S – partiet som gör som det vill är egentligen fel rubrik. Det borde stå: S – partiet där dess förtroendevalda gör som dom vill!
Thomas Bodström lämnar riksdagen – kan vi läsa via tidningarnas morgonnyheter. Jag citerar Svenska Dagbladet: ”Bodström säger till tidningen att han skulle ångra sig resten av sitt liv om han inte gjorde det här för sina barn.”
Bodström säger vidare, enligt tidningen: ”Jag har pratat med min fru och jag tänker inte utsätta mina barn för att ge upp den här drömmen. Vi har planerat det här under så lång tid, säger han till Aftonbladet.”
Det låter fint. Drömmen om Amerika. Prioritera sina barn – äntligen efter alla år…
En annan tänkbar partiledare inom Socialdemokratin lever också ut sina drömmar – Margot Wallström. 
För henne handlar drömmen om makt inom EU och den bekväma tillvaro det för med sig. Förmodligen lite mer flashigt än slitet som partiledare. Så någon statsministerpost ingick inte i Margot Wallströms drömmar. Det framkom klart och tydligt när Göran Persson skulle dra sig tillbaka och Anna Lindh så tragiskt försvann som hans ersättare.
”Alla ska med” är slagord från Socialdemokraterna. Alla – men inte de viktigaste. Inte de som backats upp av partiet, fått sin karriär via politiken. ”När partiet kallar då ställer man upp” – en annan socialdemokratiskt paroll. Inte heller det råder när det verkligen gäller. Då glömmer man sammanhållning och solidaritet.
S har kommit att stå för själviskhet. Socialdemokraterna – partiet som är van att ha makten – en vana som fått partiet att slöa in i någon sorts självgod egenvärld där man inte klart uppfattar vad som händer runt omkring. Där man tror sig kunna leva på gamla lagrar och där lojalitet blivit ett tröttsamt ord skrivet i något gammalt dokument någonstans.
Mitt i detta egotrippade mischmasch står Mona Sahlin i sviterna efter Toblerone, kontokortsskulder och drivor av obetalda P-böter. 
Begabbad och mobbad av pressen försökte hon genomleva en valrörelse som var avgjord på förhand.
S – partiet som gör som det vill – gäller naturligtvis landet runt, inte bara på riksnivå.
S-toppar som agerar självsvåldigt, kommuner styrda så länge av Socialdemokrater att de tappat känslan. Känslan för solidaritet, kamratanda och det viktigaste av allt: Varför de sitter där! De har glömt uppdraget – förtroendet, valda av de människor som röstat fram dom!
S – Synd och Skam! Har ni glömt var ni kom ifrån! 
Minns någon August Palm? 
Rättning i ledet! Eller känn er blåsta på framtida segrar. Det finns ju redan ett nytt arbetarparti.
Bild från demonstration -”grofarbetares fackförening”
Senaste kommentarer