Imorse gick jag en promenad igen! Den första på över 14 dagar. Äntligen tog jag mig i kragen och tvingade mig ut – och det var jätteskönt. Det kommer att bli en varm dag idag, det kändes.
Först passerade jag en bortglömd park – Bergmans park. Där prunkar blommor i alla färger och slår man sig ner på en av bänkarna har man en härlig utsikt mot ån. Varför uppmärksammas inte denna lilla idyll mera?
Jag vandrade vidare och denna promenad kom att bli en vandring där tankarna kom att kretsa kring djur i allmänhet och hundar i synnerhet.
Först mötte jag Stig Axelsson med sin lilla rara strävhåriga tax. Vi pratade en stund och jag klappade den keliga lilla hunden.
Efter att gått ett längre stycke längs med ån på norra sidan hörde jag arga skrik. Någon hojtade och skrek. Jag undrade vad det kunde vara och fick snar klarhet i detta… För snart hördes en hund skrika av smärta. Yla flera gånger. Jag blev RASANDE! Försökte fånga idioten med hunden på bild – men det blev otydligt. Dock finns Internet så jag vet var han bor…
Jag sprang för att komma runt till andra sidan. Den här killen skulle inte få komma undan!
Det var en man och en schäfer – så typiskt eller hur? Hur många män har man inte sätt ta ut sitt behov av makt på en schäfer, en rottweiler eller annan hund!?
Jag hann inte… Killen försvann och jag såg inte vart. Annars hade jag tänkt mig en pratstund med killen!
Längre bort kom en kvinna gående med en hund. Hon kände till mer om nämnda kille och schäfer. ”Han ska ha sån pli på schäfern hela tiden. Det är synd om hunden”.
Vi pratade en stund om dumma människor. Hon berättade att hon hade travhästar och inom travsporten förekommer också djurplågeri (som om jag inte visste det…). Hon sa att så fort hon ser något sådant går hon fram och säger till! Bra gjort! Det behövs fler som hon!
En bit längre bort kom en ung pojke med världens goaste lilla valp – en sibirian husky på 8 veckor! Killen hade hämtat henne igår. Jag berättade om mannen med schäfern och killen sa: ”Sånt tycker vi INTE om!”.
På bron hem mötte jag Maria och hennes hund. Den hunden av större sort bar en klövjeväska och var ”i arbete” kan man tänka. Jag känner Maria och tror att hon ägnar en del tid på Brukshundsklubben.
Så olika ödets lotter faller för hundar – och för djur av alla sorter. Har djuret tur får det en bra matte eller husse – annars väntar hugg och slag, direkt misskötsel.
Gör en insats! När du ser något – anmäl! Du kan anmäla anonymt till djurskyddsenheten inom din kommun! I Arboga har vi en mycket bra djurskyddsinspektör – henne når du på 0589-871 81 och hon heter Therese Elverstedt.
Eller skänk en slant till någon organisation! Djurskyddet Sverige – klicka HÄR!
Djurens Rätt – klicka HÄR!
Kattvännerna i KAK – klicka HÄR!
Avslutar med en ros från Bergmans Park:
Senaste kommentarer