har idag ett rätt märkligt inlägg i den pågående debatten om vårdnadsbidrag: ”Äntligen pappa, 45 år” beklagar sig över att han fått lägga ut 30 000 – 40 000 kr i medicinsk hjälp för att få sin önskan om barn uppfylld. ??? Vad det har med 3000 kr i vårdnadsbidrag att göra förstår jag inte. Det enda som slår mig är att ”Äntligen pappa, 45 år” förmodligen har råd att stanna hemma med 3000 i månaden.

Världen svämmar över av oönskade barn. Barnhemmen är fulla av barn som inget hellre vill än att få föräldrar. Ändå ska vi svenskar anse oss ha rätt att få ”egna barn”. Häpnadsväckande, tragiskt och just – bortskämt!

Foto från en barnhem i Ryssland.