Vardagslycka om nu lördagar kan räknas som vardagar? Lycka kände jag i alla fall av några enkla händelser nu på lördagsmorgonen.
Tidigt uppe gick jag till tvättstugan. Genom fönstret ser jag katten Felix komma åt mitt håll. Han har hört någon rumstera inne i tvättstugan och beger sig hitåt. Jag öppnar fönstret och ropar:” -Felix – kom!” Han tittar upp, kommer glatt springande med svansen i vädret, hoppar upp på fönsterblecket och är snart inne hos mig. 🙂 
När jag kommer in igen går jag en runda i lägenheten. Jodå, Curry ligger på sin vanliga plats högt uppe på bokhyllan. Jag sträcker upp handen och han smeker sin nos mot den. 🙂 
Jag funderar om Wilma ligger där hon brukar och det gör hon. Sömnigt sträcker hon på sig och gäspar stort. Blir glad när jag stryker henne över ryggen. 🙂 
Det är lycka för mig! Vardagslycka och lycka i allmänhet – tre underbara katter.
Men lite vardagslycka kan också vara att höra att Niklas går på övervåningen och tänka:” – Aha, han är redan vaken. Undrar om han har någon FBU-övning idag kanske? ” Eller springet av lätta fötter i en annan våning ovanpå och le när jag tänker på Julia och hur mycket spring det finns i benen på små barn. Vardagslycka är också att möta grannhunden Birk med husse och matte och se hur otroligt glad han blir över att träffa just mig. Och att möta Malin och dela lite vardagsprat. Tryggheten att de finns där – mina rara grannar.
Lycka är nuet – hemma – det vanliga – att få vakna upp på morgonen och må gott, hemma. Veta att alla kära har det bra. Så enkelt. Nästan så enkelt att vi inte bryr oss om att notera det. Men så avgörande när det motsatta inträffar. Hur man längtar efter just de här lyckliga, enkla stunderna då.
Ta till vara stunden. Stanna upp och njut. Vardagslycka – så enkelt.
Vad livet och stunden gav,
kan ingen ta ifrån oss.
(Gunnar Ekelöf.)
Senaste kommentarer