Har du någon gång haft besök av fasans monster? Den som kallas Ångest och har en kusin som heter Panikångest. Du kanske tror att du har det? Slänger dig mig uttryck som – Jag får ångest av att gå till skolan, jobbet eller vad det nu kan vara. Då tror jag inte att du har träffat de riktiga Monstren!
Så här står det i Wikipedia om ångest, citat: ”Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av rädsla eller oro, som kan ge kroppsliga uttryck och också bero av kroppsliga uttryck som misstolkas som mer eller mindre hotande. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet. I vissa fall beror ångesten på förändringar i hjärnan. I andra fall hör den ihop med andra medicinska problem eller psykisk sjukdom.”
Om panikångest eller paniksyndrom står det att läsa, citat:”Paniksyndrom karakteriseras av plötsliga panikattacker, som ej utlöses av något specifikt stimulus utan kommer oväntat. Man delar ofta in diagnosen i ”paniksyndrom utan agorafobi” och ”paniksyndrom med agorafobi”; denna uppdelning återfinns i de två vanligaste diagnossystemen DSM-IV och ICD-10.Agorafobi, ”torgskräck”, innebär att man börjar undvika situationer där man tidigare fått panikattacker.
Paniksyndrom är ett av de vanligaste ångesttillstånden. Livstidsprevalensen i en amerikansk undersökning från 1994 var 3,5% och paniksyndrom med agorafobi verkar vara vanligare bland kvinnor än bland män.”
Om ni vill läsa vidare på Wikipedia, klicka HÄR.
Jag har mött dom och det är inga roliga upplevelser. Fasansfullt är mer uttrycket. Panikångesten kommer plötsligt – slår klorna i en – och lamslår en fullständigt. Man blir rädd, skräckslagen!
Jag har varit så panikslagen, så fångad i klorna, att jag inte vågade äta, svälja, andas. Jag kunde springa hur långt som helst för att försöka bli av med monstren! Men man kan inte springa ifrån sig själv. Monstren levde inuti mig. Ohyggligt!
Hur blir man av med monstren? Förutom att ändra sin levnadssituation på sikt fick jag rådet att bli vän med monstren. Inte låta dom skrämma mig. Det var absolut inte lätt – tvärtom näst intill omöjligt. Men det gick!
I natt hälsade Panikmonstret på mig igen. Bara lite flyktigt, så där. Den brukar göra så. Liksom kolla läget. Om det finns en chans att den ska kunna inta min kropp och ta över?
Panikmonstret kom i en dröm. Jag blev slagen medvetslös i drömmen. Jag vaknade upp, svårt skadad, men kunde inte meddela mig med omvärlden. Lyckan av att ha överlevt byttes mot insikten att ingen förstod att jag levde. Jag begravdes i en kista som spikades igen. Den fasa jag upplevde kan inte beskrivas. Jag vaknade snabbt, som tur var, men kände att jag hade en ”vän” bredvid mig – Panikmonstret. Det kollade upp mig? Var jag redo? Igen?
Jag checkade upp läget och sa till mig själv: Nej! Aldrig i livet! Och monstret försvann.
Men så där är det. Har man mött monstren en gång så ligger dom sen där på lur. Det positiva idag är att jag känner igen deras fula ansikten och dom skrämmer mig inte längre. Dom har ingen makt över mig mer.
Alla ni som möter monstren – ge inte upp! Bli inte rädda! Ta det lugnt. Du har makten! Skräm iväg monstren! Sparka ut dom, som en vän skrev på Facebook! 
Jag vill tillönska er alla en ljus lördag full av sinnesfrid!
Senaste kommentarer