Feel in the Blogg

När man sitter där med frukostlatten och har katten i knäet kan man komma att bli lite nostalgisk. Tänker på dagar som flytt.

Bränsle till sådana tankar får man helt klart vid en vindsröjning! Bland all bråte som ska gallras bort finns fynd och minnen, minnen från en svunnen tid.

Den här hittade sonen i en låda: En brudklänning!
Brudklänningen i genombruten spets med släp bars av hans farmor en gång för länge sedan. Det måste ha varit på 1940-talet då hon ung och kär gifte sig och bosatte sig i Paris.
För att mycket kort tid efter bröllopet bli änka då hennes älskade hastigt dog i en svår sjukdom…

Minnen poppar fram överallt där i vindsvrårna. Berättar om en tid för länge sedan…

Den lite barnsliga teckningen är ritad av sonens far. Förmodligen i mitten av 1960-talet. En japanska! Så märkligt när tecknarens dotter långt senare fick just Japan och det japanska språket som största intresse.

På tal om Japan så dök det här spännande paketet upp igår! Poststämpeln såg ut så här: Postat i Nara, Nippon!!
Många vet förmodligen redan att Nippon på svenska är Japan!
Paketet innehöll en bok: ”A travel guide to Kyoto & Nara”. Paketet innehöll fler saker: Och ett brev!!  Liiite svårläst för bloggaren som inte likt dottern kan språket – men tack Haruko, det fanns en översättning! Haruko från Nara i Japan hade skrivit brevet i två exemplar! Så snällt och förståndigt!

Från pappans teckning av en japanska vidare över dotterns intresse för Japan från tidig ålder till ett paket från landet till bloggaren! Hur kommer det sig!?
En lång och lite märklig historia. En av sönerna lärde känna en familj i Himmeta, utanför Köping. Familjen blev snart vän med resten av bloggarens familj. Det visade sig att familjen i Himmeta en gång haft en utbytesstudent boende hos sig – Haruko från Nara i Japan!

När två av bloggarens barn reste runt i Japan för fyra år sedan kom de att tycka särskilt mycket om staden Nara där hjortarna strövar fritt i staden!  Men – då visste de inte att Haruko som bott i Himmeta under ett år jobbade på turistbyrån i Nara…
Via Internet fick vi alla kontakt och den snälla Haruko skickade i lördags paketet till mig! 🙂

Herrens vägar äro outgrundliga, brukar man säga, och visst stämmer det.

Tack kära Haruko för den fina presenten! Bloggaren hoppas kunna använda reseguiden till Nara själv en gång…

Här om dagen satt bloggaren ute i solskenet och blev nostalgisk igen. Via hörsnäckorna från Iphonen strömmade musik ut från 1960-talet. ”Those were the days” med Mary Hopkin.
Bloggaren erkänner villigt att några tårar letade sig ner för kinderna. Those were the days…

Så här går en del av texten:

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.

Just tonight I stood before the tavern
Nothing seemed the way it used to be
In the glass I saw a strange reflection
Was that lonely woman really me …

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.
La la la la… Those were the days, oh yes those were the days

Ja, dagarna flyr iväg – fortare än man tror – och kvar blir bara minnena.
Så här såg Mary Hopkin ut 1968 när skivan ”Those were the days” kom ut:
Och idag: Those were the days…

Klicka HÄR för att lyssna på låten via Youtube.

Man får trösta sig med att livet går vidare och vara glad för varje dag man får. Ta tillvara stunderna – och minnena! För varje dag är en skimrande vacker gåva!

Och – bloggarens misskötta azalea fortsätter att glädja henne! 🙂

Helena och Elin ska gratuleras på namnsdagen idag! GRATTIS!

Avslutar bloggen med svaret från SMHI och klimatolog Sverker Hellström. Det var ett Altocumulus stratiformis som såg så här vackert ut på himlen här om kvällen – ett så kallat böljemoln.
Sverker Hellström skriver också: ”Om man tittar riktigt noga ser man att det finns några tunna partier med cirrus (fjädermoln) ovanför altocumulusskiktet.”
Tack för det SMHI och Sverker Hellström!

Hört talas om begreppet ”mina barn och andras ungar”?

Så här ser dagens förstasida ut på den lokala Arboga Tidning: ”Nannberga skola trygg flyktingmiljö”. Visst ser det idylliskt ut – så välkomnande för ensamkommande flyktingbarn! Eller…?

De två eldsjälarna på bilden har förvandlat den gamla skolan till en trygg plats för de nio (9) flyktingbarn som kommit till Sverige och som är en del av Arboga kommuns beslut om att ta emot just ensamkommande barn.

Eller är det ”en trygg plats”??

För det är tydligen skillnad på våra barn och andras ungar! Beslutet om att ta emot nio pojkar i åldern från 15 år har fått Nannbergas boende att protestera vilt!

Livet på landet är alltså inte alls så mysigt och hemtrevligt som man kan tro… Trots att bara 4-5 grannfastigheter berörs av flyktinghemmet har mer än dubbelt så många boende protesterat genom att överklaga till länsstyrelsen och även till Mark- och Miljödomstolen.
Man tar alltså till alla knep och möjligheter för att ”bli av” med flyktingbarnen. Skrämmande! Här en bild från Heby som också tar emot ensamkommande flyktingbarn:

Varför är vissa människor så rädda? För vad? Vad ska hända? Hur tror ni att dessa flyktingar känner när de får ett sådan här ”välkomnande”? Kan det faktiskt tänkas att de blir lite misstänksamma mot omgivningen och inte särskilt vänligt inställda? Vems fel är det då?

Förr i världen var familjerna i Sverige stora. De kunde bli ännu större med lite god vilja. Bloggarens mor har berättat att i byn Regna i Östergötland fanns när hon var liten en barnrik familj där både mor och far hastigt avled i svår sjukdom. Plötsligt stod 7-8 barn föräldralösa!

Invånarna i byn vägrade låta ”myndigheterna” ta hand om barnen och ungdomarna utan alla i byn ställde upp. Snart hade barnen fördelats ut i andra familjer. Någon tog ett par stycken barn, andra tre och några kom ensamma till sin nya familj.
Men de fick ha kvar tryggheten att bo kvar i samma lilla by. Tryggheten och värmen att veta att byn brydde sig och värnade om dem.  Mamma minns detta med glädje och kan berätta att alla barnen klarade sig bra sen i livet.
(Bilderna är hämtade från nätet och har ingen koppling till berättelsen från Regna.)

Förr kunde det vara fattigt och svårt men ändå fanns givmildhet och värme – men hur ser det ut idag? Var det bättre förr?

Bloggaren kan bara hoppas att folket i Nannberga kommer på bättre tankar och inte fortsätter att bete sig så här ogint och inskränkt framöver. Ge ungdomarna som flytt en chans! Det är väl det minsta man kan begära!

För övrigt kan jag berätta att söker man på ”ensamkommande flyktingbarn” på nätet kommer massor av främlingsfientliga sidor upp. Vidrigt!

Hela artikeln om flyktingmottagningen i Nannberga skola kan läsas HÄR i Bbl/AT!

Fönstren på vid gavel igår – fy så varm det har varit. Något bättre idag men hett ändå trots att solen idag enbart lyser med sin frånvaro.

Himlen var så här fin igår kväll:  Kan det vara ”Cirrus uncinus” – s k skidspetsmoln? Bloggaren letar på SMHI:s sida men hittar ingen molnsort som riktigt liknar denna. En fråga har nu gått iväg till SMHI! Svar kommer här på bloggen så småningom!

Algot har namnsdag idag! Vad kan man göra annat än att önska honom allt gott på namnsdagen! 😉

Avslutar bloggen med stekt potatis och ägg!
Härliga gulor i äggen från Ingrids lyckliga hönor!

Idag ska bloggaren blixtra och dundra lite!

Så här ser den lokala Arboga Tidning ut idag! Ni förstår vad jag menar med att blixtra och dundra då!!

Men det som bloggaren vill ta upp först är den lilla rubriken till vänster ovanför den fetstilta som handlar om Arboga kommuns frikostighet med andras pengar – den här: ”21-åringen frias från överfallet”

En man blir överfallen i sin källare i Arboga, rånas och misshandlas så svårt att han måste vistas på sjukhus i 18 dagar – ändå frias den åtalade i brist på bevis. Skoavtrycket i den misshandlade mannens ansikte var inte tillräckligt…
Förmodligen får den misstänkte en del pengar av staten också för att han suttit frihetsberövad…

Bloggarens tankar går till ”Forensic files” i amerikansk TV där DNA och minsta spår nosas upp för att fälla en sannolik våldsman. Men men, det är USA och det handlar oftast om mord.

Lite skandalkänsla får bloggaren när rätt solklara fall sjabblas bort och skyldiga går fria medan våldsoffret får lida såväl fysiskt som psykiskt.
Självklart ska en oskyldigt anklagad gå fri – å andra sidan hoppas bloggaren att 49-årige Kider Thamer överklagar och har folk som backar upp honom! Fan tro’t! 🙁

Mer skandalkänsla: Arboga kommun är frikostig med skattebetalarnas pengar och en konsult har kostat över 300 000 kronor för mycket har Arboga Tidning nosat upp. Konsulten jobbar dessutom kvar!!
I tidningens artikel uttalar sig en annan guldgosse – kommunchef Jerker Parksjö, en man som kostat såväl Arboga som många andra kommuner multum med pengar. Se tidigare bloggar och nyhetsartiklar.

 Ur den kommunala skattkistan har tidigare betalats ut enormt överpris för renoveringen av fastigheten Gäddgården 1, frikostig ersättning till badhuschef som tvingades gå, ännu mer frikostig ersättning till kommunchef som fick sluta och som sagt lönen till guldgossen ovan – och nu detta…
Det verkar vara en minst sagt för lättvindig hantering av kommuninnevånarnas skattpengar!

Men över till verkligt blixt och dunder! I lokalbladet finns ”Dagens fråga” som handlar om åska!
Detta med anledning av åsknedslag i Lunger utanför Arboga.

Ja, hur skyddar man sig mot åskan? Bloggarens tankar går till vännen Lisa Bergkvist, tidigare bosatt i Glanshammar, och den minst sagt äventyrliga strapats hon var med om!
På väg till jobbet i Linköping träffades hennes cykel av blixten! Cykeln kastades åt ett håll och Lisa åt ett annat! Lyckligtvis verkar hon inte ha tagit skada av olyckan mer än en värkande, ömmande kropp.
Läs mer i Corren HÄR eller HÄR i Expressen!

Så hur skyddar man sig mot åskan? SMHI har en bra sida om hur man skyddar sig! Där står också att bl.a. cykling är en risk vid åskväder, citat: ”Att hålla upp paraply eller golfklubba, att cykla eller stå i båt vid fiske under åskväder innebär även det risker.”
Lär dig HÄR på SMHI:s sida hur du bäst hanterar åskan!

Alla läsvärda artiklar ur Arboga Tidning hittar du HÄR på tidningens webbsida!

Mulet och lite regn igår men fortfarande varmt. Fönstren på vid gavel! ”Tyvärr” är det sol och värme även idag… Positivt dock för de som nu börjar sin semester! 🙂

Olof har namnsdag! Han och Olle gratuleras så hjärtligt!  Och om Erik gav ax så ger Olof kaka idag! Allt enligt Bondepraktikan! 🙂

Avslutar med en riktig tok!
En ölandstok! 🙂

Dagens predikan behandlar äktenskap och kärlek – till viss del…

Det började så här: Matsäck gjordes i ordning. Kall mjölk placerades bland isklamparna. Sen bar det iväg till Regna i fagra Östergyllen!

Förutom att bada, äta matsäck och plocka bär besöktes den vackra Regna kyrka – bild från Wikipedia:

Här ligger bloggarens morfar och mormor begravda och vi satte rosor på graven. Det är en riktigt släktvandring att besöka Regna kyrkogård. Här vilar de flesta av förfäderna på bloggarens mors sida.

Ernst Danielsson var bloggarens egen mors morfar. Här vilar han intill sin Emma.

Kyrkan var öppen så vi gick in! För bloggaren blev det hela en oväntad känslomässig flashback. Så här idag:
Så här en annan dag i juli för många år sedan:
Och så här för ännu längre tid tillbaka.  Bloggarens mor och far.
Inte mycket förändrat kan tyckas – men jo, en hel del…

Kyrkporten idag.
Och i en svunnen tid…

Idag går kyrkobesökarna ut den här vägen: Då bloggaren gifte sig gick vi ut ur stora porten för att kunna ta häst och vagn till bröllopsfesten:

Men andra tider stundade. Inne i kyrkan fann vi det här på väggen: En hjärtstartare!
Förmodligen tänkt för att återuppliva eventuell kyrkobesökare som tuppat av.

Bloggaren tycker dock att många som gifte sig en gång för länge sedan borde ha hjärtstartare. För att starta om! Få igång det där hjärtat som slog som varmt för den älskade en gång… Återuppliva känslorna och kärleken som fanns där så stark. Och inte bara ge upp.

I kyrkan tände vi också ett ljus för morfar Göte: Han som vigdes samman just här med sin Hjördis en pingstafton för 60 år sedan och som nu inte längre finns ibland oss.
En så vacker kyrka med så många fina minnen.

Igår påmindes bloggaren åter om bröllop, kärlek och äktenskap.
Klappret av hovar hördes utanför bloggaren hus:  Det hör verkligen inte till vanligheterna och bloggaren rusade till fönstret. Ett brudpar!

Enligt uppgift heter brudparet Sofia Asplund och Ted Harju och på fotot har de nyligen vigts samman i St Nicolai kyrka.

Bloggaren önskar paret lycka till och hoppas att de alltid har en hjärtstartare till hands! Att deras förhållande och äktenskap för alltid ska vara en ”hjärtsäker zon”.

 Bloggaren som tyvärr inte lyckades med sin hjärtstartare tröstar sig med livet.

Njut av dagen, av stunden och var rädda om varandra!

Avslutar bloggen med den sång som sjöngs på bloggarens bröllop. En dikt av Nils Ferlin. Försök att leva efter den alla ni som lovar varandra tro och evig kärlek.

I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Botvid och Seved – GRATTIS på namnsdagen!

Livet på landet är för bloggaren Regna i norra Östergötland.

Här finns den sommarstuga som min morfar Edvin Landerholm byggde åt min mor och far efter en exakt kopia av den stuga som min farfar Bror Wahlfeldt byggde åt sin familj på 1930-talet.

En underbar plats på jorden! I en skogsglänta med sjön Björklången precis nedanför.

Vi tog en promenad i skogen. Vi såg var vildsvin bökat och vi hittade blåbär. Så mycket fint att upptäcka i skogen. Av rönnbärsklasarna att döma blir det en mild vinter nästa gång. Det hoppas bloggaren på!! Tröjan för ev myggor och bromsars skull – men några otrevliga insekter syntes aldrig till.

Ut från skogen passerade vi ett gärde. Igenväxt idag. Här betade Tor i Byggets kor när bloggaren var liten – strax intill Davidsberg.

Här finns lite annan flora och fauna än i skogen.
En liten humla letar blomster.

Vad döljer sig i handen?

Jo, den här lille krabaten! Världens sötaste lilla groda som snabbt hoppade iväg och försvann efter fotograferingen! 🙂

Nedanför stugan finns ett fall med hallon. Vi trängdes med de lite taggiga hallonsnåren och tistlarna!
Vassa taggar!
Men hallon blev det! Ett och annat smultron slank ner i korgen också!

Prästkragar växer vilt – och på grannen Toths gård växer släktingen Tusensköna!

Vi badade förstås!   Flera gånger!  Med en temperatur på över 30 grader i skuggan är det nödvändigt! 🙂

Har man tur kan man träffa på släkten där! Min bror och hans fru bjöd oss på en åktur med båten – och givetvis skulle båda hundarna med!

Vi njöt
och så gjorde även Vilma:

Sen bjöds det på kaffe i deras fritidshus, min morfar och mormors gård! Morfar Edvin byggde huset någon gång på 50-talet. Det gamla huset låg bakom det nuvarande. Ett rejält och gediget byggt hus som min bror med familj vårdar med den äran!

Vilma skulle förstås också vara med vid kaffebordet – liksom kompisen Alice:

Väl hemma igen blev det ett härligt kvällsmål!
Inte mycket  som slår hallon och grädde!

Avslutar utflyktsbloggen med en sång som mamma brukar sjunga – östgöte guskelov! 😉

Så grann står Östergyllen i sommarfager prakt,
och skördarna, de gyllene, de bölja.
Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt
längs insjöstrand, som glittervågor skölja.
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
där gamla minnen sova i gröna björkars skygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen.

Hela sångtexten om Östergyllen hittar ni HÄR!

Blåklinten är Östergötlands landskapsblomma!

Grattis Marta som har namnsdag idag!