Jag har DN som startsida på min dator och när jag skulle ”titta till Emma” idag så tänkte jag: Hoppas, hoppas att den tyska kvinnan har erkänt! Så att ”vi” kan gå ett steg vidare.
Istället slår rubriken på DN emot mig: ”23-åriga mamman förhörd” med underrubriken ”Kvinnan har nu fått beskedet om att barnen är döda.”
Jag skrek till i min ensamhet. Så fasansfullt kände jag det. Det som vi visste skulle hända förr eller senare – har nu hänt – ”Emma” har fått veta att hennes båda små barn är döda.
Det är så ohyggligt att det inte går att tänka på. Tårarna rinner.
Jag läser vidare att ”Emma” förnekar det hon fått veta – en vanlig reaktion på ett fruktansvärt besked. ”Nej, dom är inte döda” ”Dom kan inte vara döda”.
Alla mina tankar och böner går nu till ”Emma”. Och till er alla som tycker att vi bör göra något – en insamling – så kan jag bara säga att jag skrivit ett brev till ”Emmas” pappa. Han måste få ge mig svar på om detta är något som familjen vill.
En blomma till ”Emma” 
Senaste kommentarer