Är verkligen Sverige ett välfärdsland? Jag är inte alls säker på det.
Förutom att det idag larmas om 50 % ökning av antalet psyksjuka unga flickor fanns nedanstående att läsa i Vimmerby Tidning i lördags:
”En äldre kvinna blev under förra veckoslutet kvarglömd mer än sju timmar på en toalett på Lindgården i Hultsfred. När nattpersonalen slutligen upptäckte kvinnan sent på natten fann de henne liggandes på toalettgolvet i en blodig pöl.
Det var i lördags kväll runt klockan 19.00 som den äldre kvinnan som har svårt att ta sig fram på egen hand hade blivit hjälpt av personalen till en toalett på Lindgården för att borsta tänderna.
Men personalen glömde bort att man hade placerat kvinnan på toaletten och först klockan två på natten mot söndag hittade nattpersonalen kvinnan liggandes på badrumsgolvet i en blodpöl.
Det visade sig att hon bland annat slagit ut ett par tänder och fått sår i panna, ansikte och armar när hon på egen hand försökt ta sig ut från toaletten. Även delar av skinnet på benen hade skavts av då hon försökte röra sig på golvet .”
Det här är bara ett av alla alarmerande fall som rör vanvård av gamla människor.
Har vi blivit blasé på inhumana företeelser inom vården? Är vi så fullmatade av dagliga notiser om barn, unga, sjuka och gamla som far illa att det går in genom ena örat och ut genom andra? Vi läser – men bryr oss inte. Ser – men vänder bort blicken.
Eller är vi totalt överkörda? Känner vi oss så maktlösa och uppgivna att vi inte längre orkar reagera? Det är inte mödan värt?
Om det varit min gamla mamma eller mormor som glömts kvar på toaletten och hittats först 7 timmar senare, mitt i natten, blodig och sönderslagen efter att förtvivlat ha försökt att själv ta sig ut hade jag blivit RASANDE! VANSINNIGT ARG OCH UPPRÖRD!
Men nu är det inte min mamma och kanske inte heller din mormor – så då ska vi inte bry oss – eller??
Är det inte dags för lite uppror snart!!?? Det gror i alla fall tankar om revolt inombords på mig…
Senaste kommentarer