Feel in the Blogg

”The home is where the heart is”. Vad betyder egentligen det?

Här om veckan färdades jag med tåg en längre sträcka och kom att prata med en äldre man som satt mitt emot. Vi for genom Sverige och han pekade ut olika ställen han bott på.  – Där hade vi ett radhus i några år. Och några mil ytterligare: ”- Bakom kullen ligger villan vi bodde med barnen mellan sextiotvå och sjuttiotre. Han var född norröver och bodde nu i en lägenhet i Borlänge.

-Hur känns det, tänkte jag. Att ha hem lite överallt? Hem, bostäder, där minnena finns och hjärtat.

Själv har jag förmånen att bo på ett ställe där minnen finns kvar sen lång tid tillbaka. Inte bara mina egna utan minnena vilar i själva huset. Här lekte glasblåsarnas barn en gång. Här lekte även mina egna för flera år sedan. Ett hus fullt av minnen. The home where the heart is!

Minnen både för mig och katten Felix! Han tittar forskande ut genom fönstret.
Vad ser han? Tänker han? Minns han?

Jag minns barnens lek. Där är trädet där kojan byggdes! Där planterade äldste sonen som tvååring en kastanjenöt som grott! Idag är kastanjen ett stort träd.
Äppelträdet kom till gården samma år som mellanbarnet föddes och eken på baksidan kommer från ett ekollon som dottern hittade för många år sedan under trädkojan. Ekollonet hade en grodd och blev ett fint träd.  Minnen…
I huset lärde sig barnen gå. På gräsmattan tältade de en natt under ett sommarlov. På baksidan plockade vi så mycket jordgubbar vi orkade äta. Och otaliga är grillkvällarna, sommarfrukostarna i bersån. Minnen…

Sådant tänker jag på när jag och katten Felix vandrar runt på gården.
Är glad att kunna se och uppleva mina minnen varje dag. Delar minnena med Felix och de andra katterna liksom med övriga familjen när de hälsar på. Barndomshemmet…
Hur är det att ha minnen på andra håll? I barndomsstaden i Norrland för trettio år sen? Från ön där någon bodde tills kärleken slog till? I landet långt bort som någon tvingades fly ifrån? Enstaka platser där minnen lever kvar eller från  många olika platser under livet?  Blir det till en ständig längtan? En rotlöshet? Eller bara berikande?

Var rädd om din tid och dina minnen. Tiden går fort. Idag i DN finns denna serieteckning gjord av Sven-Bertil Bärnarp – Medelålders plus: Säger en hel del.
”Medelålders plus” – kanske är det då man börjar fundera mera på tiden och livet och minnena. När tiden sakta men säkert går mot sitt slut…

I DN finns också ett reportage idag om människor på flykt. Familjer från Syrien som mot sin vilja tvingas skaffa sig nya minnen på andra platser än de tänkt sig. Hur känner de?  (Fotot är taget av Anders Hansson för DN)  Läs reportaget HÄR!

Njut av varje dag! Ta tiden tillvara! Gårdagen hör till dina minnen och om morgondagen vet du inget än.

Dock har bloggaren ett hopp om att ännu en blogg dyker upp just imorgon och då med lite bilder från lördagen i Arboga!  🙂

Vi ses igen då!