Imorse när jag vaknade kom tårarna. Bästa grannen flyttar idag. Hon har bara bott här ett år men vi har blivit nära, nära vänner. Sådan där vänskap som alltid kommer att leva kvar.
Vi kände inte varandra innan, är inte särskilt lika, har inte samma umgänge, tycker inte alltid lika om allting – men det finns något där. Något annat som är någon sorts själarnas gemenskap. Och nu flyttar hon…
Jag tänkte vidare på huset – HUSET – som jag bor i. Ett alldeles speciellt hus där människor har kommit och gått. Så många vänner jag fått genom HUSET. Så många händelser, så många minnen.Många har blivit mina vänner för evigt. Sådana där vänner som man inte behöver träffa på många år men som ändå alltid är ens vän.
Åsa – vi delade mödraskapets kval och lycka, Ann – som jag nu har kontakt med på Facebook, Cecilia vars bror målade ett fantastiskt vardagsrum, Åsa 2 som blev kvar lite grann ändå tack vare ett garage, Lotta som bodde jättelänge och som fick mig att gå ner i vikt, Camilla som var så ung och vacker och som fortfarande är lika ung och vacker 20 år senare – några av alla flickorna.
Colle som som lekte BT Kemi och sprängde en brevlåda, Eskil som tappade dragspelet i trappan, Peter M som alltid fick igång festerna, Torgny med en underbar dialekt som fick alla flickor att falla, Tobbe – vi bakade bröd om nätterna och experimenterade med alla möjliga ingredienser. Alla de andra killarna.
Ett ungt prästpar kom till Arboga och hamnade hos oss. Min man sa: ”Dom törs vi ju inte bjuda på vin” – så lite vi visste om prästerskapet. Och så mycket roligt och minnesvärt vi fick ihop med Sara och Sven.
Hyresrummet ska vi inte prata om – så många historier! Tillflykt för otrogna vid något tillfälle – inget vi visste om i förväg, knallar, dansare och segelflygare. Nej, vi skulle ju inte tala om det…
Dom kommer och dom går – men många har stannat väldigt länge. Dom har trivts bra trots ett gammalt hus med sina skavanker. Kanske just därför?
Idag flyttar Lisa, Jeppe och lilla Bella. Det kniper till i hjärtetrakten. Så sorgligt. Så svårt det är att skiljas. ”-Vi bor ju bara 5 mil bort sen”, säger Lisa förnumstigt – och hon har ju rätt. Men ändå… Den där närheten. Känslan av att hon finns där när jag behöver. Bara en trappa upp. Sådant är livet – vi möts och vi skiljs. Några flyter bara förbi, andra lämnar djupare avtryck.
Och när några flyttar ut – flyttar nya in. Vanja, Magnus och Julia – det känns bra. Vi kommer nog att bli goda vänner.
Ett hus – bara en gammal byggnad från 1900-talets början – men ändå så mycket mera.
HUSET – jag borde skriva en bok om det…
Hittade en lite passande melodi i sammanhanget:
”Our house” med Madness.
Klicka HÄR för att lyssna!
Senaste kommentarer