Via Almedalsrapporter läser jag att Jimmie Åkesson (SD) gnäller för att, citat: ”Man kan inte ställa en enkel, rak fråga”. Nej, Jimmie – så blir det när man visar upp sin smutsiga byk och tror att folk ska gå på att den är ren!
När man försöker tona ner det främlingsfientliga för att verka rumsren så går den största delen av vår befolkning, tack och lov, inte på dom tricken. Så skulle Sverigedemokraterna någon gång ha något intressant och positivt att komma med då får de finna sig att bli ifrågasatta och vända ryggen.
Min mamma gillar poesi och jag är uppväxt med både svenska och utländska författare i genren. Idag kom jag att tänka på sången ”Sverige, Sverige fosterland” av Verner von Heidenstam. Jag ville se hur hela texten gick och letade via Google. Det var näst intill omöjligt att hitta texten utan att omedelbart kopplas ihop med Ultima Thule och andra ljusskygga grupper. Jag mår illa! 
Till slut fann jag texten och den presenteras så här:
”Sverige är en sång med text av Verner von Heidenstam, ingående i diktcykeln Ett folk och tonsatt av Wilhelm Stenhammar. Den brukar sjungas på Skansen på nyårsafton.
På 1890-talet bildades en kommitté för att utlysa en pristävling om en svensk nationalsång. I september 1899 publicerades i Dagens Nyheter tre texter av Verner von Heidenstam, Harald Jacobson och Frans Hedberg. Avsikten var att förmå svenska tonsättare att komponera musik till dessa.
Över hundra bidrag anlände. Tre var av Alice Tegnér och två av Ivar Hallström. Vid en konsert i april 1901 i Musikaliska Akademiens stora sal framfördes tio av bidragen. Göta gardes musikkår spelade och 150 sångare sjöng. Wilhelm Peterson-Berger recenserade konserten i Dagens Nyheter med orden: ”Dessa nya nationalsånger torde kunna sammanfattas under den belåtna rubriken: ’Vad vi sluppit sjunga…’”.
Tävlingen gav dock upphov till ett verk som levt kvar, Stenhammars Sverige. Stenhammar skrev musik till hela Heidenstams diktcykel ”Ett folk” under åren 1904 och 1905 och den uruppfördes den 5 december 1905 på Kungliga Operan. Framförandet var en succé.
Eftersom Sverige är komponerad för fyrstämmig kör och inte i huvudsak bygger på en sångbar melodi, utan på harmoniken i körsatsen, var den redan från början egentligen omöjlig att använda som nationalsång, unisont sjungen.”
Min dotter har en del utländska vänner och de förundras när hon berättar att här i Sverige kan vi inte vifta med den svenska flaggan eller sjunga Nationalsången. Risken är att vi uppfattas som rasistiska då. Det har skumma typer som Jimmie Åkesson och hans gelikar ordnat. De främlingsfientliga grupperna har stulit flaggan och sången och gjort till sina symboler. Eller försökt stjäla! För vi finner oss inte i det eller hur! Lika lite som vi finner oss i att den svenska folkdräkten blir en symbol – trots Jimmies idoga försök. 
Fotot visar bloggaren med dottern vid handen midsommarafton 1985. Jag bär gärna folkdräkten även idag.
När fan blir gammal blir han religiös är ett talesätt och man kan hoppas att det gäller för väldigt många inklusive Jimmie Åkesson. D v s att man fått lite mer förstånd, lärt sig av erfarenheterna och ser livet och oss människor som det verkligen är. 
Livet är så kort och vi är alla människor med samma känslor, tankar och funderingar oavsett hudfärg eller klädsel.
Min mamma som är gammal, förvärkt och blind berättar hur hon tar tillvara varje stund. Hur hon njuter av att sitta ute i trädgården och känna doften av schersmin. 
Att bara sitta där, få finnas till, höra hur pappa ansar och rensar bland blommor och blad intill, känna vinden mot sin kind. Leva.
Jag är inte lika gammal och har inte samma hälsobekymmer men jag är tillräckligt gammal för att börja ta tillvara. Leva mera i nuet. Inte ta någonting för givet. Förstå att vi ska vara rädda om varandra.
Du vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte. Var rädd om stunden och ögonblicket.
Fotot är från DN och den duktige tecknaren Sven-Bertil Bärnarp.
Avslutar med sångtexten till Heidenstams ”Sverige” och ett foto på en som verkligen lever i nuet och inte oroar sig för kommande dagar – katten Curry.
Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
14 juli idag – Kronprinsessans 34-årsdag. Jag är inte särskilt rojalistisk av mig men är det allmän flaggdag så ser jag till att hissa gårdens flagga prick 08.00.
Samtidigt får man veta att regeringen snor cirka 1 miljard (!) från biståndspengar och stoppar i statskassan! 
Läs mera HÄR!
Ännu ett smart skurktrick måste väl ändå GuldKit vara! Ni har väl sett reklamen i TV som uppmanar folk att rekvirera en påse från företaget GuldKit för att i detsamma stoppa ner sina gamla guldsmycken. 
Smyckena ska sen skickas tillbaka till företaget som säger sig göra en värdering av föremålen och sen snabbt sända över pengarna till avsändaren! Vem vågar prova… ?? Hur dum får man bli – är en annan kommentar. 
Kyrkogården är i alla fall vacker och välskött – tack vare Ingrid som jobbar där. Det var henne jag besökte och fick min ranson av ägg från lyckliga hönor! Tack Ingrid!
Blå riddarsporre! Blå – som det lilla blå tåg som är jag. Blommorna kom från kära mor och far.
Senaste kommentarer