Feel in the Blogg

  ”Var och en sin egen lyckas smed”, är ett uttryck – men vad menas med det egentligen? Vem fixar lyckan åt den som inte klarar det själv?

Två glada ungar en gång för länge sen – vad hände med dom? Hur formades deras liv? Fann de lyckan?

Jag ser på den här glada tjejen och undrar… Hur tänkte hon då? Hur blev det sen? Blev hon lycklig i livet?

Livet är som en väg. Raksträcka emellanåt och hyfsat klar sikt. Men ibland ser det ut så här: Dimman tätnar, molnen hopar sig. Rätt ut i ovisshet. Vart går vägen egentligen? Ska jag hitta rätt? Vad finns där bakom kurvan? Bär det iväg mot solsken och klar sikt?

Var väntar ovanför den jobbiga backen? Är det idel solsken eller finns det mörkare överraskningar nedanför backkrönet?

Livets vägar äro outgrundliga – det gäller inte bara Gud. Är det inte så att vi alla måste hjälpas åt i livets smedja!? Var och en sin lyckas smed, kanske det – men också lära ut smedkonsterna till andra, hjälpas åt, visa vägen för den som inte riktigt får till det.

Så att vi alla kan klara den där jobbiga backen och få ta del av solskenet som kommer sen och nedförsbacken som gör det lätt och enkelt att ta sig fram!

Eller hellre den här, den s k sinnesrobönen, en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926 – läs mer om bönen HÄR på Wikipedia.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

Lycka nu till på Livet väg – vare sig den ter sig som en slingrig stig eller en raksträcka på motorvägen.

Vem var man och vem blev man och vad hände med vännerna man fick? Det brukar ju sägas att inget är som gamla vänner och att det är svårt att hitta nya, verkliga vänner på äldre dar – men är det så?

Den glada tjejen på bilden ovan är bloggaren själv för ett större antal år sedan ihop med lillebror Mats och bläddrandet i fotoalbumen gav även detta vid handen: Min mamma med min lillebror i knäet och med sina systrar intill sig. En så fin bild som jag är glad att jag har! Mamma finns kvar men både storasyster Doris och lillasyster Karna är döda idag.

Sen hittar jag de här: Min bästa vän när jag var liten: Gittan! Fler vänner ju äldre jag blev: Junith utanför ett tält vi slog upp i Ludvika intill hennes föräldrars sommarstuga.
Och Karin, här på Storgatan i Arboga: Och vet ni -alla de här vännerna har jag kvar! Det är lycka!

Men jag har också fått nya! Nya vänner som jag räknar som just verkliga vänner. Några av dom stod plötsligt utanför min dörr igår! Familjen Lindström! Långväga från Skellefteå! Snacka om oväntat besök – men ack så kärt! Det blev på med kaffehurran direkt förstås!
Hur jag lärde känna Carola med familj är en lång historia som handlar om ungdomar och Internet och och en mamma som får ett infall! Lycka det också!

Avslutar dagens personliga blogg med en annan vän i viken – Felix! Som blev så här glad för att det oväntade besöket förevarit – men också passerat! (Hunden försvann äntligen!)

Felix favoritpose när han mår bra!
Katter!!??

Var rädd om dina vänner men också om dina fotoalbum! 🙂

Trolleri i jultider kan man tala om när man träffar den här killen!

Min bror plockade upp mig igår kväll och körde mig hem till mor och far.
Där började han trolla! Ur påsar och kassar trollades fram mängder av godsaker! Pappa hängde på och serverade glögg!

Snart hade brorsan trollat fram ett helt julbord hemma hos mor och far! Och fort gick det!
Förutom sill, lax, paté med cumberlandsås, rödbetssallad, älgköttbullar, Jansson och julskinka serverade han ostkaka med vispgrädde och hjortronsylt efteråt ihop med kaffe! Självklart fanns det öl och nubbe till julbordet också! Vilken fantastisk trollkarl – min lillebror!

Mats’ dotter Maria hade bakat focaccia – underbart gott!

Ja, det var ett trolleri, rentav ett under i juletider!

Mats hade mer av godhet och under i tomtesäcken men de klapparna sparar jag för mig själv! Tack Mats! Och tack till Annette, Mats´fru som var delaktig i alltsammans!

I vår familj går julstarten i Stockholm – eller närmare bestämt i Solna, på Solnadals värdshus!

Det började inte så kul med regn i Arboga men ju närmare huvudstaden jag kom desto mer julaktigt blev det! I Enköpingstrakten snöade det rejält och bloggaren tog en bild genom tågfönstret.

Dottern mötte upp på Centralen och vi tog en fika på Dagnys!

Via äldste sonen i Sundbyberg tog vi bussen mot Solna. Snö här också som synes!

Snö! – vilket gjorde Solnadals värdshus, som ni ser först på bloggen, ännu mysigare när det är julfest!

Efter pussande och kramande tog vi en sväng i lokalen, vi var bland de första. Det här är den härliga efterrätten! Glöggen och det andra serverades i ett annat rum.

Så roligt att träffa gamla vänner och full fart hela tiden! När alla ätit och druckit gott delade Gudrun ut sånghäftena! Jacques passade på att öppna fönstret för det blir varmt när det är trångt och mysigt!

Sen tog allsången vid med alla de fina julsångerna! Självklart agerade Gudrun allsångsledare och alla sjöng med! Härlig stämning!

Därefter den traditionella långdansen! Här syns bl.a. Tiina!   Hon for snabbt förbi i dansens virvlar så fotot blev därefter.

Ja, det var en riktig julfest det! Nu har starten gått för julen och vi ser fram mot nedräkningen dag för dag fram till Julafton! Idag hjälpte katten Felix mig att få fart på fjärde ljuset i adventsstaken!

Jag tillönskar alla en riktigt fin fjärde advent!

En vecka kvar till julafton! Då startar julen för mig!

Visst är fotot på julkortet fint! Tant Grön (!) handlar godsaker till Petter och Lotta!

Sen flera år tillbaka deltar jag och familjen på traditionell julfest hos Gudrun och Jacques och det är en riktig julfest, vill jag lova! Allt som hör julen till! Från glögg och pepparkakor till allsång och långdans på slutet! Lägg sen till goda, franska ostar utvalda av Jacques tillsammans med ett glas rött så förstår ni!
Presenten till värdparet är redan ordnad!

Ett gammalt julkort till!

Och några julbonader! I mitt barndomshem smyckades alltid väggarna med julbonader till jul. Den här kommer jag särskilt ihåg: Det var djuren och särskilt katten som jag tyckte om!

Och med bara en vecka kvar till jul kan man också konstatera att det endast är två veckor kvar på året! Hur blev 2011? Var det ett bra eller dåligt år?
För bloggen närmar sig valet av solglimt och istapp och jag vill gärna ha hjälp med nomineringar! 2010 års solglimt gick till Krisats Bil och istappen till den som dumpade två marsvin i snön intill en parkering i Köping.

Vem ska få ÅRETS SOLGLIMT 2011? Och vem det mindre hedersamma priset – Årets Istapp? Kom gärna med förslag!

Dagens blogg avslutas med ännu ett gammaldags julkort! Ha en fin dag med mycket julstämning! Det tänker Tant Grön ha! 🙂