Griniga gubbar och sura ungtuppar brukar fråga: ”Jaha, och när kommer internationella mansdagen då??” Gnälligt värre för att kvinnor och deras utsatthet uppmärksammas i alla fall en gång om året. På sånt blaj brukar jag svara – ingenting.
En gång om året – den 8 mars – firas den Internationella kvinnodagen alltsedan 1910. Läs mera på Wikipedia genom att klicka HÄR! Denna dag bör man tänka på jämställdhet i allmänhet och kvinnors situation i synnerhet. 1919 fick kvinnor rösträtt i Sverige – mindre än 100 år sedan! Svårt att förstå idag 2010 – att kön skulle avgöra om en människa fick gå till vallokalen för att rösta. Men alltså – för mindre än hundra år sedan var det så. 1921 hölls de första riksdagsvalen i Sverige där kvinnor deltog. Bara 89 år sedan. 
(Rysk affisch från kvinnodagen 1932)
Vi har inte kommit särskilt långt. Ännu diskrimineras kvinnor p g a kön vid rekrytering, vid löneförhandlingar och i attityder. T ex är det fortfarande fult att städa, diska, tvätta – allt som görs i ett hem och sysslor som kvinnor utfört sedan urminnes tider. Slitsamma arbeten utan lön som fortfarande utförs av kvinnor världen över men också i Sverige. Ett så dåligt jobb att det inte ens kan klassas som yrkesarbete – d v s hushållsnära tjänster ska inte få existera.
Sverige har långt kvar att gå, men världen i övrigt har ack så mycket större problem. Här krävs solidaritet bland kvinnor! Här krävs att män lierar sig med kvinnorna både i vårt land och utomlands. Svenska kvinnor och män måste fortsätta att ploga för andra!
Jag har deltagit i många möten där Gudrun Schyman talat om jämställdhet och minns särskilt något hon ofta inledde med. Hon ritade ringar på svarta tavlan och där skrev hon in olika begrepp som kön, etnicitet, samhällsklass och sexualitet. Hur svårt det var för en kvinna att göra sig gällande p g a sin könstillhörigt. Men också andra, avgörande svårigheter. Kontentan av det hela såg vi när alla ringarna gick i varandra på ett förgörande sätt. D v s att vara kvinna med annan hudfärg, från den lägsta samhällsklassen och med annan sexualitet än den heterosexuella – är förödande. Idag, i Sverige och i övriga världen.
Jag läste något tankeväckande i söndagens DN. Lotta Olsson skriver i sin söndagskrönika om jämställdhet som också rör män. Ingressen lyder: ”Där mannen självklart förväntas vara en vinnare, är de manliga förlorarna en grupp som blir närmast osynlig”.
Lotta Olsson skriver, citat: ”Det är inte bara de högavlönade männen som känner sig hotade av att kvinnorna konkurrerar om de högre tjänsterna. Det är framför allt de män som aldrig lyckats dra nytta av manssamhället som måste hantera en ständigt växande frustration”, slut citat.
Så sant! Och vad konsekvenserna blir förstår vi. Frustration, ilska och aggression mot kvinnor, feminism och jämställdhet. Men – den delen av jämställdhetsproblematiken tycker jag vi lämnar därhän denna dag – den 8 mars 2010 – som kallas Internationella Kvinnodagen! Män har en förunderlig förmåga att sätta sig själva i fokus ständigt och jämt till förfång för kvinnor som strävar hårt för att göra sin stämma hörd. Låt oss fokusera på kvinnor en dag om året åtminstone.
Senaste kommentarer