Åren flyr snabbt undan och när man själv blir äldre så blir de som är äldre ännu äldre. I gårdagens tidning fann jag följande dödsannons: 
En omtyckt lärare, Carl Erik Torshage, har gått ur tiden. På Facebook finns flera reaktioner och jag kan konstatera att det är fler än jag som tyckte mycket bra om Magister Torshage.
Torshage, som han kort och gott kallades, var en stark, kunnig och rättvis lärare. Rakryggad såväl bokstavligen som bildligt. Som så många andra lärare hade han det inte alltid så lätt med alla bråkiga elever. Jag minns vid ett tillfälle då han gick till skolsalsfönstret, sträckte sina knäppta händer mot himlen och sa: ”Gud, giv mig styrka”.
Och styrka fick han nog för många är de elever som fått sin bildning genom Torshage och många skänker nog honom en tanke nu när hans tid på jorden är avslutad.
Dikten i Carl Erik Torshages dödsannons tycker jag är fin. Den är skriven av Hjalmar Gullberg:
Vila i frid Magister Torshage
Senaste kommentarer