Feel in the Blogg

Arboga är verkligen vackert nu! Allting grönskar och solen skiner!

Vår gård tedde sig så här vacker imorse: ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid skolavslutningarna i juni men kan likaväl gälla för maj månad! Humlesurr i körsbärsträdet! (Om ni visste hur svårt det är att fånga en humla på bild…)

Men Arboga har mycket mer att ge än bara ett fagert yttre!

I söndagens DN fanns en intressant bilaga om resor – och resor inom landet. En bilaga väl värd att spara för där får läsaren tips om utflyktsmål i alla smakriktningar. Tyvärr ligger inte artiklarna i bilagan ute på nätet än, men om du klickar HÄR så kommer du till DN Resor och finner annat läsvärt. Med lite tålamod kanske de senaste tipsen ur pappersupplagan dyker upp under veckan.

Arboga nämns i bilagan vad gäller Medeltidsdagarna! Det känns verkligen roligt att vår stad uppmärksammas. Förra året var nog en av de bästa Medeltidsdagarna vi haft, enligt mitt tycke. Strålande väder, massor av aktiviteter och fullt av folk!

Medeltidsdagarna i Arboga är verkligen värt ett besök! Arboga ligger nära och det är lätt att ta sig hit! Här en bild från Föreningen Arboga Medeltids hemsida, fotograf är Malin Wahlbom: Bilden visar en av Medeltidsdagarnas höjdpunkter från förra året – det medeltida bröllopet! Den gången var det t o m dubbelbröllop!

Klicka HÄR för att komma till Föreningen Arboga Medeltids hemsida!

Döda fiskar då – som jag nämner i rubriken?? Jo, jag läser denna lilla annons i dagens Arboga Tidning:

Jag undrar – vad händer med alla uppfiskade fiskar efter metartävlingarna? Hur många ligger bara där på kajkanten och självdör? Hur många blir till mat? Går det omkring ett gäng verkligt trinda katter någonstans? Eller kastas all fisk när de vägts in och antal gram noterats? Någon som vet kan väl svara och kommentera!

Avslutar med ännu en ljuvlig bild från vårt ljuvliga körsbärsträd i ljuvliga Arboga!
Vi ses väl på Medeltidsdagarna 10-14 augusti!!

Snoppen är ju ett vedertaget namn för mäns könsorgan och för några år sen uppfanns ”snippan” i jämlikhetssyfte kan tänkas. Sammantaget anses det i alla fall av någon anledning rätt skamligt att prata om de här delarna av kroppen.

Så om snoppen är pinsam så är prostatacancer ännu värre.
DN Söndag skriver idag om den ”tabubelagda sjukdomen”. Mannen i artikeln berättar om sjukdomen och operationen. Hur han fick livet tillbaka. En mycket bra artikel som förmodligen ger män kurage att ta ett enkelt PSA-prov och kolla prostatans tillstånd.

Här visar DN vilka metoder det finns för att åtgärda prostatacancer: Klicka HÄR för att komma till berättelsen om Hans Bandelin.

Andra skämmiga tillstånd är kvinnors inkontinens. Fakta säger att var tredje kvinna någon gång i livet drabbas av urinläckage. Hur många kvinnor talar om det? Och ännu värre – hur informeras det kring inkontinens? Hur många kvinnor vet att det är hur enkelt som helst att bli av med problemet!?

Att drabbas av inkontinens innebär att man aldrig kan vara riktigt säker på att känna sig fräsch. Att alltid behöva oroa sig, alltid ha trosskydd på, alltid se till att det finns någonstans att sätta sig om man får hosta eller nyser. Alltid ha koll på var närmaste toalett finns och ha trosskydd och kanske även extra trosa med sig i väskan.

Det innebär också att kvinnor avstår från många saker av rädsla för att läcka. Det kan vara utflykter och resor  till platser där det blir omöjligt att ha koll på läckaget för att åtgärda det. Det kan t o m vara begränsande vad gäller arbete. Kontakten med en partner blir naturligtvis också laddat och problematiskt.

Alla dessa besvär och all oro när det finns en så enkel åtgärd! Lösningen kallas TVT! När jag skriver in TVT på Google så får jag inte en enda svensk förklaring på förkortningen. Wikipedia har det inte. Vad gäller TVT-operationer kommer olika landstingssidor upp och man får hoppas att den sida man väljer har den bästa informationen…

TVT betyder tension-free vaginal tape procedure. Operationen tar cirka 30 minuter (!), kräver ingen narkos och kvinnan kommer hem från lasarettet samma dag!

Operationen går till så att en tapeslinga förs in via slidan och genom två små hål genom blygden kontrolleras slingan och sätts på plats. Slingan lyfter upp urinröret en bit för att hindra läckage. 

Tapen ”smälter” sen in i vävnaderna och efter 4-6 veckor kan kvinnan röra sig som vanligt igen – utan urinläckage! Veckorna efter operationen får kvinnan inte lyfta tungt, inte dammsuga (!) – en rörelse som påverkar det aktuella området och inte heller cykla. Tapen ser ut så här:

Operationen utförs på de flesta sjukhus och kostar 100 kr. Har du frikort blir det gratis!

Läs mera om inkontinens genom att klicka HÄR!

Läs mer om TVT-operation genom att klicka HÄR! Du kommer då till Helsingborgs lasaretts hemsida.

Klicka HÄR för att se film om hur TVT-operation går till!

Andra skamliga saker är kokain. När Ola Lindholm t o m avrättas av DN så kan jag bara hoppas, fast uttrycket känns fel, att Ola Lindholm verkligen dragit i sig knark trots att han hela tiden nekat till det. Annars är det andra som får skämmas – och det är inte första gången: Massmedia!

Skamkänslor får kanske en del jägare som måste plocka bajs istället för att skjuta varg! DN skriver om rävbajs och om Rialavargen som får leva:
Det tackar vi för!

Skamliga efternamn tycker en del att de har. Det är liksom inte riktigt fint att heta Andersson och Svensson. Fråga mig inte varför!? Idag ser jag att en Arkelsten fått en Torvestig. Man tar sig nya namn när Pettersson och Johansson inte längre duger. Fast jag är inte riktigt säker på att jag skulle känna mig bekväm med Fru Torvestig… Men moderater är fint folk och ska tydligen ha ”fina” namn.

Inte ett dugg skamligt utan tvärtom härligt – är att dricka kaffe med dopp i syrenbersån! Avslutar med en bild från gårdagen! Här förser sig Bosse av de nybakta kanelbullarna!

Ja, nu är det ljuvligt här i Arboga! SMHI har lovat sol och varmare igen och igår firade jag det med på verandatrappan ihop med katterna! Curry!

Felix: Katterna älskar när husbondfolket är ute tillsammans med dom! Och när Felix flyttat på sig – tog Wilma hans plats! Wilma har accepterat att Felix har liiite svårt för henne och fogar sig.

Ja, så ljuvliga dagar – för morgonen såg givande ut också! Ser ni kissen under äppelträdet? Vet ni varför han sitter där?

Jo, titta här: Rakt under fågelfröautomaten! Snacka om stekta sparvar som kommer flygande! Katter!!

Men matte ser till att det bara blir pellets till mat åt Felix och hans kattkompisar. En och annan råttbegravning blir det – men det får man kanske stå ut med. Att katter fångar råttor är ju ett av mångas argument för att ha katt.

Ljuvligt i Arboga, ja – men var kommer ljuvligheten med Sandarne in?? Jo, se här! Detta är Sandarne, en tätort i Söderhamns kommun. Det ser ju ljuvligt ut eller hur! Men det var inte det som fick mig att skriva om orten – utan detta:

På Rapport igår berättades om SIF – Sandarne IF – en förening som spelat fotboll sedan 1914! Men slutet var nära i höstas då endast två spelare fanns kvar i laget.

Så vad gjorde föreningen? Jo, två av föreningens eldsjälar, Bertil Goude och Sune Wikström kontaktade Migrationsverket i Söderhamn! Nu spelas det fotboll för fullt i Sandarne!

Citat från SVT: ”De skickade tränaren till Söderhamn och migrationsverket. Från skolan där invandrare läser svenska fick han med 17 man direkt. Nu är de 50 spelare och det ”nya” laget vann sin första tävlingsmatch.
-Jag trodde de skulle orka tio minuter. Men de kämpade och vann, då grät jag. Det har jag aldrig gjort under mina 30 år inom fotbollen. Det här är värt alla pengar i världen, säger Sandarnes tränare Åke Hellström.
Klubben bildades 1914 och den största framgången var när Djurgården besegrades i ett kval till div 2 för många år sedan.
När serierna börjar nästa vecka har klubben två lag – ett i div 5 och ett i div 7.”

På bilden ovan ses Bertil Goude,Hussein Mohammed och Sune Wikström.

Klicka HÄR för att läsa vad P4 Gävleborg skriver om solskenshistorian!

För det var väl en riktig solskenshistora! Sol ute – sol inne – sol i hjärtat och sol i sinnet!

Skål för sol och värme – både inombords och utombords!

Om man skriver in ordet självmord på sökmotorn Google får man ungefär 1 290 000 träffar. Överst hamnar en ”guide” om självmord(!). När jag klickar på den finner jag att sidan är stängd tills vidare – vilket känns väldigt skönt.
Jag tänker inte gå in mer på denna handbok då min blogg idag vill ge det motsatta
– en guide till överlevnad.

Jag bläddrar i lokaltidningen och finner en dödsannons över en ung flicka, bara ett barn faktiskt. Det känns fruktansvärt!
Ändå känner jag inte flickan så mina känslor är ingenting mot föräldrarnas, de anhörigas, vännernas.

Men jag kan känna – och jag kan känna igen mig. Kan förstå många av känslorna. Ju längre man har levat ju fler händelser har man varit med om. Jag har känt av det nattsvarta på olika vis – men jag har också fått uppleva ljuset igen. När det vänder.

För det finns förändring! Det finns lösningar! Det finns utvägar! I de mörkaste, svåraste stunderna finns det alltid hopp.

Men det är inte alltid vi ser ljusningen. Inte alltid vi har någon som håller en hårt i famnen och viskar tröstande ord. Stryker över håret och berättar att det finns en ny dag, att sår går att läka och att livet inte är så svårt trots allt.

Men vad kan vi göra? Hur kan vi hjälpa? Jo, genom att finnas där!  Finnas för varandra! Bry oss! Våga fråga hur vännen mår!

Ge hopp! Visa på andra val – för att dö är inget alternativ! Livet är så fantastiskt och har så mycket att ge! Låt oss hjälpa de sorgsna och bedrövade att hitta tillbaka. Att se möjligheterna och inte bara hopplösheten. Visa på att den där återvändsgränden faktiskt har en utväg. Visa på strimman av ljus som leder bort, ut, vidare!

Ord blir så futtiga i sammanhanget. Det handlar om tankar, känslor, närhet – en varm kram.

Glöm aldrig bort din medmänniska! Nästa gång är du den människan.

Vänd inte en ledsen vän ryggen. Nästa gång är det du som behöver tröst.

Live and let live! Lev – och låt leva!
Livet är inte så farligt ändå –
om vi delar det tillsammans.

Vad tror ni om den här killen i vårdens tjänst? Eller är det en tjej? Tja, det är valfritt för den s.a.s. ”ordinarie vårdaren” kan överföra sin röst och sina ansiktsuttryck till roboten Telenoid. Idag en man – imorgon en kvinna. Skrämmande? Det är bara förnamnet…

I tidningen Dagens Samhälle tar man den här veckan upp vården och problemet med alla som behöver hjälp. Människor har ju den dåliga smaken att bli sjuka ibland och värre blir dom med åldern. Gamlingar är särskilt jobbiga!

Dagens Samhälle återkommer i dagens nummer med en återblick på förra veckans reportage om överbeläggningar på lasaretten i Sverige. ”Läget är oacceptabelt” skriker rubriken och för det skriket står ordföranden i Vårdförbundet Anna-Karin Eklund. Jag är helt säker på att hon har rätt.

Tyvärr hjälper det inte att skrika när vi har en Allians som styr och som sopar problemen under mattan genom uttalanden som ”Det är ingen ordning på in- och utflödena på från sjukhusen” och ”Multisjuka äldre ska inte så ofta behöva in på sjukhus”. Det är moderaten Mats Erikssons åsikter som ordförande i SKL:s sjukvårdsdelegation samt i sjukvårdsstyrelsen i Halland.
Han avslutar med, citat: ”Vi måste förbättra in- och utflödena. Innan dess ska vi inte ropa på mer pengar från staten.”

Åsikterna går alltså helt isär. Politikerna mot verkligheten. Hoppet i Danmark, som har liknande svårlösta problem (?), står nu till den vita ängeln – Telenoid. Med skräckblandad förtjusning verkar killen på bilden hålla Telenoid – framtidens äldrekramare. Jag skulle nog uppleva mer skräck än förtjusning om jag som gammal och sjuk vaknade en natt och såg figuren vid min sida!

Men men, kanske tror den gamle att det är en vit ängel som slagit sig ner på sängkanten?
Den vita dödsängeln som under tiden du har taktlösheten att leva vidare och kosta pengar finns hon/han där med sin kalla vårdarröst och sin mimik. Sen kan vårdinrättningen lägga till schizofren till diagnosen! För vad annat kan man förvänta med en sådan här hemsk ”docka” som sällskap!? Ena dagen med manlig röst för att nästa programmeras om till kvinna.

Har vårdinrättningarna utrymmesproblem – också – så finns Telenoid i miniversion: Elfoid! Visst känns framtiden härlig!
Vi vill väl alla ersätta den mänskliga kontakten med en robot eller hur!? Speciellt när våra dagar är räknade och vi känner oro inför sjukdom och död. Elnoid – din bäste vän när du blir gammal…
Vem har sagt att vi behöver ättestupor längre!? Telenoid och Elnoid gör att du gärna vill slippa undan och somna in för gott – ju fortare desto bättre.

Ja, det är nästan så att jag kommer av mig i bloggandet. Så hemskt tycker jag detta är! Självklart ska vi INTE ersätta värme och mänsklig kontakt med robotar! Självklart ska vi ge gamla och sjuka det bästa av omsorger och respekt!
Alla utförsäkrade som nu inte längre tillåts ha den sjukdom som läkaren intygar att de har – kanske i vissa fall kunde göra en insats inom vården! Några timmar efter förutsättning dela vardagen med gamla och sjuka. Eller har jag fel?

Avslutar det robothemska med mannen som ligger bakom robotarna Telenoid och Elfoid: Hiroshi Ishiguro.  Här med den ”scary typen” en kopia av sig själv intill… Fler kommentarer onödiga men nog vandrar min fantasi iväg till ett icke-samhälle som jag själv aldrig vill bli delaktig i.

Pengarna i vårt land går till annat än vård! Till att köpa upp sig på hus för att hindra motorcykelgäng att etablera sig! Vellinge kommun pungar glatt (?) ut 10,6 miljoner för att hindra Outlaws från att ta över. Liknande köp av onödiga fastigheter har även Ystad, Sandviken och Norrköping gjort, skriver Dagens Samhälle.

Rena natta alltså i samhället!

Men natta hemma hos mig kan te sig så här fint en onsdagskväll mot öster när solen är på väg ner. Ljuset i tunneln, kan man tolka lite förhoppningsfullt! Om man inte låter sådana optimistiska funderingar grusas genom ett uttryck som dottern kom hem med från skolan senast: ”Tänk på att ljuset i tunneln kan vara ett tåg…”

Huruvida vargen från Norrbotten sett ljus i tunnlar eller har något hopp kvar alls vet jag inte – men fan trot!
Vargen som flyttades från Tåssåsens Sameby till Örebro har nu tagit sig hem igen! Ett sådant klokt och duktigt djur! Vargen bodde nämligen i dessa trakter och ville hem igen. Den tog sig hela vägen via Värmland och Norge tillbaka – utan karta, kompass eller mänsklig hjärna!.

Fast här i naturen runt Tåssåsen är hon inte välkommen! Den här vackra, vidsträckta naturen är människans! Här finns inte plats för en liten varghona! Sådana är vi här i Sverige!

Och sådant är vårt Naturvårdsverk! Hur kan man tro att vargar är klotsar som man bara kan flytta på? Har ansvariga på Naturvårdsverket inte en susning om djur och deras beteende? Har dom aldrig hört talas om sällskapsdjur som hundar och katter som inte gillat familjens flytt och därför tagit sig tillbaka till sitt gamla hem? Förstår man då inte kopplingen? Kan hundar så kan vargar! Otroligt…
Läs mer om ytterligare en flyttad varg som gått tillbaka (!) – genom att klicka HÄR och kom till Sveriges Radios hemsida!

Bild på ett nöjt djur i alla fall, i vår Herres hage:
Felix som tar sig en morgonlur.

Avslutar bloggen idag med en förhoppning trots allt. En förhoppning om att vi ska slippa vita dödsänglar när vi blir gamla och sjuka! Och en förhoppning om att vår stora, fina natur självklart ska få innehålla vargar, många vargar!