Jag känner en vän som älskar för mycket. För fort. Och för länge.
Hon kör 120 där det bara är 50 och får fortkörningsböter så att hon snart tappar licensen
– licensen att älska… 
I sängen skriver hon ner allt hon känner. 
Bara för att orka – och stå ut. 
Kärlek och liv – himmel och helvete. Hur lär man sig att tänka klart? 
Hur ser man om det rosenröda varma ha iskalla, svarta sorgkanter?
Hur upptäcker man ifall skrattet är en grimas som bara döljer tårarna?
Hur känner man om det glödande heta har spår av frostig iskyla?
Vad är sant och vad är falskt? Hur vet man om det är rätt eller fel? Hur hittar man vägen?
Hur balanserar man självföraktet, nedvärderingen av sig själv mot verkligheten? 
Hur tar man in någonting precis som det är? Och vad är det som är precis som det är? 
Varför är livet så svårt? 
”Livet är för kort för att vakna upp på morgnarna och ångra sig. Så älska människor som behandlar dig väl och glöm dem som inte gör det.
Och tro på att allting händer av en orsak. Om du får chansen – ta den, om det förändrar ditt liv, låt det göra det.
Ingen sa att det skulle vara enkel – de lovade bara att det skulle vara värt det.”
Senaste kommentarer