Ikväll har det känts lite bättre. Dagen har varit tung och jag har hållit mig inne. När jag satt på trappan i kvällssolen tänkte jag på något väldigt fint som hände mig under gårdagens minnesgudstjänst. Bredvid mig satt ett par. Mamman bar ett litet barn i en bärsele på bröstet. Jag fick veta att den lilla flickan bara var 3 månader. Hon sov. När den vackra solosången började vaknade den lilla. Hon försökte fästa blicken och det lilla huvudet gungade fram och tillbaka, är man så liten är det svårt att hålla huvudet stadigt. Till slut lyckades hon fästa blicken in i mina ögon och ett stort leende spreds över den lilla flickans ansikte. Det gick rätt in i hjärtat på mig.
Denna kväll blev just den händelsen en mycket viktig del för mig. Ett litet liv, en liten flicka. Det finns hopp. Den lilla spred värme och lycka omkring sig trots att hon bara funnits i livet under 3 korta månader.
Nu slutar jag min blogg för idag. Var rädda om er och var rädda om varandra!
Nedan en passionsblomma, just utslagen. En gåva från min bror och svägerska.
Senaste kommentarer