Feel in the Blogg

Så var då årets sista dag inne och det kan vara dags för en summering av dagarna som gått. Vissa blev goda, andra mindre bra. Viktigt är att inte låta vågskålen tynga ner åt den negativa sidan.

För bloggarens egen del var 2012 det året jag förlorade en av mina allra bästa vänner. Aldrig mer ska jag somna i mitt rum där på Björkbacken och vakna av Brittas pyssel med frukost nere i köket. Jag känner stor sorg över detta men också glädje över att ha fått uppleva en så fin vänskap.

Sorg känner jag också över hur mycket ondska det finns i samband med död. Girighet och samvetslöshet när någon dyrkar Mammon. Det är handlingar som känns ofattbara när det handlar om sorg och saknad efter en älskad människa.

På plussidan 2012 är vännerna jag ändå hade kvar och familjen! Att fortfarande ha sina kära föräldrar i livet och kunna prata med dom om allting varje dag.

De älskade barnen – som betyder allt – och lyckan över att det går bra för dom.

Katterna förstås – dessa glädjespridande fyrbentingar!

Glädjen över att ha mat för dagen, tak över huvudet – ett hem att kalla sitt eget.

Dags för årets händelser – de dåliga och de bra – i min hemstad Arboga.

 Årets Istapp 2012 går till de inskränkta, samvetslösa människor som såg till att åter göra Arboga till en nyhet i dålig bemärkelse. De människor som trakasserade invandrare och förstörde flyktingförläggningen i Arboga. BU och en riktigt kylig istapp till er!

Årets Solglimt går till alla Arbogabor som opponerade sig mot främlingsfientlighet! Till Jennie, Therése och alla andra som tvärtom engagerar sig hårt för flyktingarna på förläggningen vid gamla Nalles!
Och till den invandrarkvinna som på knagglig svenska ringde upp mig och tackade för, som hon tyckte, mitt mod att protestera mot hatbrott i lokaltidningen.

Låt lilla fina Arboga bli en öppen, varm stad igen där alla är välkomna!

Sylvester firas med skumpa! Grattis!

Ha en fin nyårsafton – summera rätt så att vågskålen med det goda tynger över! Gläds åt ett nytt, fräscht år att älska och göra gott för!

Vet ni vad s k blå zoner är för något? Jo, det är delar av vårt jordklot där människor av någon anledning blir äldre än på andra platser. Om detta och vem som har rätt att leva – handlar söndagens predikan.

I Svenska Dagbladet står det idag att läsa om befolkningen i de blå zonerna här i Sverige. Är du intresserad av att passera 100 så bör du flytta till den här stan: Kan se ut som vilken stad som helst i vårt avlånga land men är en stad som i alla fall ligger i min omedelbara närhet!

I DN läser jag om att fler överlever hjärtsjukdomar i vårt land och det är demensen som belägger förstaplatsen över dödsorsak. Fast – är demens en dödlig sjukdom?? Är det inte så att man blir dement men dör av något annat? Läs mer HÄR på Vårdguiden.

För några dagar sedan läste jag i Svenskan om att varannan nyfödd idag kommer att bli 104 år och att uppnå en ålder av 200 blir snart inga problem.

Sen finns det dom som inte är lika lyckligt lottade. Oönskade barn på ett barnhem i Rumänien.

Barn långt borta från alla blå zoner – långt borta från allt.

Barn som aldrig kommer att uppnå ens vuxen ålder på grund av krig – här Syrien.

Flickor utan rättigheter i Indien…

Hur kan vi fortsätta att sätta rekord i julhandel, smälla i oss mer mat än våra kroppar orkar bära?

Var finns omtanken? Samvetet? Känslan för rätt och fel?

Hur kan julens viktigaste ”problem” vara den svarta dockan i Tomteverkstaden? Hur kan regeringen skylla arbetslösheten på invandrare och kratta manegen för SD? Mp reagerar!
 Är det med samma känsla som vi massavlivar hundar på Astra Zenecas specialkennel i Örkelljunga? Samma fina samvete!?
Klicka HÄR för att komma till Djurrättsalliansen som startat en kampanj för att rädda hundarna till omplacering!

Ja, vem har rätt att leva och vem har det inte? Vem har rätt till ett långt, bra, friskt liv där man får äta sig mätt, leva tryggt och känna lycka?

Röda korset är en av de organisationer som samlar in pengar till hjälpbehövande i Syrien. Det finns fler och för olika delar av världen. Klicka HÄR för att komma till Röda korset.

Blå zoner och blå dunster. Jag vill inte bli 100 år om medmänniskors barn aldrig får bli vuxna.

Men det finns hopp! Tänk till och reagera! Opponera dig! Bidra med både information och en slant till en insamling. För en bättre morgondag!

Abel och Set har namnsdag. Grattis!

”Ett brev betyder så mycket” – är ett talesätt och det handlar förstås inte i första hand om att gynna några av de olika postdistributörer vi har utan om att hålla kontakt.

I någon tidning läste jag också att vi svenskar föredrar handskrivna julkort istället för digitala varianter.

Men hur är det nu då med postleveransen? Hur sköter sig ?
Har det blivit något bättre med konkurrensen via ?

Svaret måste väl ändå bli NEJ! Bloggaren har en del exempel. 121212 ville bloggaren gärna ha ett stämplat kuvert för att liksom fira detta unika datum. Sagt och gjort – ett kuvert med fullt porto och med bloggarens fullständiga adress lades på brevlådan i centrala Arboga på förmiddagen den 12 december. Kom brevet fram? Ja, inte dagen därpå i alla fall!!

Det tog från onsdag 12/12 till fredag 14/12 för brevet att komma fram! Men jag fick min stämpel i alla fall och det var det viktiga! 😉

Annat viktigt som inte gick bra var julklappar via nätet… Trots att böcker beställdes i god tid kom de inte fram till julafton… Enligt Posten låg paketet kvar på en terminal i Stockholm i en vecka. Någon lämnade det bara där den 20 december och där fick det ligga… Så jultomten fick göra ett återbesök igår, fredagen den 28 december och lämna över resten av klapparna. Då hade nämligen någon på postterminalen i Stockholm vaknat till…

Ett julkort som bara tog 8 dagar på sig var det här: Poststämplat 20 december i New York anlände det bloggaren igår 28/12. Men det var ett kärt julkort, värt att vänta på. Stephen Gold från New York i USA träffade jag vid pyramiderna i Mexico 1980 och sen dess har vi haft kontakt. Inte särskilt frekvent men alltid ett julkort med några rader.
I år skrev Steve om ”hurricanes” i sin hemstad och naturligtvis om den hemska skottlossningen i Sandy school med tillägget ”We need to have guncontrol soon!”

För övrigt postade jag 50 julkort i år. Alla lades på brevlådan 12 december och alla korten behövde minst 1 vecka på sig att komma fram… Ja ja, någon gång anlände väl det välmenta kortet till sin adressat.

Avslutar med ett klipp från Steves julkort som visar hur vi traditionellt vill se julen – även om man som Steve inte alls har lantlig miljö utanför knutarna utan bor i ett fint hyreskomplex i Bronx.
Ge inte upp! Fortsätt att posta brev och vykort och ett och annat paket – det betyder faktiskt väldigt mycket! 🙂

”Ett hem utan en katt är bara ett hus” – finns ett ordspråk som säger och för mig och familjen stämmer det väl!

Så här kan det gå till på Glasblåsargården! 🙂 Badrummet är en spännande plats och då särskilt badkaret.

Vad händer på andra sidan? Wilma kikar ner på Curry som tycker att utsikten under badkaret är betydligt mer intressant! Där inunder kan det ju rulla in så många spännande föremål…

Men vad nu!? Curry upptäcker att någon faktiskt sitter i badkaret! Nu blir det leka av!! 😀

Som alltid slutar med kramkalas! Det är Curry och Wilma det!

Felix – vaktmästaren och ensamkatten i familjen – har istället helt lagt beslag på lillhusse som kommit hem på julledighet. Är inte lillhusse i närheten så inväntar Felix honom troget på sängen…

Allt medan kompisarna umgås i tid och otid… Varför utnyttja den jättestora ytan i lägenheten när man kan pressa sig samman på ett linneskåp!? 😉

Men det kan bli för mycket fotograferande i katternas tycke. Då blir Vilda Wilma så här trött!

”Värnlösa barns dag” idag. Dagen som tidigare hette ”Menlösa barns dag”. Benjamin har namnsdag. Grattis! Njut dagen och kvällen och natten – för kalendern berättar också att det är fullmåne!

Ja, ett hem utan en katt är bara ett hus. Ett annat ordstäv säger:
”Ett hem om det är gott är livets bästa lott”!
Jag håller med om det också och önskar alla ett gott, harmoniskt och lyckligt hem!

I skuggan av julgranen lyser solen in!

Solsken och vackert väder!

Utetemperaturen är inte alls så hemsk som för bara några veckor sedan. Ändå lockar det inte bloggaren till utevistelse alls! -Jag tycker vi hoppar januari och februari och ger oss direkt på vårmånaden mars istället!

Några som verkar tycka likadant är de stackars pelargonerna i tvättstugan. Placerade där för att övervintra och klippas ner när ljuset blir klarare och dagarna längre – för att komma igen och åter pryda byttor och krukor ute på gården. Men visst kan man väl låtsas vår och släppa ett par blommor till bloggarens stora lycka! 🙂

Nej, vintern är ingenting för bloggaren men tyvärr är det bara att bita ihop och vänta. Den är snart här igen – våren!! Bilden tagen i slutet av mars i år. Underbart!

Underbar är också Ulf Lundkvists Assar! Här ur DN i söndags: Den som har ögonen med sig har koll på klistermärkena på resväskan! Arboga!
Den gode Ulf har viss förkärlek för Arboga och på en hemsida som heter Statskultminnen läser jag varför:

”Ulf Lundkvist föddes 1952 i Norrköping och flyttade nio år gammal till Stockholms¬förorten Trångsund. Under högstadie- och gymnasietiden tog han kurser i teckning och grafik. Ulf var inte den som fann något större värde i skolböckerna, istället var han full av fakta ifrån Bildjournalen och andra tidningar.
Det hände ibland att Lundkvist skolkade, och då kunde han vara borta i några dagar. Ofta gjorde han och en gotländsk kamrat små dagsresor med tåg till städer som Arboga eller Västerås. Eftersom deras fäder jobbade på SJ, fick dom fribiljetter. Man kan anta att det till viss del var deras resor som fick Ulf att intressera sig för Sveriges landsbygd och småorter.”

Läs mera HÄR!

Varken Assar eller Ulf har namnsdag idag men väl Johannes och Johan! Grattis pojkar!

Njut dagen – våren kommer snart!