Feel in the Blogg

Att en liten katt kan göra så stort intryck så få dagar. Jag talar förstås om Gunnar!

Liten katt förresten – Gunnar är verkligen ingen liten katt! Gunnar är en stor och stilig kisse och dessutom så otroligt snäll.

Men Cirkus Gunnar blev det i alla fall. I fredags ringde en förtvivlad kvinna och berättade om en hemlös katt. Katten sprang runt i hennes kvarter och eftersom den var okastrerad blev det en hel del små visitkort här och där, inte så väldoftande sådana. Grannarna hade nämligen en liten honkatt och det var förmodligen den Gunnar trånade efter på hankatters vis.

Katarina, som kvinnan heter, var orolig över Gunnar. Någon mindre nogräknad person i grannskapet hade föreslagit att göra processen kort med katten och det ville hon sätta stopp för. Hennes flickor hade funnit en kär lekkamrat i kissen – men eftersom Katarinas familj har hund kunde Gunnar inte få någon frist hos henne. Så vad göra? Katarina ringde mig.

Så Kattpatrullen ryckte ut i lördags kväll. Patrullen bestod endast av bloggaren själv så nog blev det lite cirkus sen alltid.

Katarina väntade på Trädgårdsgatan och hennes flickor höll Gunnar i famnen i trapphuset. Lätt som en plätt fick vi in honom i kattburen jag hade med och sen for jag hemåt med Gunnar!

Väl hemma började cirkusen. Med tre egna katter blev det tvunget att hålla Gunnar lite åtskild. När jag klev ur garaget med Gunnar i buren – smet katten Curry in.
Jag sprang till bakdörren på vårt hus, ställde in Gunnar i buren där och sen ut igen. Ropade och skrek efter Curry bland alla bilar i garaget – men inte ville han komma ut inte.
Det ville däremot katten Felix som nu kom promenerande på garageplanen.
Snabbt stängde jag garageporten för att inte få in ytterligare en katt i garaget, lockade med mig Felix och släppte in honom genom vanliga dörren. Sen ut igen!
Upp med garageporten och nu ville Curry komma ut. När jag skulle släppa in honom den vanlig vägen – sprang han istället uppför trapporna till övervåningen. Efter springande och jagande kunde jag sen släppa in Curry dit han hörde hemma. Wilma höll sig som tur var i skinnet och stannade inne hela tiden.

Ut igen och in genom bakdörren till Gunnar. När jag öppnade kattbursdörren for han ut och in under min säng. Där låg han sen i drygt 24 timmar orörlig. Åt inget, drack inget och gick inte heller på lådan jag ställt fram.
Ibland undrade jag om han levde över huvud taget men jag kollade honom med jämna mellanrum och han andades men var mycket rädd.

På natten sov jag lugnt med en knäpptyst Gunnar under sängen. När jag tittade till honom på morgonen sov han i alla fall lite mer avslappnat än tidigare.

Under söndagen försökte jag på olika sätt få tag i Kattjouren i Köping – d v s Kattvännerna i KAK som tillhör Djurskyddet Sverige. Kattjouren var hoppet för mig och för Gunnar. Jag grät lite i min oro för om Kattjouren i Köping inte hade möjlighet att ta emot Gunnar – vad skulle jag göra då??

På söndagskvällen ringde så Sari från Kattjouren och sa att Gunnar var välkommen dit! Jag blev så lycklig så nu grät jag en skvätt för det.

Jag trodde natten skulle bli lika tyst och lugn som den förra men icke! Nu hade Gunnar vilat upp sig och mitt i natten vaknade jag av ett litet jamande. När jag visade att jag var vaken så blev det full rulle. Gunnar visste inte till sig av glädje och kanske lite tacksamhet också. Han gosade, buffade med huvudet och t o m slickade mig gång på gång på handen. Var jag än var skulle han också vara. En så fin och go kisse!

Idag på förmiddagen begav vi oss iväg – Gunnar och jag. Pappa Göte blev räddaren i nöden när Gunnar inte hade lust att åka kattbur mera.

Gunnars nya hem i Köping!

Tillsammans med en semmeltårta klev jag och Gunnar in på Kattjouren! Tårtan var det minsta jag kunde ge den underbara personalen av tacksamhet.
Vi blev väl mottagna och jag vet att Gunnar kommer att få det bra här. Han kommer att få träffa en veterinär som kollar upp hur han har klarat av sin långa utevistelse. Han kommer också att vaccineras och kastreras. Sen när såren har läkt kommer Gunnar så sakteliga att få bekanta sig med alla de andra, nästan 50 (!), katterna på Kattjouren i Köping. Så småningom hoppas jag att Gunnar ska få ett riktigt hem hos en familj som förstår att uppskatta den underbara kisse han är!

Garaget är INTE katternas hem! Katterna bor i två fina lägenheter i huset invid garaget!

TACK KATTJOUREN/KATTVÄNNERNA I KAK!

Det kostade mig ingenting att lämna Gunnar i Kattvännernas goda vård. Men jag kommer att sätta in en slant på Kattvännernas plusgirokonto. De behöver allt stöd de kan få! Vad gjorde vi om dom inte fanns!?

Sätt in en slant du också! Kattvännernas plusgirokonto är 39 15 48 – 5

Klicka HÄR för att komma till Kattvännernas hemsida!

Tack även till Katarina och hennes flickor som larmade mig! Gunnar och alla andra hemlösa katter är värda ett bättre liv!