Ankdammsnytt med knorr

nov 12

Egentligen gillar jag inte att prata om ankdamm. Det låter lite nedsättande. Men för en bloggare som skriver om allt – både händelser på den egna gården och om skeenden ute i vida världen – blir det lokala ganska litet på något vis. Just lite ”ankdamm”. Fast en gyllene ankdamm, kanske. Så får det bli! Knorren i rubriken får bli till en förgyllning av ankdammen – en Gyllene Ankdamm! 🙂

Jaha, vad har vi då för Gyllene Ankdammsnytt? Jo, se här: Stora rubriken i dagens Arboga Tidning gäller Kommunfullmäktige igår där den ena av Sverigedemokraternas två platser fick stå tom. Tidningen visar: Den tomma SD-platsen är den till höger om Mathias Söderström. Till vänster om honom sitter en Miljöpartist! Bloggaren själv i egen hög person!

Jo, bloggaren intog Kommunfullmäktige igår och hon gjorde det med stor glädje och ödmjukhet. Det kändes hedersamt att få uppdraget och jag lyssnade på vad ”åldermannen” Dan Karlsson inledde med. Att vi alla i fullmäktige ska känna oss hedrade. Enligt Dan var det P-O Nilssons gamla ord som han alltid inledde fullmäktige med inför varje ny mandatperiod.

Fullmäktigesalen lystes upp av enorma kristallkronor!

Liv och rörelse innan alla kom på plats. Högersidan (från talarstolen räknat).

Och vänster: Allmänheten har tillträde en kvart i början på sammanträdena och det hade bl.a. min pappa Göte Wahlfeldt utnyttjat! Här i samspråk med Kd:s Jonas Stenzelius. Kommunalrådet Olle Ytterberg frågade pappa om han fått ett återfall! 🙂 Men min pappa är bara hemmapolitiker numera – med ålderns rätt. Däremot kände han för att kolla upp sin dotter dagen till ära.

Vid min sida i Kommunfullmäktige har jag alltså Sverigedemokraterna och Mathias Söderström. Det visade sig vara en mycket trevlig kille och vi fick en ganska lång pratstund innan kvällens korta möte drog igång.

Annat Gyllene Ankdammsnytt då? Jo, felparkerare! Så här såg det ut igår för dom som tänkte ta sig in resp ut från Östra Nygatan. En lastbil med leverans till Kinarestaurangen hade parkerat ovanligt dumt! Det var fullständigt omöjligt att ta sig fram! Ingen kom in på Sturegatan och ingen kom därifrån! Det finns heller ingen annan väg att välja. Vi fick ”lugnt” vänta. Väntade gjorde inte bloggaren. Hon la sig på hornet – och vad hjälpte det!? Hon sprang in på Kinarestaurangen och fick bara intetsägande svar från en kypare med fåraktigt uttryck i ansiktet! Han ryckte på axlarna och föreslog att jag skulle vänta en kvart!!