Feel in the Blogg

I fredags var det Romernas nationaldag. Bloggaren borde har skrivit om sina skamkänslor – även om hon gjort det i en tidigare blogg. Det kan och ska göras igen – skrivas om hur bloggaren skäms.

För över 20 år sedan fick bloggarens familj nya grannar i huset mitt emot. Det var zigenare, som man sa förr, romer. Bloggaren mindes barndomens romska följen, hur uttittade de blev och hur mycket smutskastning de utsattes för. De slog ofta upp sina tält nedanför Teknikbacken i Arboga.

Bloggaren sa alltid att hon hade fördragsamhet med alla folkslag utom zigenare!
(Bloggaren SKÄMS idag över det!)
Nu var det nya grannarna för 20 år sedan just romer…

Bloggaren ville göra upp med sitt förflutna. Ville försöka få kontakt med familjen! Det visade sig att en av döttrarna skulle komma att gå i äldste sonens klass och på det viset blev kontakten naturlig.

Ja, bloggaren fick skämmas och gör så än idag över sin tidigare intoleranta syn på just romer! Bloggarens familj och den romska familjen blev vänner. Barnen var hos oss nästa varje dag fast bloggaren fick höra av andra grannar: ”- Hur kan du släppa in dom i huset? Dom kan ju stjäla allt du har!” 🙁

Dom stal ingenting! Tvärtom! Bloggaren glömmer aldrig den julaftonen. Över gården kommer den romska pappan med famnen full av paket – julklappar till bloggarens barn.

Annat skamligt men också oerhört tragiskt är att bli dömd för någonting man inte gjort!
Det här är Keith Allen Harward, 1983 – 26 år gammal.
En till synes glad ung man från Newport News i Virginia, USA.
Det här är Keith Allen Harward idag – 2016:   59 år gammal släpps han ut ur det fängelse han suttit i under 33 (!) år – felaktigt dömd för våldtäkt och mord. Harward har hela tiden nekat till brottet och nu har DNA friat honom. 33 förlorade år – fruktansvärt!

Richmond Times skriver HÄR och Aftonbladet skriver om tragedin HÄR.

 The Innocence Project är en organisation som tar upp fall där människor kan ha dömts felaktigt men där DNA-bevis kan fria dem om de får en ny rättegång.
Klicka HÄR för att besöka The Innocence Projects hemsida.

Happy day är rubriken på bloggen idag – lycklig dag. Det finns så mycket att vara lycklig över – sådant vi kanske tar för givet, som för oss verkar självklart. Som att bli accepterad för den man är och för att bli rättvist behandlad. För alla är det inte så…

Att känna lycka för det man har är också något att tänka till på – innan det är försent.
 Bloggaren hade en dröm härom natten. En lycklig, varm dröm – full av känslor. Mamma var med och vi pratade minnen.

 När bloggaren vaknade log hon fortfarande. Ett leende som försvann när hon kom på att allt bara varit en dröm. Att mamma inte längre finns i livet och att de minnen som pratades om i drömmen är minnen som inte kan delas med mamma eftersom hon aldrig upplevt dem. Hon var inte i livet då de inträffade och inte heller nu.
Tårar istället för lyckligt leende. Ta tillvara medan tid är! Tala om och visa hur mycket du älskar den du älskar!

Idag hade mammas blommor slagit ut. 
Som en hälsning.  Så vacker. Ett ljuvligt minne. Hibiskusen med den ovanliga färgen – men även den arabiska jasminen, blommor som mamma var så stolt över. 

Det blev en lugn morgon med minnen och tankar. Lyckan att ha ett hem att kalla sitt, en frukost att duka fram.
Att ha tre katter som blir lyckliga när man vaknar upp på morgonen. Felix ville sen gå ut.

Vilda Wilma ville gosa!

Precis som Curry!

Lycka. Vackra blommor!

Såväl inne – –

– som ute!
Att känna glädje och lycka även över det lilla och enkla.

 Som en kaffetår ute – trots att solen gick i moln!

Och en katt på bordet! 🙂

Felix! Som betyder just lycka!