Feel in the Blogg

God morgon! Ja, en god morgon!!

Curry sträcker på sig……nyss vaken högst uppe på bokhyllan!

Wilma – se så behagfullt hon sträcker ut sig!

Och så Felix – redan vaken sen ett tag! Tar det lugnt på sängen.

En god morgon för den som varit sjuk och börjar bli frisk! Äntligen skulle jag sticka ut med näsan och ta en runda på gården. Första gången på en vecka! Kolla in hur långt våren kommit! Men först tvättstugan! Där fanns också vårtecken minsann!!

Vad är det som Felix spanat in där i tvättstugans fönster!?

Jo – detta!! En stor, fin HUMLA!!
Så här står det på Wikipedia om denna insekt: ”De sociala humlornas samhällen är ettåriga. Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo, men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Denna första generation humlor, är alla arbetare (befruktningsodugliga honor) som i fortsättningen tar hand om de ägg drottningen lägger. På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för omedelbar, egen konsumtion) utan brukar flyga patrulleringsflykter längs en ofta förutbestämd bana medan de avger feromoner^[2][3].” på punkter i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.

Var det en övervintrad humlehona som Felix hittade och som vi sen släppte ut i vårvädret!? Läs mer om humlor på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Våren, ja – den hade kommit en bit på en vecka, märkte jag! Felix blev glad att han fick sällskap i trädgården!

Scilla! Iris och krokus!

Och precis som Elsa Beskow en gång skrev:

EN VÅRVISA

– Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

– Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!

-Tittut, tittopp,
nu sticker han opp,
nu hälsar han glatt med sin röda topp
och svaras av kvittrande fåglars tropp: -Välkommen hitopp,
välkommen, välkommen Rabarberknopp!

ur Görans Bok som gavs ut första gången 1916

Ja, en sådan lisa för själen det är att få komma ut, ta sig en liten promenad och titta på allt som börjar grönska och blomma. Att tillfriskna efter sjukdom. Och i mitt fall från en så simpel sak som lite influensa.
Det får mig att tänka på alla dom som ligger nerbäddade i svåra sjukdomar. På lasarett och vårdinrättningar – alla gamla och slitna. Jag minns när jag sommarjobbade på Arboga Sjukhem som tonåring hur glada de gamla blev över att få komma ut. Sjukhemmet där idag bostadshuset Ärlan ligger – hade en stor fin gård omkring huset. Sommartid tog personalen ut så många som möjligt av de gamla i trädgården och det var en fröjd.
Men jag minns också hur de sjuka och trötta ofta bad om att få komma ut på en promenad. Det fanns aldrig tid till det… När det var så – på den tiden – hur ska det då vara idag, tänker jag med fasa.

Jag har en gammal mor – gammal till ålder och kropp men så ung till sinnet. Hon fyller snart 85 och är min allra bästa vän. Med henne kan jag prata om allt. Vi pratar om blommor och våren, om barn och familj – men också om politik, samhällsfrågor och nyheter.
Ibland när jag tänker på mamma så blir jag så nedstämd över åldrandet. Mamma är idag blind, har svår värk i ryggen och går som en liten böjd gumma. Min mamma! Min mamma som är livet, glädjen, skrattet, tårarna och stödet.  Min mamma som har så mycket visdom, så mycket omsorg och kärlek. Idag en trött, gammal gumma.

Hur ska det vara att vakna upp på morgonen och känna lust att ta en promenad, göra vårfint i fönstren eller tänka ut en härlig kaka att baka – och sen inte ha kraft? Att inte orka göra allt  som den pigga hjärnan skulle vilja? Att inte se blommorna som man älskar. Att ge upp för kroppen är så gammal och trött. Hur kan det vara?

Lite, lite kan man föreställa sig hur det är om man varit sängliggande och sjuk en tid. Att vilja men inte kunna för orken tryter. Så underbart det då är att veta att jag blir frisk! Jag är så ung ännu att jag orkar! Det finns en morgondag då jag kan plocka blåsippor i skogsbacken eller baka bullar för jag tycker det är roligt!

TA TILL VARA DAGEN! TA TILL VARA LIVET! TIDEN GÅR SÅ FORT OCH LIVET GÅR INTE I REPRIS.

Avslutar med en bild av himlen. Är det en vanlig regnmolnstung himmel eller är det vulkanaska som får den grå idag?