Feel in the Blogg

Media och press har fullt upp nu med att pejla läget inom Socialdemokratin med en väntad avgång av partiledaren kl 15 idag. MEN – det får absolut inte överskuggas av det faktum att det idag är 10 år sedan Fadime mördades!

Fadime Sahindal var en kurdisk kvinna, född 1975, som invandrade som sjuåring med sin familj från Turkiet.  Fadime mördades av sin far, ett s.k. hedersmord, i Uppsala den 21 januari 2002.

  Både Fadime Sahindals far och bror var sedan tidigare dömda för att ha misshandlat och hotat Fadime.
Fadime hade under hösten 2001 hållit ett tal i Riksdagen under ett seminarium om våld mot kvinnor, där hon berättade om hur hennes familj hade förändrats sedan de flyttat till Sverige, hur hennes manliga släktingar hade börjat vakta henne för att de inte tyckte om hennes ”västerländska” sätt att leva.Fadime Sahindal hade även vid flera tillfällen framträtt i media, bland annat i flera TV-program, där hon berättat om sin utsatta situation.

Fadimes egen pappa mördade henne alltså och Rahmi Sahindal, fadern, greps strax efter midnatt och erkände under dagen i första förhöret, 22 januari 2002.
Som motiv angav han att Fadime Sahindal hade vanhedrat sin familj och släkt genom att ha sett till att hela världen fått kännedom om hur vissa kurdiska kvinnor behandlas. Enligt honom var Fadime problemet och nu var problemet borta

Det finns tyvärr fler liknande berättelser om hedersmord i Sverige. Pela.

Pela Atrosi dödades av sina två farbröder, ett s k hedersrelaterat mord, den 24 juni 1999 då hon besökte släkten i Irak. Släkten kunde inte acceptera att Pelas sätt att leva i Sverige.
Vittne till mordet blev förutom modern Fatima även systern Breen som senare i Sverige vittnade inför rätten om mordet, något som resulterade i att hennes två farbröder, Rezkar och Dakhaz, dömdes till livstids fängelse som skulle avtjänas på kriminalanstalten Hall. Pelas pappa, som har erkänt mordet, lever idag i Irak.
Pela är begravd i en namnlös grav för att hon anses ha vanärat släktens namn.

Abbas!  Den i november 2005 hedersmördade Abbas Razaii i Högsby under ohyggliga omständigheter. Abbas mördades för att han blev förälskad i ”fel flicka”. Flickans föräldrar deltog båda i mordet men skyllde allt på en son. Kokande olja hälldes över Abbas och Aftonbladet skrivier så här, citat:

”När han försökte fly fångade de in honom. Sedan följde en brutal misshandel – bland annat med järnrör och ett baseballträ. – Pappa slog tills baseballträet gick sönder, säger sonen i nya förhör. Pappan tog sedan fram en kniv och högg 20-åringen flera gånger enligt sonen.”

Sonen dömdes för morden men begärde senare resning och berättade vad som verkligen hände dagen då Abbas mördades. Föräldrarna Raoof och Leyla Ataei häktades och dömdes för mord.
Straffvärdet för det som Raoof Ataei och Leyla Ataei gjort var egentligen livstids fängelse, enligt Göta hovrätt, men påföljden stannar vid tio års fängelse eftersom den kombineras med livstids utvisning.

Läs mer om allt detta och stöd föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” genom att klicka HÄR!

  Mina goda vän Maria Hagberg jobbar på plats i Irak mot bl.a. hedersvåld inom organisationen Kvinna till kvinna. Bakgrunden till att organisationen bildades kan man läsa om på deras hemsida, men jag citerar en del av det:
”Det pågår ett folkmord mitt i Europa. Maktlösa har vi stått vid sidan av. Nu måste allt göras för att få ett stopp på kriget. Vi vill bidra genom en aktion kallad Kvinna till Kvinna.” Så inleddes en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 april 1993.”

Om Kvinna till kvinna kan man läsa följande på deras hemsida:

”Kvinna till Kvinna stödjer kvinnors organisering i konfliktområden. Vi samarbetar med kvinnoorganisationer som tar en aktiv del i arbetet för fred och återuppbyggnad.
Organisationerna vi arbetar med hjälper kvinnor både rättsligt och psykiskt. De arbetar med kvinnors hälsa och för sexuella och reproduktiva rättigheter. De informerar och utbildar kvinnor och män om kvinnors mänskliga rättigheter. De stärker och vidareutbildar kvinnliga aktivister och politiker. De motverkar våld mot kvinnor och människohandel. De utbildar myndigheter och påverkar beslutsprocesser och lagstiftande. Kvinnoorganisationerna förändrar samhället genom att sprida sina kunskaper och erfarenheter av demokrati-, försonings – och fredsarbete till övriga samhället.”

Läs mera genom att klicka HÄR där du också kan ge ditt stöd!

Maria Hagberg har bl.a. skrivit boken ”Vid 20 börjar den ruttna – om hedersvåld och modiga kvinnor”. Du kan bl.a. beställa den via Adlibris genom att klicka HÄR!

Kampen måste gå vidare genom upplysning, information men också genom lagändringar. Ett förslag diskuteras i dagarna om att göra s k tvångsäktenskap straffbart med upp till två års fängelse här i Sverige.
Samtidigt såg jag nyligen ett inslag i Rapport om Afghanistan och kvinnors situation där. En ung kvinna intervjuades. Hon visade det lilla område utanför huset där hon bara får vistas. Hon blev bortgift vid 12 års ålder med en 55 år äldre man. Mannen tvingar henne att bära heltäckande burka om hon går ledsagad ut med någon. Kvinnan var mycket orolig över vad som ska hända när USA och trupperna lämnar Afghanistan. 

Glöm aldrig Pela, Fadmie, Abbas och de andra! Idag är det alltså 10 år sedan Fadime Sahindal mördades för familjens heders skull…

Test 2 via IPhone med mindre foto.

Nu går drevet igen – mediadrevet! Åter fokuseras allt på Socialdemokraterna och ännu en gång inte på något bra sätt. Istället för att tala om viktiga, politiska spörsmål så saggas det om och om igen i media om Sossarnas partiledare.

   Håkan Juholt hade från första början ett ”mission impossible” – ett omöjligt uppdrag.
– Vem skulle dom välja sen Mona Sahlin körts i botten av sina egna? – Vem skulle kunna sopa igen spåren efter HSB – den maktfullkomlige Göran Persson med sina härskartekniker?
Det var en urvattnad skara kandidater man rotade bland, för de från början givna hade redan kastat in handduken. Dom hade ingen lust med jobbet (Margot Wallström) eller hade lyckats förbruka sitt förtroende via USA-resa (Thomas Bodström).

Till slut plockade man upp Håkan från Småland. – ”Bravo! Excellente! Magnifico! Splendido! Honom ska vi ha!!”
Ja, sen vet vi alla hur det gick. Personligen tycker jag synd om Håkan Juholt. Han kastades in i en uppgift som var honom alldeles för stor. Men när partiet kallar, då kommer man. Till skillnad från Margot Wallström så följde Juholt det gamla kravet.
Nu hänger gamarna utan för Sossarnas högkvarter och vill ha nästa scoop.

  Pressen borde få skriva om det politikerna borde arbeta med istället! Arbetslösheten, Sjukförsäkringen, Skolan, Socialvården, Miljöfrågorna!
Om att den ena ministern i Reinfeldts regering vill ha mindre biltrafik i landet (miljöministern) medan den andra anser att bilåkande måste öka (infrastrukturministern)!! ??

Folket väljer sina politiker men jag kan inte tänka mig att någon på den vänstra planhalvan är nöjd idag.

Och handen på hjärtat – vem kan tänka sig Håkan Juholt som statsminister?? Någon?? Som sagt – Socialdemokraterna och Håkan Juholt är inne i ett ”mission impossible”!

Så självklart måste (s) byta partiledare! Det har gått alldeles för lång tid och skadorna för partiet blir bara svårare och svårare att reparera. Det talas i tidningar idag om en ”delseger” för Juholt när det verkställande utskottet nu gått med på ”rätt version” av budgeten. Delseger – för vem??
Byt snabbt, fixa till en hållbar röd strategi och se till att vi får en balans i svensk politik! Vid en röd valseger nästa gång finns flera tänkbara statsministerkandidater! De här: Eller den här: Ihop med ett sargat Sosseparti som ändå tagit lärdom och kommit igen – kan vi kanske se en grönare och rödare regering från 2014.

Pippi Långstrump var ju ”sakletare” och hittade en massa skojiga grejer genom det. Sakleteri har också bloggaren provat på – men lika bra resultat som Pippi! 😀

En dag var det bara STOPP! Nu får det vara nog! Och den dagen inföll igår. Så här såg stora skåpet i köket ut – då: Avskyvärt eller hur! Man blir ju trött bara man tittar på eländet!

Sagt och gjort – här skulle rensas! Massor sorterades bort i soppåsar men tänk så mycket kul jag hittade! Se bara!

En massa gamla fotorullar! Man kan undra vad som finns på bilderna?
En hel påse med nycklar!! Den orange nyckelringen känner jag igen! Den fick vi som tog körkort 1972 på Axelssons Trafikskola som höll till på Österled.
När jag väl tagit körkortet avslöjade min trafiklärare i ett något berusat tillstånd i Köpings Folkets Park att han varit SÅ kär i mig. ”- Men jag kunde ju inte göra något , jag var ju din lärare! ” (Tack och lov för det, tänkte jag…) Frid över hans minne – han är död sedan många år.

Och hur såg man då ut på den tiden? Tja, så här kanske – en tuff (= likgiltigt sur) version ihop med bästa kompisen Karin:
Eller så här, ett gladare fotot också!

Filmisar! Pernell Roberts – min favvo ”Adam” från ”Bröderna Cartwright” och Arbogastjärnan Bibi Johns!

Sorterande fortsatte i många timmar…

Knivar i parti och minut!! och en stämpel från ”när det begav sig”!! Läs spegelvänt och ni ser texten ”CASABLANCA NIGHT CLUB”!
På den gamla goda tiden hade vi en fest med namnet Casablanca Nightclub i Arbetarföreningens lokal på Nygatan.

Den gjorde sådan succé att folk trodde att vi faktiskt startat en nattklubb och ville komma tillbaka lördagen därpå!!
Vi hade tidsenligt klädkod och den skulle vara anpassad till nattklubbsmiljö. Jag ska INTE avslöja vad jag hade på mig. Förhoppningsvis finns inga bilder kvar från den tiden… Vågat, så mycket kan jag avslöja!

Det var inte bara fest på den tiden – vi bakade också! I lägenhet ovanpå vår bodde Tobbe och Ylva. Tobbe och jag bakade olika sorters bröd – ibland t o m på nätterna! Sen bjöd vi våra respektive på en god macka. Vi kunde sitta och äta på trappan sent en ljus sommarnatt. Vilka fina minnen.
Några av våra egenhändig komponerade recept hittade jag också i skåpet! 3 juli 1983 är det ena receptet daterat.

Ett urklipp på brorsdottern hittade jag också! Bettan äter i skolbespisningen.
Den här baljan var full med saker.  På sidan av baljan står äldste sonens namn skrivet. Det var hans badbalja när han var spädbarn. Jag kan inte fatta att han varit så liten en gång!!

En skolbok från mellanbarnets tid fann jag. Direkt var man tillbaka i skolan på 1990-talet och det var inte bara bra minnen…
En tidig bild från ett kalas på gräsmattan vid vårt hus. Mimmi fyller 2 år och firas! Det var äldste sonens bästa kompis och se så glada de ser ut! Emilie bodde i porten intill och varje morgon rusade sonen till hennes dörr, öppnade brevinkastet och skrek: ”-Mimmie! Mimmie”! Lyckliga barndomsminnen.

Här är han lite äldre på Kyrkans Barntimmar! Lillebror syns bakom. Bröderna är klädda i likadana kläder inklusive slips!! Det var förmodligen julgransplundring eller något annat trevligt i kyrkans regi.

Lillasyster var inte stor här! Tummen i munnen, klappandes katten Siv, som kallades Sippan och som egentligen hette Frasse och var en hankatt.

På tal om Sippan så var det en alldeles särskild kisse! Han fick t o m julkort av sina kamrater! Framsidan på kortet såg ut så här: En bild som bloggaren särskilt gillar!
Sippan blev hela 18 år – en mycket älskad och saknad katt.

Allt det här fanns i högarna som jag vräkt ut från skåpet och ner på golvet. Och det fanns mer…
På tal om katter så hittade jag s k egna frimärken! ”Hasse 1995” står det och det är förstås inget riktigt frimärke. Man kunde få sina foton tryckta till brevmärken genom ett företag som hette Letterface. Tyvärr hittar jag inte företaget längre när jag söker på Internet.

Hasse kom efter Sippan och blev en lika högt älskad kisse! Tyvärr fick han problem med njurarna och levde endast till 12 års ålder.

Andra märken jag hittade! Passar väl verkligen även idag!

En hopskrynklad tjuga hittades! Så lite lön för mödan fick jag! Tur att det inte vara en massa värdelösa 25- och 50-öringar…

Klart! Drygt 5 timmar tog det! Men sen började jag ju leta efter den där lilla pillerasken… Jag visste att det fanns två! Men VAR hade jag lagt den minsta?? Leta, leta, leta! Hälla ut alla kassarna och leta igen! ”- Inte kunde jag väl ha slängt den??”
Ett tag tänkte jag att jag misstagit mig. Det kanske bara fanns en enda ask… Men – jag hittade den! Felsorterad i mitt nystädade skåp!

Nu finns dom där i skåpet, båda askarna, bredvid varandra.

Och visst blev det fint! Ordning och reda – och även om det var trist och tröttsamt mot slutet – tänk så mycket kul saker jag hittade!

Bli en sakletare du också! 🙂

Avslutar med en bild på en av arvtagarna efter Sippan och Hasse – katten Felix!
Ha en fin dag! Tips: Städa ett skåp! 😉

I min barndom hade vi alltid vaxduk på köksbordet. Det var nog en trend på den tiden – något som försvunnit. När nu vårt köksbord började bli lite trist och slitet kom jag att tänka på mammas vaxduk när jag var liten!

På Wikipedia, som tack och lov INTE håller sina svenska sida stängd idag i protest mot en antipiratlag i USA (läs mer HÄR), står detta bl.a. om vaxdukens historia:

  Vaxduk är en föregångare till vävburen plast med tryckt mönster. Dagens vävburna plast kallas ofta oegentligt för vaxduk. Den har ofta använts som duk på köksbord, som skyddsbeklädnad på hyllor och skåplådor m m, eftersom den är tålig för spill och lätt att torka ren.

Ursprungligen var vaxduk verkligen duk impregnerad med vax. Man spände upp stora stycken lärft i ramar och beströk tyget med vaxlösning, som fick torka. Proceduren upprepades ett flertal gånger, tills vaxlagret blivit tillräckligt tjockt. Detta var omständligt och tidskrävande. Dessutom sprack vaxskiktet i köld, det klibbade i normal temperatur och luktade illa i värme.

Så småningom bytte man ut vaxlösningen mot fernissa, som också pålades i flera omgångar. Namnet behölls, trots att produkten inte längre hade med vax att göra. Denna s.k. vaxduk kunde tryckas med olika mönster, och fick då ett dekorativt plusvärde.

I slutet av 1940-talet kom den nyuppfunna plasten – i tidigt stadium behöll man det engelska namnet plastic – att ersätta fernissvarianten av äkta vaxduk. Den korrekta benämningen blev nu vävburen plast som till sin natur avlägsnar sig ännu mer från första tidens vaxduk. I dagligt tal lever benämningen vaxduk fortfarande kvar.

Bilden ovan är från Trolle-Ljungby, tidigt 50-tal. Jag hittade bilden på Internet och visar den bara med anledning av den då moderna nyheten – vaxduken på bordet!

Sagt och gjort! Vaxduk på 2 meter skulle införskaffas! Den gamla hederliga sorten, inte den mer vanliga s k akrylatbehandlade duken. Det visades sig inte vara så lätt. Tack och lov för Internet för där fanns Broarne!

Vem är Broarne, undrade jag! Men Broarne är ingen man utan en plats! Den här: På Broarnes hemsida står följande om platsen: ”Broarne är en fantastisk liten oas i världen! På kurorten Sätra Brunn, ligger Broarne – de äldsta husen på den 300 år gamla brunnen. Broarne heter stället för att man förr i tiden tvingades att lägga s k kavelbroar på platsen för att det var sankmark där malmfororna från Bergslagen skulle passera på sin väg mot havet.”

Klicka HÄR för att komma till Broarne!

Broarne hade vaxdukar! Här om dagen kom leveransen till mig och jag upptäckte först då att Broarne finns så nära som i Sala! Så nästa gång blir det besök där istället för postorder!

Mitt köksbord FÖRE: Och EFTER:

Visst blev det fint! Och funktionellt! Lätt att torka av och mindre slit på träbordet.

Tänk att en vaxduk kan få en att känna sig gladare och lyckligare! Den lyser upp och förnyar tillvaron! 🙂

Lyckan fullständigt på morgonen! 😉 Ny vaxduk, tulpaner, en stor kopp kaffe latte och Arboga Tidning!

Bloggaren hoppar över insändarsidan idag där Centerpartiet skaffar sig blod på händerna bara för att vinna röster. Det kan dom kanske behöva – men till vilket pris… Dåligt!

Det här dåliga hittade jag också: Arboga Södra har glömt betala in pensionspengar och hela personalen får gå. Det slår hårt mot kommunen. Med intresse läser bloggaren att det här kommer i bladet imorgon: Vad som hänt får jag och alla andra veta imorgon. Bloggaren blir dock glad om ytterligare argument MOT konstgräs kommit fram.

Så här står det om konstgräs på Wikipedia: ”Konstgräs är ett underlag för bland annat sportutövning. Vanligast idag är på fotbollsplaner, amerikansk fotboll, baseboll och landhockeyplaner. Konstgräs förekommer också allt oftare även på golfbanor, tennisbanor och i andra anläggningar som trädgårdar, altaner, terrasser, lekplatser med mera.
Den stora fördelen med konstgräs är en mycket högre utnyttjandegrad, speciellt på nordliga breddgrader där naturgräset inte kan användas alls under vintern.”

  Bloggaren tycker det är lite storhetsvansinne att anlägga konstgräs i Arboga. Speciellt när den kommunal plånboken är mycket tunn och korvörena som finns kvar borde gå till den sociala omsorgen istället.
Frågan är vad som är viktigast? Det basala, med bl.a. tillräckligt med pengar för Socialförvaltningens behov eller möjligheten för en liten grupp människor att spela fotboll på vintern?
Finns det inget som heter rätta mun efter matsäcken?

På radiosidan hittar jag denna notis. På lördag är det 10 år sedan Fadime mördades. Om det skriver jag i bloggen på just lördag!

Bloggen avslutas med två bilder. Den här som visar en av de fina julklappar som barnen förärade mig! En värmefilt! In med kontakten i väggen och mys sen i soffan! Kan behövas i en gammal, kylig kåk.

Och en bild på ett vackert ägg som kokades till frukosten! Så här fina ägg kan man inte köpa i affären! Det här ägget kommer från min vän Ingrid som har lyckliga hönor!