Feel in the Blogg

”International Street Market” bjöd in på Sergels Torg i Stockholm 6-20 juni!
Dottern hade hintat om marknaden och bloggaren beslutade sig självklart för att åka dit! Massor av folk och massor av marknadsstånd från olika länder! Mest såldes det mat men också som på den här bilden – underbart doftande tvålar från La France!

USA! Bamsekorvar med massor av olika pålägg serverades!

Och här – Storbritannien!

4 valfria franska ostar för hundralappen!

Till lunch blev det inköp från det Australienska ståndet! Det fanns känguruburgare, krokodilburgare och kamelburgare m m. Eftersom bloggaren och dottern redan ätit kamel i Egypten gick vi på de andra smakerna!

Den vänstra är en känguruburgare och den högra en krokodilburgare!

Bloggaren valde krokodil och dottern känguru. Vi tyckte båda att kängurukött var godast – mörkt och lite grovmalet. Krokodilen smakade lite fett, som fläskkött.

Väl hemma plockades ”souvenirerna” upp! 🙂

Biscuits från UK –  – liksom de fina faten att lägga tepåsar på.

Fyra franska ostar! Jättegoda! Och så lite brittisk fudge till efterrätt! Tro inte att fudgen är små godisbitar!

En enda passade efter maten! Så här stora var de:
Det fanns hur många olika sorters fudge som helst att välja på! Kan rekommenderas!

Vill ni besöka International Street Market så är det inte försent än! HÄR hittar ni platserna som besöks i Sverige fram till 24 oktober!

International Street Market finns på Facebook – klicka HÄR!

Avslutar bloggen med mer brittiskt – två av bloggarens många kalendrar som visar juni månad!

  
Gina Ward (Tricia Penrose) liksom Vernon Scripps (Geoffrey Hughes) från TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” – ”Heartbeat”.

Jag är feminist. Det har jag alltid varit, ända sen jag var liten, även om ordet inte användes då.
Det handlar inte bara om kvinnors och mäns lika värde i största allmänhet – som det till synes självklara att lika lön för lika utbildning och erfarenhet oavsett kön borde gälla.
Det handlar också om att flickor, tjejer, kvinnor, tanter självklart borde kunna känna sig säkra!
Säkra i hemmet förstås men också utanför detsamma – på jobbet, på väg till och från jobbet.

Våga ta en promenad efter mörkrets inbrott, gå hem ensam efter en festkväll, våga passera en grupp män.

När jag tittar på den här bilden – – går det rysningar genom kroppen av obehag. Jag skulle aldrig i livet vilja vara där, på platsen som bilden visar. Varför? Jo, för rädslan för mannen som går där framme.

Det låter inte klokt! Jag är inte feg av mig och inte heller överdrivet rädd för någonting. Men att vistas ute ensam när det är mörkt får genast varningsklockorna att ringa högljutt och det är något vi flickor, tjejer, kvinnor, tanter får lära oss sen barnsben.  ”- Akta dig för fula gubbar!”

Det handlar inte i första hand om rädslan att bli rånad eller bestulen på någonting utan hotet mot kvinnokroppen. Rädslan att bli tafsad på, överfallen, våldtagen, misshandlad, kanske mördad.

De allra flesta kvinnor vet vad jag pratar om. Väldigt, väldigt många kvinnor har blivit utsatta för kränkande ”komplimanger”, tafsade på, blottade inför och kanske värre saker. Saker som lärt oss att vara på vår vakt och skydda oss. Ska vi gå ut måste vi tänka på hur vi är klädda, att aldrig gå ensam om det är mörkt och att gå över på andra sidan gatan om det står en ensam man längre bort i mörkret och väntar.

Och det handlar inte om att flickor, tjejer, kvinnor och tanter är rädda för andra flickor, tjejer, kvinnor eller tanter – det handlar om män. Vi är rädda för män. För varje okänd man kan utgöra ett hot och det vet vi aldrig i förväg.

Men Gud förbjude att tala om detta – om alla kvinnors rädsla! Det är kränkande för de stackars männen, det får vi höra allt emellanåt.
Det är okunnigt och patetiskt att ignorera en stor grupp kvinnors i många fall klart befogade rädsla! Se till att fatta och gå ihop med oss kvinnor för att få ett slut på rädslan och hoten!

FATTA  är förresten en förening som presenterar sig så här: ”FATTA är en ideell förening som kämpar mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning.” Du hittar FATTA – HÄR!
FATTA MAN – ”FATTA MAN möjliggör för pojkar och män att ta ansvar och vara del av den positiva förändringen för samtycke i praktik och lagstiftning och en manlighet utan sexualiserat våld.” Du hittar FATTA MAN – HÄR!

En som beskrivit det hela på ett väldigt bra sätt är Mimmi Lexander i Veckorevyn.

Här återger jag hennes krönika i sin helhet, och rubriken är:

”DET FINNS INGEN TJEJ SOM INTE HÅLLIT NYCKLARNA EXTRA HÅRT I HANDEN PÅ VÄG HEM

Lisa Holm kom inte hem. Det kan inte finnas någon som läst om Lisa som inte blivit berörd. Ilskan. Sorgen. Avskyn mot den eller de som släckte ett liv. Tankarna som går till hennes familj. Och att ondskan finns så nära – vi känner det alla.

Men för att jag är tjej känner jag något annat än vad jag tror killarna i min närhet gör. En känsla utöver den uppenbara förtvivlan över att något sånt här kan hända. En känsla utöver att vara rädd för det värsta. En känsla av att vara underordnad, att behöva anpassa sig, och att vara jävligt ledsen över att det är så här.

Den känslan.

Killar blir också misshandlade och utsatta för oprovocerat våld och rån och överfall. Killar kan också känna sig otrygga och vara rädda. Men jag pratar om någonting annat, ett annat lager, en annan känsla. Känslan som alla tjejer känt, bara för att vi är just tjejer.

Jag försökte förklara för min pojkvän i helgen varför han aldrig kommer att förstå den känslan helt. Har han någonsin ens reagerat när han går av bussen och det är bara en enda man som går av samtidigt och därför funderat på att åka vidare en hållplats och ta en lite mer befolkad omväg för att han inte vågar ta risken? Har han valt bort att åka taxi för att han inte velat vara utlämnad till en man ensam i en bil? Har han någonsin stannat i tunnelbaneuppgången och väntat på folk innan han vågat gå ut för att någon gett lite för många ”komplimanger”? Har han ångrat att han inte tog på sig en längre kjol eller lägre klackar just där på hemvägen för att inte väcka så mycket uppmärksamhet? Har han kastat sig in i porten, tryckt igen dörren så hårt han kan bakom sig och andats ut med skakande andetag och tänkt att han klarade sig den här gången? Har han funderat över att det inte är hans saker någon vill åt utan hans kropp?

Nej.

Det finns inte en enda tjej som inte vänt sig ett par extra gånger om på vägen hem, som inte hållit nycklarna extra hårt i handen med den spetsigaste nyckeln utåt just in case eller vågat låta mobilen ligga kvar någonstans i väskan där man fan inte hittar den när man behöver den som mest.

Kanske borde man köpa ett överfallslarm, ett pepparsprej, kanske till och med ett vapen. Kanske borde man aldrig mer gå utanför dörren över huvud taget efter att mörkret fallit. Ja, det är så vi tjejer känner just nu. Väger om det är värt att göra något en kväll bara för att vi inte kan veta att vi kommer hem säkert. Eller veta säkert att vi ens kommer hem, för den delen.

Det luktar syrén, nyklippt gräs, grillat och sommar ute. Det är början på den bästa tiden på året. Men det är också början på en säsong av sexualbrott, våldtäkter och mord på oskyldiga tjejer som råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt.

Det går kanske att berätta och försöka förklara, men det går inte att få en man att förstå den känslan fullt ut, för han har aldrig känt den. Känslan som handlar om risken för att varje tjejs värsta mardröm ska hända, som är så outhärdlig att tänka på att det vänder sig i magen.

Vi vet fortfarande inte vad som hände Lisa Holm. Men det vi vet är att Lisa aldrig kom hem.

Och känslan, den där känslan jag pratar om, blir mer påtaglig än någonsin.

När någonting sånt här händer är det inte bara rädslan över att bli förföljd, alltså den paralyserande rädslan eller kanske den adrenalinstinna rädslan där hela kroppen är redo för försvar, som blir extra tydlig. Det är också maktlösheten och det ojämställda i att ha andra fysiska förutsättningar – att man ska behöva anpassa sitt liv för att man inte föddes med kuk.

Jag vill inte behöva få fler män i min omgivning att förstå den känslan.

Jag önskar att jag aldrig någonsin igen hade anledning att försöka.”

Ni hittar Mimmi Lexanders krönika HÄR!

Vasaparken i Västerås är en underbar oas mitt i stan.  En mångfald grönska och växter!  Gullregn med överdådiga blomsterklasar och kastanjeblom i rött!

Men det finns blomster på de mest oväntade platser också – som här invid järnvägsrälsen! Någon som vet vad växten heter? Bloggaren har läst om den tidigare men minns inte namnet nu.

Intill järnvägsräls kan man se detta också! Bloggaren fick syn på något som rörde sig lite längre bort, när hon väntade på tåget i Västerås.
Först såg det ut som en grävling som rullade runt. – En påkörd stackare, tänkte bloggaren oroligt! Men med zoomen på kameran syntes det här: Syns det dåligt? Vi skärmar av lite då: En hare!
Den rullade först runt i sanden och gruset längs rälsen och la sig sen tillrätta i solen och njöt! 🙂

Bloggaren var törstig och köpte en flaska med juice. Funderade sen på om hon skulle slänga den eller om panten gäller även i Sverige?

Sommarpromenera kan man förstås göra i Arboga också. Här i Strandparken längs med Arbogaån. Men vad är det för märkvärdigt med den här bilden då? Jo, de här: Belysning!!  Efterlängtat! Nu törs man gå där i skymning och mörker också – förutom hur vackert det kommer att lysa längs med ån när mörkret faller på!

Promenad på en gammal villatomt! Underbart doftande rosor av sorten Rosa hugonis, kinesisk gulros.  Läs mera om rosen på Wikipedia –  HÄR!

Röda pioner växte på gården också.

Sen kan man ju promenera på den egna gården också – om man inte vill lata sig i solskenet som Felix! De här nyponrosorna växer vilt lite överallt på gården! Så vackra men se upp för de vassa taggarna!

Njut av sommarpromenader eller ta det lugnt i skuggan! Vi ses!

What’s up!?
Blogg nu!?

Men okey då… Bara det går fort!

Lite upplockat blir det i söndagens predikan. Upplockade nyheter.

Ingen har väl undgått det här paret!? ”- Fia och Calle gängade sig!” Eller hellre – Sofia Hellqvist och prins Carl Philip gifte sig igår.

Förstasidan förstås i bland annat DN.

Och tycka vad man vill om monarki eller inte så finns det vissa människor som har en tendens att gå för långt. 🙁
Bloggaren irriterar sig på att det hos vissa verkar bli mer legitimt att vräka ur sig otidigheter om man kan gömma sig bakom en diagnos. ”Fan vad man hoppas att allt går åt helvete för prinsessan Sofias vidriga överklass-charity”, twittrar självdiagnostiserade Filip Hammar enligt Expressen.
Säger väl ingenting om Sofias engagemang för utsatta barn i Afrika – men allt om Filip Hammar!

Bloggaren ogillar när människor slänger skit på varandra oavsett vilken ”klasstillhörighet”som drabbas och ännu mer lågt är det om man sen kan skylla ”frispråkighet” på en diagnos. Att vara bipolär, ha ADHD eller någon annan egenskap fråntar inte personer hyfs och fason!
SÅ dåligt Filip Hammar och din kränkning gräver sig ner till de ”allra lägsta klasserna” förutom hur du själv framstår.

En annan nyhet som dröjer sig kvar som ett värkande, svårläkt sår är den om Lisa. Lisa Holm, 17-åringen från Skövde som aldrig någonsin kommer att få uppleva sitt eget bröllop, inte ens årets sommarlov. Så sorgligt att tårarna trillar många, många mil från Kinnekulle och Västergötland.

Annat plockat ur DN – och här vill katten Curry gärna vara med på ett hörn.  DN skriver om EKO-hotell i söndagens tidning!

Läs mera HÄR! 

Det här ur DN – Bards teckning – tycker bloggaren var lite kul!

Böckernas Klubb tror att detta är årets hetaste boksläpp: Bloggaren har dock väldigt svårt att tro att David Lagercrantz kan göra det Stieg Larsson gjorde en gång. Men nog kan man kalla det hett boksläpp alltid – och vågat…

Lite bilar hinner vi med också! Vad sägs om en 1966 års Ford Mustang!

Eller kanske en Chevrolet Caprice!? Kanske inte lika skinande i lacken men å andra sidan har den barhäng bak!

”- Nu måste det vara färdigplockat och färdigbloggat för katten!!” Någon måtta får det vara! God natt, säger Felix!