I dagens DN – söndag 12 september – finns ett reportage under rubriken ”Nyfiken på…Elizabeth Gilbert”. Elizabeth Gilbert är en amerikansk författarinna som lovordar ett liv utan barn. 
”Varje dag utan egna barn är en lotterivinst” – säger Elizabeth Gilbert.
Förmodligen ska uttalandet vara provocerande. Få fler att köpa hennes böcker. Jag hoppas att det är så – men jag är absolut inte säker på att det är enda orsaken.
När man läser artikeln om Elizabeth Gilbert framträder en bild av en kvinna som liksom missförstått hela grejen. Som pga barndom, händelser i livet – kommit att hamna i utlåtanden som t ex detta: 
”Men jag har oceaner av tid att ägna åt mitt yrke. All energi jag samlar kan jag sprida, jag försörjer flera människor och betalar för deras barns utbildning. Jag kontrollerar mina egna resurser, min kropp, min tanke. Mitt arbete är bara mitt – och det känns så… bra, säger hon viskande.”
Hon säger menande att hon måste viska eftersom hon borde bete sig ångerfull.
Jag tänker bara: Stackars ensamma människa. Så mycket du missar. Så fel du tänker. Så fattigt ditt liv blir en gång när du ska summera åren som gått. När du ligger där och ska möta döden. När ingen bryr sig ett dugg om ditt arbete eller vad du skrivit för böcker. Det finns så många andra som kommit efter dig. Som arbetat mera, skrivit bättre böcker, gjort större succé.
När du ligger där på dödsbädden är det människorna du kommer att minnas. För människor och mänskliga gärningar är det som betyder något. Värmen mellan människor. Omsorgen, närheten, kärleken.
Barn är den ultimata kärleken, enligt mitt sätt att se. Att älska en annan människa så mycket att det bär frukt – blir till barn. Barn att älska och att älskas av. Barn att kämpa med, slita med, bråka med – men också att glädjas åt, uppleva lycka tillsammans med och inse att detta är vad livet egentligen går ut på.
Fortplantning – för artens överlevnad. Och ändå så mycket mera – innerlig kärlek.
Jag blir inte provocerad av Elizabeth Gilbert – jag tycker bara synd om henne.
Min mamma brukar citera någon som sa: ”Moderskapets kval och lycka” – och så är det även om jag hoppas att vi på sikt kan säga ”Föräldraskapets kval och lycka”. D v s att pappor blir lika mycket föräldrar och får känna samma lycka som mammor.
Kval och lycka i en salig blandning som ger klokskap, erfarenheter och kunskap som endast är dom förunnat som har barn – egna eller tar hand om andras.
Dagen efter min födelsedag känner jag ännu mer av denna fantastiska lycka att ha tre barn. Tre barn som betyder allt för mig. Som jag kan offra allting för och som bara genom en blick, ett par ord – ger mig tusen gånger igen.
”Varje dag utan egna barn är en lotterivinst”. Stackars, stackars Elizabeth Gilbert.
Senaste kommentarer