Vi är vana vid att kvällspressen kör snaskjournalistik utan etiska begränsningar – men det verkar numera gälla även de stora morgontidningarna.
I DN står en jätterubrik överst på hemsidan – ”TVÅ OMKOMNA I BROBYGGE!” En liten bit under står följande:
”Är du på plats? Har du bilder? Tipsa DN. Via SMS, MMS, eller mejl.”
Likadant Svenska Dagbladets hemsida – fast inte lika högt upp och inte lika snaskigt:
”TVÅ DÖDA I BRORAS” – och lite längre ner: ”Tipsa SvD: Vet du något om händelsen?”
Olyckan utanför Härnösand hände för bara några timmar sedan och pressen skriker efter bilder och vittnesmål från allmänheten! Äckligt!
Frågan är om släktingar och vänner till de döda ens vet om olyckan förrän tidningarna vill ha in närgångna foton och beskrivningar av dödsfallen – säkerligen helst så detaljerat som möjligt.
I sammanhanget tänker jag på pappan till de båda mördade små barnen i Arboga. Enligt uppgift fick hans anhöriga veta via media att barnen avlidit…
Själv blev pappan på felaktiga grunder häktad samtidigt som han fick höra att hans barn mördats.
Vad gäller mammans sambo så blev han påhoppad av pressen på det mest avskyvärda vis strax efter morden.
Journalisterna ”jobbar” ju hårt själva med att få fatt i snaskiga, smaskiga företeelser – men bjuder numera också in allmänheten att ”hjälpa till”.
Vad innebär pressetik för en journalist? Var går gränsen för vad en tidning har mage att publicera? Är det så att dessa gränser har börjat tänjas på – så att vi ”accepterar” mer och mer?? Eller är det dags att protestera!?
Senaste kommentarer