Feel in the Blogg

Det här är en test av hur det fungerar att blogga via IPhone.

Så här ser Arboga Tidning ut idag. ”Misstänkt dubbelmord i Arboga”. Vi var många här i Arboga som reagerade starkt när vi fick höra tals om händelsen igår. Inte bara för att det rörde sig om ett misstänkt mord utan för att det gällde en mor och hennes lilla barn. Tankarna gick direkt till Emma och hennes två små barn som mördades för fyra år sedan. En iskall känsla i magen som lugnades först när jag och andra kunde läsa på Facebook att Emma och hennes lilla dotter inte var de drabbade.

Självklart är händelsen fruktansvärd i alla fall. Och förmodligen redan innan de döda kropparna förts bort hade pratet satt igång. – Vem är kvinnan? – Är det någon vi känner?  -Vem är mördaren?

På Internetsidan Flashback kom det snart fram vem kvinnan var. Flashback kallar sig, citat: ”Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande.” Det betyder fritt fram för allt – oavsett om det är sant eller inte. Och etik vet man inte vad det är där.

Via Flashback kunde man få veta mera om den mördade kvinnan genom hänvisning och länkar till nättidningen ”Realisten” som visade bild på kvinnan och barnet men också talade om vem den troliga mördaren är!
”Realisten” beskriver sig själv så här: ”Tidningen Realisten är en nyhetstidning som vilar på en realistisk idébas. Tidningen ägs av det politiska partiet Svenskarnas parti, men ideologiska avvikelser från partiet förekommer. Tidningen ska ses som ideologiskt fristående och publicerar nyheter och artiklar utifrån ett brett spektra.”

  Om ”Svenskarnas parti” skriver Wikipedia så här:

”Svenskarnas parti (SvP) är ett svenskt högerextremt politiskt parti som definierar sig som nationalistiskt men ofta kallas nynazistiskt i media. Partiet bildades, under beteckningen Folkfronten, den 22 november 2008 efter att Nationalsocialistisk front lagts ner. Partiets tidning som ges ut på Internet heter Realisten. Svenskarnas parti hör till de grupper som bevakas av svenska säkerhetspolisen, och anses av dem ingå i vit makt-miljön.”

Med den informationen kan vem som helst ana varför tidningen ”Realisten” hade information om en mördare i Arboga. 🙁

Etik hör inte hemma hos vare sig ”Realisten” eller ”Svenskarnas parti”. Men Facebook då? Där allt startade. Där jag kunde lugna ner min iskalla rädsla. Tja, det beror ju på hur man menar? Och vad man tänker om etik?  Om den egna nyfikenheten väger tyngre än de etiska grunderna?

Så här står det på Wikipedia om ordet etik: ”Etik, (från gr. ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som försöker besvara frågor som ”vad är det goda”, ”vad är det rätta”, ”hur bör man bete sig”.
I mer allmän bemärkelse: en uppsättning regler för uppträdande och förhållningssätt.”

Med andra ord – lite av oskriven lag kanske – och särskilt i sammanhang som t ex Facebook. För hur höga moraliska värderingar man än har kan det vara lätt att falla till föga för skvallret. Det ena ger det andra, någon frågar och du svarar.
Du försvarar dig kanske med att du faktiskt inte sagt allt, inte nämnt namn eller detaljer – men ändå tillräckligt för att få igång kedjereaktionerna, tisslet och tasslet.

Man är inte mer än människa. Jag tog också reda på mera men gjorde det icke-officiellt s.a.s. Jag gick inte ute på Facebook och berättade utan höll det för mig själv.
När folk berättade öppet med namn och detaljer på Facebook samtidigt som man i de lokala nättidningarna skrev att de anhöriga inte var informerade ännu – då kändes det osmakligt. Inte etiskt alls!

Så se upp med pratet! Du vet aldrig när det du säger eller skriver kan hamna i orätta händer! Eller när din nyfikenhet blir till skada för andra människor.

Jag tände ljus för den döda kvinnan och hennes lilla barn igår. Mina tankar går till deras anhöriga.

Så lite annat. Löftet att inte kasta ut granen kom på skam igår. När jag väl plockat undan alla julsaker följde julgranen med av bara farten… Dock gjorde jag en deal med granen (om man nu kan göra det?). Jag ställde ut en hink med vatten och placerade den vackra granen i den. Förhoppningsvis kan den dricka vattnet då och då när det inte fryst till is och visst är den vacker där den står – där också?

Och inne blev det skönt och julfritt överallt! Och inte ens en halv sopskyffel med barr lämnade granen efter sig! 🙂

Var rädda om er – men också om varandra!

Först vargen! När ska denna inkompetenta, absurda hantering av de svenska rovdjuren ta slut!? För nu är det dags igen – skyddsjakt på varg!

Dagens Arboga Tidning har detta på förstasidan: Det blev alltså inte mycket bättre sen vi blev av med Andreas Carlgren och istället fick Lena Ek som miljöminister. Men varför skulle det bli det? Samma regering – samma inställning! 🙁

  Naturvårdsverket, ett statligt verk under regeringen, har genom ett så kallat delegationsbeslut överlåtit ansvaret till länsstyrelserna för skyddsjakt på enskilda vargar. M a o ”high chaparall” råder i landet när länsstyrelserna själva, med hårda påtryckningar från jägarna, ska ta beslut. Så otroligt fegt och ansvarslöst av regeringen!

Så här står det på Wikipedia om Naturvårdsverket, citat: ”Naturvårdsverket är en svensk statlig förvaltningsmyndighet på miljöområdet och ska vara pådrivande och samlande i miljöarbetet. Verkets arbete ska syfta till att främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i den ekologiska dimensionen.” Ha! Pyttsan!
Läs mer om Naturvårdsverket HÄR!

Vargen har alltså inte en chans! Så här säger ordförande i Västmanlands Jägareförbund Thorbjörn Larsson enligt Bbl/AT: Han anser, självklart, att 25 dödade vargar i Mellansverige inte räcker och säger så här: ”– Vi är absolut inte nöjda, det förbättrar inte situationen. ”Vi har stora problem i Västmanland och vill ta bort hela Skultuna-Västerfärneboreviret”. !!
Thorbjörn Larsson säger sig som mest kunna acceptera ett (1) vargrevir i länet. ”-Resten vill vi ta bort”.

När blir det skyddsjakt på jägare, tro? Nu menar jag naturligtvis inte att vi ska jaga rätt på gubbarna och mörda dom – men leta upp dom och ta ner dom på jorden! Se till att dom blir mindre styva i korken och lära dom lite om ballansen i naturen. Minska deras makt och deras sätt att skrämma upp folk för egen vinning.

Skandalöst att det ska råda en form av ”hela havet stormar” vad gäller svensk rovdjurspolitik. Finns det ingen vettig person på regeringsnivå som kan sätta foten i backen och få till ett seriöst, genomtänkt förslag vad gäller de svenska rovdjuren!

  Så här skriver Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, i Aftonbladet, citat: ”Ska vi tro den bild som vissa ger sken av så dödas tamdjur i en skrämmande takt. Människors liv i vargens närhet slås sönder. Det är en vilseledande beskrivning av ett fridlyst djur som svenskarna vill ha kvar och som är skyddat i internationell lag. Trots det rustar nu tusentals jägare åter för jakt.” Läs mer genom att klicka HÄR!

LÅT VARGEN LEVA!!

  Så till ADHD och den debatt som plötsligt blommat upp om medicinering eller inte. Förstå-sig-påare försöker få okunniga att tro att föräldrar med lätthet stoppar i sina barn piller. Självklart är det inte så! Det är med stor vånda man tar det steget men man gör det för sitt barns skull.
Andra vill få oss att tro att medicinen 1) är mycket farlig med förödande effekter i framtiden 2) är beroendeframkallande – d v s föräldrarna gör sina barn till narkomaner 3) är ett sätt att klara kunskapsintaget i en alltför stökig skola – d v s man tar medicin för skolans skull.

Alltihop är fel! Medicinen är beprövad sen relativt lång tid tillbaka, den ges i mikroskopiskt små doser i förhållande till vad en knarkare går igång på och barnen behöver det för sin egen skull – inte för skolans!

Sen är det så att medicinen inte har effekt på alla barn, men för de barn som får en förändring blir det ett otroligt lyft. Plötsligt kan de koncentrera sig, plötsligt får de en chans att ta in information och klara skolarbetet. Samtidigt klarar de bättre den sociala samvaron i klassen och skolan.

En kommentar på min blogg säger så här, citat: ”I vår skola har vi ett barn med diagnos ADHD, han är nu 11 år gammal. Terroriserat vår skola i 6 år genom att sparka, slåss med tillhyggen, spotta, kasta sten osv. För mig är det inte ok att mina eller andra barns säkerhet äventyras. Killen har och har haft assistent i 4 terminer men ingen bättring sker…i förra veckan slog han en förste klassare med bandyklubban…bakifrån… rakt över örat. Jag är helt med på att barn med speciella behov skall få den hjälp de behöver…prolemet är att hans mamma vill att han fortfarande skall gå i vanlig grundskola.”

  Det här säger väl en hel del. Hur mår den här 11-åriga killen som ”terroriserar” en hel skola? Vad får han för hjälp? Kanske medicin skulle få honom att klara såväl utbildning som umgänge med skolkamrater?
”problemet är att hans mamma vill att han fortfarande skall gå i en vanlig grundskola” står det i inlägget.
TACK för det – pojkens mamma! Hon kämpar för sitt barn och hans rätt att som alla andra få del av skollagen som säger att alla barn har rätt till en 9-årig grundskola. Det är skolan som brister här! Som på många andra ställen i landet.

Medicin kan hjälpa barn att klara skolan – också! Ett skolbarn har i sin dagliga verksamhet att ta till sig utbildning – medicinen gör att de får en möjlighet till det. Barnets problem kvarstår naturligtvis även på fritiden men där finns inte kraven från omgivningen på samma sätt.

Samtidigt krävs mycket bättre kunskaper från lärarhåll! Bättre skolor, mindre klasser, mer flexibel undervisning. Det är inte bara elever med ADHD som mår dåligt i den svenska skolan. Väldigt många skulle nog vilja ha en förändrad skola. Men – hur får man det när skola och omsorg är nedprioriterade områden. Det ska fungera – men för minsta möjliga penning!

Många viktiga ämnen i dagens blogg. Nu avslutar jag med lite flashbacks från min morgon.

Härligt att mötas av tre glada katter när man kommer upp! Man känner sig omtyckt liksom – även om det möjligen är maten dom är ute efter…
Och det blev en tulpanbukett igår på ”Tulpanens dag”! Även om jag tycker att den gamla också är vacker fortfarande: Julgranen skymtar i bakgrunden och den får stå kvar. Jag har inte hjärta att kasta ut en fin gran som fortfarande ”lever”. Den ska strax få sin dagliga dos vatten!

Dagens Arboga Tidning har lästs igenom och förutom ilskan över varghatet blev jag glad över den här lilla historian: ”Nästan alla deras drömmar har slagit in” står det om paret från Kurdistan.

På tal om invandrade människor så såg jag den här notisen i DN igår:   -Förlåt mig – nu generaliserar jag – men jag kan aldrig tänka mig att undersköterska på korttidsboendet i Båstad var invandrare. Av de människor jag träffat på inom äldrevården har de mest omtänksamma och respektfulla kommit från andra kulturer. Kulturer som känner respekt för åldrandet och vördar gamla. Där har vi mycket att lära!

Ha en fin dag fast det är måndag! Tänk lite längre än näsan räcker! Och – var rädda om er och om varandra!

  ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” – sa Martin Luther en gång och det blev tredje budordet. Det passar väl bra en söndag som den här. På Synonymer.se läser jag att ordet helga också betyder ”vörda” och ”respektera”. Så oavsett om vi är troende eller ej kan vi väl vörda och respektera vilodagen söndag!

Jag hade tänkt skriva om helt andra saker men kom av mig efter en morgonpromenad. Det var så vackert ute i lilla Arboga att jag måste visa er bilder från promenaden. Imorgon ägnar jag mig åt tuffare saker. Idag får vilodagen råda.

Det som fick mig att gå ut var det här: Dagens Nyheter berättar att det är ”Tulpanens dag” idag 15 januari. Och som DN skriver – det kan man väl ställa sig bakom även om det från början var ett s k krämarjippo.
Svenskarna älskar tulpaner, så också jag, så varför inte hylla denna vackra blomma med en egen dag! Sagt och gjort – ytterligare en bukett skulle inhandlas – därav promenaden.

  Så här vacker ter sig en promenad längs med Arbogaån, intill Strandvägen i Arboga, en tidig morgon i januari.
Den uppgående solen
speglar sig i fönsterrutorna med adress Järntorget.

Hela rymden färgades rosalila.
Det är nästan lite synd om familjen Brorson
som inte själva kan se sitt hus utifrån. För att göra det måste de ta sig över till andra sidan ån. Men den familjen har en fantastisk utsikt ändå eller hur.

Visst är det vackert!

Utsikt mot Herrgårdsbron och gamla Elverket:
En lyktstolpe – en nästan lite romantisk bild…

Strandgården: Snart är solen uppe.

Så vackert vi bor! Så fina vyer – och det är alldeles gratis att se det sköna och låta sin själ vila i det. Har man sen tillgång till lite musik i öronen så blir upplevelsen total.

Klicka HÄR för att lyssna på ”Clair de lune” av Claude Debussy. ”Clair de lune” betyder visserligen månsken på franska men den musiken får i alla fall mig att slappna av och njuta vid alla tillfällen, månsken som soluppgång.

Imorgon är en annan dag och då skriver om jag om det jag tänkte idag. Om egenskaper och mediciner. .

Men tills dess njuter jag min söndag och helgar den. Vördar och respekterar den för min egen skull. För att orka genom att vila i stunden.

Got you!!
Vilda Wilma visar vägen till vardagshändelserna!

Nu är det ju lördag idag och den dagen hänförs knappast till vardagen när fredagsmyset gjort sitt. Ändå är det väldigt vardagligt, d v s allmängiltigt, det bloggen beskriver idag.

En vanlig, blåsig januaridag kan se ut så här: Morgonsömnig tittar Felix lojt ut över gården. Långt ifrån Vilda Wilma och brorsan Curry. Så skönt!
Curry gillar Wilma i motsats till Felix men ibland blir det liiite för mycket av det goda även för honom. Då flyr han högst upp på bokhyllan. Där har han haft en fristad men – inte nu längre…

Vilda Wilma har lyckats snoka redan på hans gömställe OCH ta sig ditupp! Curry är måttligt road men håller god min, snäll som han är…

Felix drömmer vidare: ”- Kajorna ser stor och läckra ut, men där har jag nog inte en chans även om det är mycket lockande… Kanske en talgoxe? Nja, matte blir inte glad så jag avstår kanske…”

När bloggaren skulle ut med soporna såg Felix sin chans!  Både att vara ute OCH få sällskap! Det bästa han vet är när vi i familjen är ute tillsammans på gården. ” – Kommer du då??”

Och när jag väl kommer blir det svårt att ta ett enda steg framåt för det ska gullas och kelas – med mina fötter!! Han vet inte till sig av glädje och lycka!!

Men fy, det blåste så kallt så bloggaren gick snabbt in igen! Tog bara en snabb koll i rabatterna och fann detta: Föraning om vår! 🙂

Wilma hade tröttnat på Curry. Nu var det Felix som gällde. Eftersom han var ute kunde hon inte trycka nosen i ansiktet på honom helt fräckt som hon brukar eller lukta honom någon annanstans, ännu mer oförskämt – så vad göra? Jo, lägga beslag på Felix favoritplats förstås! Stöddig typ den där Wilma, eller hur!

Till kvällen kan man hoppas på en god soppa á la dottern! Alltmedan den fina lyktan från en av sönerna kastar sitt milda sken över vardagshändelserna på Glasblåsargården.