Feel in the Blogg

Nästa lördag, den 28 september, är det 25 år sedan M/S Estonia gick under och 852 människor omkom…

En fasansfull olycka. Jag fyller år 11 september och 17 dagar innan olyckan var jag och familjen på kryssning till Helsingfors.
Vågorna gick höga! Jag vaknade mitt i natten av att fartyget gungade och tittade ut!
Becksvart ute – men man såg de enorma vågorna slå mot fartyget.

Jag blev rädd men min man sa: – Det är inget farligt! Det här är en stor båt! Ingenting kan hända.

 17 dagar senare gick M/S Estonia under i en kraftig storm.

Jag vet att hade jag och familjen varit med på Estonia så hade jag inte överlevt. Jag hade aldrig klarat att rädda både mig själv och mina tre barn…

Jag minns morgonen den 28 september 1994. Som vanligt var jag upp tidigt. Skulle snart till jobbet. Vi hade ett möte med facket inbokat. Radion var på lite lågt medan jag drack mitt kaffe. Efter en stund hörde jag att det flera gånger upprepades: – Mayday, mayday!
Jag vred upp ljudet och tog del av det obeskrivligt hemska.

Till mötet klockan 8 kom inte en av de fackliga representanterna. Det visade sig att både hennes syster och hennes ena dotter befann sig på M/S Estonia…

HÄR kan ni på Wikipedia läsa om Estoniaolyckan.

Lördagen den 28 september kommer mina tankar att gå till alla de som befann sig på M/S Estonia. Alla som gick under med fartyget. Och de 126 som räddades och upplevde fasansfulla timmar. Mina tankar går också till alla anhöriga.

Sist vill jag skriva att jag älskar skogen. Att skogen gör mig lugn och trygg. Skogen är en lisa för själen.
Det har numera blivit trendigt att ”bada skog” men följande devis:

”There’s no wifi in the forest, but I promise you’ll find a better connection”.

Kanske en vilsam promenad i skogen känns lämpligt nästa lördag. Var rädda om er och om varandra!

Denna blogg och gårdagens kom till som lite terapi. Mitt skrivande är också terapi – liksom skogen. Detta p.g.a. ett bakslag vad gäller min utbrändhet tillsammans med vårdandet av en skadad kisse.