Ibland kan det vara besvärligt att vara djurvän och samtidigt kattägare…
När jag kom ut på gården idag för att njuta lite av det underbara vårvädret upptäckte jag något som såg misstänkt ut. Under vår stora, gula Forsythia låg Felix, en av katterna, och Curry, hans bror, satt bredvid.
Varför sitta där? undrade jag. Här måste vara något skumt i görningen!
Mycket riktigt! I toppen av Forsythian satt en liten, liten mus. Vettskrämd! Kattpojkarna vaktade lugnt ut honom nedanför.
Då blev jag arg!
Försökte fånga musen genom att lägga tröjan jag hade med mig över den. Det funkade inte! Musen klättrade ner för att snabbt bli ett byte i Currys mun!
Jag rusade efter! Curry for in i syrénbersån och tappade för ett ögonblick musen men fångade den snabbt igen. Nu kom också Felix sättande! Det var jag mot två katter! Plötsligt släppte Curry taget och musen slank iväg – upp i en syrénbuske!
Är den inte jättesöt! Titta på dom skära små fötterna, dom stora öronen och ”glaspärlorna” till ögon. Den lilla musen var så rädd att den skakade!
Då gjorde jag det enda rätta!
In i huset med en katt i taget! Stängde till dörrarna så ingen av dom kunde nå kattluckan. Sen gick jag ut till den lille stackaren i syrénen. Den var skräckslagen och förstod först inte att ”kusten var klar”.
Jag hann ta denna bild.
Snart kilade den iväg och försvann. Jag väntade dock en halvtimma så musen skulle hinna riktigt långt bort! Därefter släppte jag ut två snopna katter. Dom lodade länge runt i syrénbersån och undrade var den läckra middagen tagit vägen.
Men är man djurvän så är man!
Senaste kommentarer