Den som sig i leken ger – får leken tåla, heter det. Nu är det kris i KRIStdemokraterna och Göran Hägglund ska offras. Sådana brukar spelreglerna vara. Ledaren får klä skott för dåliga resultat.
Det är säkert riktigt i många fall – men frågan är om det gäller för krisen i Kristdemokraterna?
För en ickereligiös samhällsintresserad person som jag känns Göran Hägglund som en rätt OK partiledare. Men partiet? Kristdemokraterna tvår sina händer och undrar vad som är fel. Jo, partiet!
Vad är Kristdemokraterna mer än en förlängning av ett antal frireligiösa samfund? 
Summan av kardemumman av alla som gav sin röst till partiet torde vara frikyrkomedlemmar eller möjligen hängivna Svenska Kyrkan. Men vad har det med politik att göra – egentligen?
Var och en får ha sin tro men behåll den i kyrkan.
Kristdemokraterna vill ha ”Ett mänskligare Sverige” – och vem vill inte det? Finns det något annat parti som motsäger sig detta?
Kristdemokraterna vill också
– Låta familjerna bestämma mer
– Ha en trygg vård med mer respekt för äldre
– Få flera företag för flera jobb
Vilket av de övriga partierna är av annan åsikt?
Men det finns något som inte hör hemma i det demokratiska Sverige och det är Kristdemokraternas familjepolitik. Så här säger Kristdemokraterna:
• stoppa förslagen om tvångsdelning av föräldraledigheten
• förenkla och förbättra föräldraförsäkringen
• fördubbla vårdnadsbidraget och inför det i hela landet
”Tvångsdelning av föräldraledigheten”!? Vad är det för uttryck? Det är väl fullständigt självklart att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Eftersom pappor sällan tar detta ansvar vad gäller föräldraledigheten måste det till en lag om delad föräldraförsäkring – för barnets skull!
I valrörelsen var det fler än jag som reagerade starkt på Kristdemokraternas budskap via t-shirt om att låta föräldrarna själva bestämma. Ett rent hån mot alla ensamstående mammor som sliter hårt för att få ekonomin att gå runt. Dom har inte en chans att välja!
En lagstiftning om kvoterad föräldraförsäkring för också med sig en del positiva bieffekter, kan man kanske kalla det. Vid en nyanställning blir det lika vanskligt att anställa en ung man som en ung kvinna eftersom båda kan bli föräldrar – inte bara mamman.
Det för i sin tur med sig ett annat synsätt på kvinnor och deras möjligheter på arbetsmarknaden. Precis på samma vis som det blir självklart att en pappa tar på sig halva ansvaret för sin nyfödda baby.
Det sorgliga i sammanhanget är väl att demokratiska, jämställda Sverige måste lagstifta om en sådan självklarhet. Därmed faller Kristdemokraternas hela idé.
Det handlar om barnet och barnets rätt i första hand. Därefter kommer frågan om arbetstid och gångbarhet på arbetsmarknaden – hur livspusslet löses för både män och kvinnor. Livskvalitet för barn, män och kvinnor. Det får man inte genom att frånta barnet sin pappa och mota hem mamma till spisen!
Det spelar ingen roll om partiledaren heter Göran Hägglund – 
eller Mats Odell – 
Det är politiken som inte går hem bland några andra än de redan frälsta. Och inte ens där längre…
Senaste kommentarer