Feel in the Blogg

Torsdagen den 9 juni blir det en sen blogg!

Anledningen är mannen här ovan! Bloggaren ska se och höra (!) Eric Clapton live i Globen, i Stockholm!

Under tiden ni väntar på torsdagsbloggen kan ni lyssna på en av bloggarens favoriter genom att klicka HÄR!

Vill ni hellre lyssna på ”Tears in heaven” – klicka HÄR!

Sommar, sommar, sommar!
Det är dans i Folkets Park!
Sommar, sommar, sommar!
Hjärtan skärs i trädens bark.
Jag vill viska i ditt öra
just de orden du vill höra…
Sommar, sommar, sommar
då en mild och smeksam vind
fingrar på din bruna kind.

Sommar av Sten Roland alias Sten Carlberg är verkligen sommar! När man hör den melodin rinna igång får man sådana lustfyllda sommarkänslor även om det skulle vara iskall vinter.

Sommarlåten är också signatur till Sveriges Radios P1 och dess program Sommar där olika kända personer får en timma på sig att berätta om sitt liv eller om någon intressant händelse. Numera finns också ett lyssnarnas val och hon heter i år Monica Nyström från Åkersberga. Hon har fått den 20 juli som sin dag. Vilka de övriga sommarpratarna är kommer att avslöjas den 14 juni! Läs mera HÄR!

P4 Västmanland har något liknande i sina lokala sändningar över länet. Programmet kallas ”Sommarprat i P4 Västmanland” men än har det inte berättats vilka dessa programvärdar blir.
Men en kan jag avslöja i alla fall – bloggaren själv!

Igår befann jag mig här: I en studio på Mästers Ahls gata i Västerås. Det var väldigt roligt att få göra programmet fast lite tufft också. Programmakarna fällde en tår liksom jag själv över det jag berättade. Det är starkt och gripande – mycket av det jag talar om i programmet. Men det är bara jag. Är ni intresserade av min historia så lyssna sen när programmet sänds.

Här är de som hjälpte mig göra programmet: Per-Erik Jonsson, ljudtekniker.

Och Maria Grandin, programchef: Tack vill jag säga till dessa två och tack för att jag fick göra ett sommarprogram!

Jag återkommer på denna sida när jag vet datum för sändningen av programmet. Maria Grandin trodde att det kunde bli i augusti månad.

Njut sommaren!

Jag tycker att människor ska organisera sig fackligt – dvs vara med i en fackförening. Ja, jag tycker så fortfarande – eller kanske ännu mer – nu när facket är mer av en papperstiger.

Vi behöver en stark motvikt mot arbetsgivarorganisationerna för att få ett bra och rättvist arbetsklimat. Tyvärr finns det en hel del att göra åt det fackliga idag… Se bara här nedan.

Jag gick med i ST-Tele en gång som nyanställd på Televerket i Stockholm. Sen blev det FCFT, sen Sif och så småningom blev Sif Unionen.
Ja, jag är fortfarande facklig medlem, bl.a. av anledningen ovan, men inte har jag sett till dom/hört av dom under den långa tid jag varit utbränd, sjukskriven och sen arbetslös. Nej, jag har inte bara suttit och väntat – jag har försökt få hjälp och stöd av facket. Det fungerade inte. Det hände ingenting.
Eftersom jag också har några försäkringar via facket så går jag inte ur…

Unionens tidningen Kollega ser ni här ovan och ett av reportagen är det här: ”Anställda fick tolv miljoner”! Det låter väl generöst och härligt!?

Mycket riktigt anser sig företaget Monitors ägare i Hudiksvall som lite av en jultomte och myser över den del av företagsvinsten som han delat ut till sina anställda. Mellan 100 000 kr och 300 000 kr fick de anställda i ”gåva” av chefen! Fast det blev lite mindre sedan arbetsgivaravgift och skatt dragits.

Men alla fick inte lika mycket …

Ägaren har hittat på ett märkligt system för bonusutdelningen – betygsättning mellan arbetskamrater. Och inte på något sofistikerat och rättvist sätt – utan lite hur som helst. Beroende på vad man tycker om jobbarkompisen.

Bloggaren som är gammal personalare reagerar direkt! Jag vet hur chefer kunde beklaga sig över folk som inte jobbade ”hundra” – när jag också visste att de där personerna jobbade just sitt hundra! Dom slet för fullt utifrån sina förutsättningar och gjorde det allra bästa. Men det räckte inte – när chefen jämförde äpplen och päron.

Och hur betygsätts dom vars ungar blir sjuka ständigt och jämt av vistelsen på dagis? När VAB blir återkommande och gör att arbetsplatsen gapar tom trots goda intentioner? (VAB = vård av barn).

Ni som inte kan läsa texten ur artikeln så säger ägaren så här: Å andra sidan säger han också att det ser ut som om de sociala kollegorna har fått bättre betyg. Och att de anställda blivit ”så jäkla snälla mot varandra.”

En sådan arbetsplats skulle inte jag vilja jobba på trots gåvor från chefen! Unionen säger varken bu eller bä i sin tidning. Konstaterar bara att Monitor i Hudiksvall har medlemmar i Unionen men ingen klubb. Lamt! Se till att bilda en då!! Är mitt budskap. Men vem bryr sig? Inte facket i alla fall!

Bilden föreställer Lantarbetarnas fackförbund 1908 i Finspång, Östergötland.

Jag minns dagen som Svenska flaggans dag och så har den kallats tidigare – 6 juni. Sedan 1983 är dagen Sveriges nationaldag. Men vad är det för datum egentligen?

Jag läser följande på Wikipedia, citat: ”Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523.”
År 2005 blev Nationaldagen också helgdag, s k röd dag. Men dagen är också ”salutdag” – och jag läser vidare på Wikipedia:

”Salut ges normalt i Sverige på sex officiella salutdagar i en salutomgång om 21 skott med 5 sek mellan skotten med början på första slaget klockan 12.00 (söndagar och helgdagar kl 13.00). Denna salutomgång om 21 skott är enligt internationell praxis en officiell hedersbetygelse som ges för nationen vid till exempel nationaldagen.”

Det där med salutdag var något nytt för mig. Återstår att se om det avfyras några kanonskott i huvudstaden idag. Andra skott hoppas jag uteblir…

Nationaldagen, ja. Jag firar den med att njuta av en egen trygg plats på jorden. En stor kopp kaffe latte ute på trappan i denna ljuva sommartid.

Humlesurr och fågelkvitter. Katten Felix gör mig sällskap.

Curry kommer också ut och tar en slurk vatten ur vattenskålen som matte ställt dit för katternas skull.

Runt omkring växer mina älsklingsblommor. Humleblomster…

Akvileja… Jag plockar inte. De är vackrast där de står.

Klätterhortensia – vacker i alla skepnader! Som knopp, blommande och som torr fröställning senare.

Löjtnantshjärtan – så vackra och romantiska…

Hur firar du din nationaldag? Njut och ta tillvara.

Vissa tror att gräset är grönare på grannens tomt
– men är det så?

Och är det rätt att ha tuktade, gröna gräsmattor – eller ska vi ha mera av fria, grönskande sommarängar?

I dessa sommartider kan man ju ta de här frågorna bokstavligen – men jag talar mer bildligt.

Finns det plats för den gamla kärnfamiljen i vår nya tid?

Eller är det styvmammor, bonuspappor, plastsyskon och regnbågsfamiljer som gäller?

Är det kanske så att män och kvinnor ska leva mer som djur, eller som de flesta djurarter i alla fall. Det finns undantag. Para sig för fortplantning och sen leva skilda liv? Lejonhanne väntar på byte.

Hönsmamma pysslar om.

Men vad händer då med ”avkomman”? Vad tycker kycklingarna? Och är det någon som bryr sig?

Allt är inte längre som på mormors tid när mannen slet för brödfödan och kvinnan snöt ungar och höll rent i stugan. Med all frihet vi fått och alla möjligheter till kontakt – har våra liv förändrats. Det finns så många fler möjligheter och så många fler chanser. Men också chanstagningar som innebär risker och misstag.

Hur förhåller vi oss till allt detta? Vad händer när vi bara tänker på oss själva och struntar i resten? Om mamma sticker till den nyfunna kärleken, nätdejten i Holland – ställer pappa automatiskt upp på att hålla ihop hemmet och ta hand om ungarna då?

Jag har inga svar – jag ställer bara frågorna.

Kanske är det rätta svaret just en sommaräng! En färgsprakande, vilt växande äng men alla möjliga inslag. Men en äng måste ändå vårdas om den inte ska utarmas eller bli till mer ogräs och tistlar än vackra blommor och doftande gräs.

Vad tycker du? Vad väljer du? Och – vad känner dina barn?