”Var och en sin egen lyckas smed”, är ett uttryck – men vad menas med det egentligen? Vem fixar lyckan åt den som inte klarar det själv?
Två glada ungar en gång för länge sen – vad hände med dom? Hur formades deras liv? Fann de lyckan?
Jag ser på den här glada tjejen och undrar… 
Hur tänkte hon då? Hur blev det sen? Blev hon lycklig i livet?
Livet är som en väg. 
Raksträcka emellanåt och hyfsat klar sikt. Men ibland ser det ut så här: 
Dimman tätnar, molnen hopar sig. Rätt ut i ovisshet. 
Vart går vägen egentligen? Ska jag hitta rätt? Vad finns där bakom kurvan? 
Bär det iväg mot solsken och klar sikt?
Var väntar ovanför den jobbiga backen? Är det idel solsken eller finns det mörkare överraskningar nedanför backkrönet? 
Livets vägar äro outgrundliga – det gäller inte bara Gud. Är det inte så att vi alla måste hjälpas åt i livets smedja!? Var och en sin lyckas smed, kanske det – men också lära ut smedkonsterna till andra, hjälpas åt, visa vägen för den som inte riktigt får till det. 
Så att vi alla kan klara den där jobbiga backen och få ta del av solskenet som kommer sen och nedförsbacken som gör det lätt och enkelt att ta sig fram! 
Eller hellre den här, den s k sinnesrobönen, en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926 – läs mer om bönen HÄR på Wikipedia.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”
Lycka nu till på Livet väg – vare sig den ter sig som en slingrig stig eller en raksträcka på motorvägen.
Senaste kommentarer