Feel in the Blogg

Måndag, måndag… Dags för en paus!

Återkommer kanske imorgon, tisdag!

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…

Bloggarens familj har tre katter – ja, i alla fall två… En av de tre har blivit mer eller mindre en spökkatt – Curry! Han finns men han syns inte…

Han har rymt någonstans och kommer bara in om nätterna och äter!! Vi ser honom inte men hans favoritmat är borta och det är mat som de andra två katterna ratar.

Mycket märkligt beteende som familjen måste ta itu med på något sätt. Det känns väldigt märkligt att ha en katt som aldrig syns!
Tips mottages gärna – om hur man kan tänkas lösa det här problemet!

I morse såg det ut så här i ett av sovrummen! Vem har ställt en tavla på sängen?? Och varför??

Så här ser tavlan ut: En katt med en mus av ovanligare slag än de som katter normalt brukar fånga.

Är det spökkatten Curry som vill ge oss en liten vink? ”- Ni måste bry er mer om era katter än om datorer, paddor och smartphones!!”

Eller är han oskyldig? Här vid ett av de tillfällen då han gjorde sig synlig…

Eller kan det vara verkliga spökkatter!? Vi har två att välja på… Sippan som blev 18 år och dog 1994…
Eller Hasse – – som blev 12 och som avled 2006…

Kanske är det bara så att det gått hett till under natten när de här två kommer ihop! Wilma och Felix är inte de bästa vänner… Men skyll inte på Felix – det är den här galenpannan som ställer till mest förtret! Här kör Wilma sin poledance! 😀

Ja ja, vad ska bloggaren tro? Är det spökande katter med dolda budskap eller helt enkelt nattbus av högst levande kattdjur!? Vi lär nog aldrig få svar – eller vem vet…

Fundera hellre på vad ni ska ge kära far imorgon!  Var glada om ni har en pappa kvar i livet att fira! I morgon är det alltså Fars Dag – vi ses igen då!

Igår var det s k allmän flaggdag och bloggaren skötte sig förstås och hissade flaggan. Men för vem? Jo, för den här mannen! Gustav II Adolf, kung av Sverige! Men var han någon att fira egentligen?

Så här kan man läsa på Wikipedia om kungen som levde mellan 1594 – 1632 – han blev inte så gammal alltså, 38 år:

”För eftervärlden är Gustav II Adolf mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet som skulle göra landet till en av Europas största och ledande nationer under den tidigmoderna perioden.
Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar, då han förnyade krigskonsten vilket har gjort honom känd som ”den moderna krigföringens fader”.

”Lejonet från Norden” lät Sverige gå med i 30-åriga kriget och där stupade han vid ”Slaget vid Lützen” den 6 november 1632. Läs mera HÄR och HÄR!

Gustav Adolfs-dagen, den 6 november, har firats sedan början av 1800-talet – numera bland annat med särskilda bakelser.

Bloggaren köpte sig en igår – – men känner sig nu högst tveksam till firandet av denne krigsherre.

 Vi kan fira att första snön kom igår istället – om det nu det är något bättre att fira… Kallt och blött och eländigt…men också vackert och lite ljusare! Grannhuset mitt emot.

Ska man till stan är det bra att smita över kyrkogården när gatuarbetet pågår för fullt i korsningen Centrumleden/Nygatan. Här ses Pastorsexpeditionen till vänster. Gångvägen ner mot utgången med Nicolaigården till höger. Åt andra hållet ser det ut så här: St Nicolai kyrka till vänster och bostäder längre bort utmed Östra Nygatan och Norra Vikingagatan.

 En artikel ur den fackliga Sekotidningen hade utlovats! ”- Det här är så kul”, utbrister Angelica Olsson, som jobbar som maskinförare, på tidningens framsida!

”Allt fler kvinnor vill bli maskinförare” – skriver tidningen och du kan läsa hela artikeln HÄR!

Vill du också bli maskinförare så har YA-YrkesAkademin utbildningar – läs HÄR! 

Coolt med tjejer som jobbar på traditionellt manliga jobb, tycker bloggaren! Fortsätt så!

Sådana här orange pilar är utplacerade runt i centrala Arboga. På sockeln står det ”Safe road” – d v s pilen ska visa var man som fotgängare kan gå säkert.

Och hur går det då? Jo, arbetet med fundamenten under järnvägstunneln utefter Stureleden är klart!

 Men korsningen Centrumleden/Nygatan då?

Här jobbas det för fullt!

Tre karlar sliter med gatubygget! Bloggaren frågar om hon får ta några bilder och mannen som tittar upp undrar:
-Ska du lämna in en anmälan!?

Bloggaren försäkrar att så inte alls är fallet och mannen, som heter Peder, berättar att de får mycket skäll och arga blickar för sitt jobb. Dumt, tycker bloggaren, för är det några som ska fixa ”safe road” så är det dessa grabbar!

 Peder berättar om hur gatukorsningen är tänkt att bli. Han gör det med glädje – kanske som motvikt mot kontakterna han har med  de gnälliga trafikanterna.

Det kommer verkligen att bli säkert att ta sig fram här – även för synskadade. Särskild gångbana för de synsvaga och ett cykelstråk. En refug att stanna upp på och allt ska vara klart nästa fredag, lovar Peder! – Om inte vädret ställer till det, tillägger han sen.

Ja, vi får se. Idag ser det ut så här hemma på gården! Snön faller och bloggaren har förstås försett fåglarna med mat! Hoppas det inte blir ruskväder, känner bloggaren och sänder en tanke till Peder och grabbarna som jobbar med gatuarbetet.

Folk gnäller ofta – om trafikstockningar och annat. Ett gnäll som är lite förståeligt faktiskt är det som cirkulerar på sociala medier om Konditori Saga i Arboga.
Konditoriet har höjt priset på en kopp kaffe med 30 kronor – till 50(!) kronor!!

Anledningen till denna kraftig höjning och varför ägaren nu vill sälja det anrika konditoriet kan ni läsa om i dagens Arboga Tidning.   HÄR finns artikeln på nätet.

Artikeln ur facktidningen som utlovats kommer imorgon istället! Ses då!

Balkonglådan nu på förmiddagen!