När jag tog min promenad tidigt imorse passerade jag Stadshotellet. Utanför stod en taxi och fyra unga, förväntansfulla män hoppade in i den.
Jag antog genast att de skulle på något betydelsefullt uppdrag någonstans i staden – möjligen till SAAB eller kanske FMV. Unga, entusiastiska, i karriären – långt borta från min vardag av stressrelaterad sjukdom. Fast kanske inte så långt borta ändå… Det gäller att se upp.
Nåväl, när jag såg de där unga männen så tänkte jag faktiskt: ”Gud, så skönt att slippa!”.
Jag har varit ung, entusiastisk, slitit hårt och haft väldigt roligt – men nu, nej tack.
Den tiden är förbi och känns inte ett dugg lockande. Dessutom gör mitt tillstånd att jag aldrig skulle palla ens första timman på dessa lovande unga mäns förmodade sammanträde!
I mitt tidigare jobb har jag nog bevistat de flesta konferensanläggningar i omgivningen såväl som runt Linköping och även i trakten kring Stockholm. Tänk att bli blasé på all god mat och alla fina hotellrum – för det blev jag.
Vid ett tillfälle skulle jag och en kollega gå en kurs i Stockholm. Då var jag mycket ung och mycket kreativ – nu är jag bara kreativ… Jag tyckte att vi absolut skulle bo på Grand Hotel i Stockholm när vi ändå hade chansen! Kollegan gick med på det och på något märkligt vis lyckades jag få chefen att godkänna denna mer lyxbetonade logi.
MEN – det är skillnad på folk och fä – det fick jag och kollegan uppleva!
När vi skulle checka in på detta tjusiga lyxhotell visade det sig att det pågick en stor läkarkongress och hotellet hade brist på rum… Vi hade bokat många månader i förväg och hade varsitt enkelrum reserverat.
Men damen i receptionen föreslog att kollegan och jag skulle dela rum istället för att nyttja varsitt enkelrum. ”Nja” – vi tvekade. Det var inte det vi hade tänkt oss. Receptionisten stod på sig – först vänligt men bestämt – sen allt mindre vänligt!
Då kom den unga, obstinata Susanne fram och vi lät oss inte bevekas – icke! Skulle vi bo på Grand så skulle vi ha de rum vi bokat i god tid!
Gissa om receptionisten på Grand Hotel blev sur! Vi blev mycket illa behandlade och hon visade med klar tydlighet att hon minsann visste skillnad på folk och fä!
Oss gjorde det ingenting för vi fick våra pyttesmå alkover och tyckte att några läkarkollegor gott kunde bo tillsammans i dubbelrum!
På kvällen såg vi Brel – en föreställning som går rakt in i hjärtat – en oförglömlig musical med bl.a. Eva-Britt Strandberg och Lars Humble.
DET var en höjdare! Grand Hotel ger jag inte mycket för – men jag har i alla fall bott där en natt, på nåder…
Senaste kommentarer