Jag gråter när jag läser Socialstyrelsens nya rekommendationer för sjukskrivning av personer med psykiska problem.
Så här står i en tidning, citat:
”- Vi tror att de som har utmattningssyndrom är en mycket liten del av dem vi tidigare kallat ”utbrända”. Med de kriterier vi nu ställt upp blir det tydligt att det handlar om mycket sjuka personer, sade Jan Larsson, projektledare på Socialstyrelsen vid en presskonferens på torsdagen.”
Det känns som en seger, men en seger fylld av smärta. Jag gråter för äntligen har vi alla med utmattningssyndom fått rätt.
Vi är inga fuskare! Vi är inte parasiter som lever på samhället! Vi har rätt att få vara sjuka – för vi är mycket sjuka.
Men vi har också rätt att få hjälp! Vi lider av en sjukdom men får sällan eller aldrig stöd, rehabilitering eller hjälp att komma tillbaka. Nu måste vi få det!
Personer som lider av utmattningssyndrom är ofta människor som gett allt. Som brunnit för sina arbetsuppgifter och som varit en stor tillgång på sina arbetsplatser. Människor med utmattningssyndrom har ofta ägt en kreativitet och en arbetsförmåga lite över det vanliga – men inte kunnat se gränsen för sig egen ork.
När sen det svarta hålet öppnat sig och utmattningssyndromet är ett faktum – har de här personerna mötts med oförstånd, okunnighet men också med ren förföljelse och trakasserier. Detta inte minst från politikerhåll via Försäkringskassan.
Kanske kan alla som lider svårt av utmattningssyndrom nu få upprättelse – och hjälp.
Senaste kommentarer