Feel in the Blogg

MARS – VÅRMÅNADEN är här! Dags för mig att springa runt och vända blad – igen!
I köket hänger den amerikanska kattkalender som för mars månad säger: ”Home isn’t a place, it’s a feeling”.
Man kan inte mer än hålla med!”Ett hem är inte en plats – det är en känsla.”

Och ett hem med katter är ett hem med verkligt mycket känsla i – vill jag lova! Här en tre-röra med katter hemma hos oss!

Andra almanackor som är värda att nämna denna första dag i mars: Läkarmissionens! Som just för mars månad visar något som jag tycker är otroligt bra. För den med svaga ögon kan jag berätta att det står: ”Prisbelönte Dr Denis Mukwege och hans team på Panzisjukhuset ger fantastisk medicinsk vård och kärleksfull omsorg till kvinnor som blivit våldtagna. I östra Kongo har våldtäkt blivit ett vapen och en strategi. På Panzisjukhuset har mer än 30 000 kvinnor opererats. Även deras män och familjer får i terapi hjälp att acceptera sina kvinnor igen.”

Dr Denis Mukwege fick 2008 års Olof-Palmepris! Det passar väl bra att nämna idag när många minns Olof Palme särskilt. Olof Palme mördades och avled strax efter midnatt 1 mars 1986.

Läkarmissionens hemsida hittar du HÄR!

Lite nostalgi för bloggaren är denna bild på den personliga almanackan: En restaurang i San Agustin i mars förra året. Då hade vi bytt ännu mer snö än i år mot solsken, bad och drinkar vid poolen – och som på bilden – middag tillsammans. Minnen att leva länge på…

Nu får det räcka för idag. Två bloggar igen! Ändå har jag en hel mängd på lager inne i hjärnkontoret. Men det får vänta till kommande dagar. Ha en fin tisdagseftermiddag!

Även jag, som så många andra, har en relation till Olof Palme. Vi var inte de bästa vänner, det kan man knappast kalla det. Jag kände emellanåt ett glödande hat mot honom. Det var så starkt att jag nästan blev lite orolig att jag skulle bli misstänkt den där dagen för precis 25 år sedan. Fast det var ju bara en nojig känsla.

Precis som hatkänslan också var. Nojan kom från en mor som älskade sitt barn och stred som en tiger för rätten att vara hemma hos det. Ja! Ni läste rätt! JAG stred för rätten att få vara hemma hos mitt lilla barn.
Vänta med att rita kors i taket nu! Det handlade om rätten för föräldrar, av båda könen, att få vara hemma längre än 1,5 år med det nyfödda barnet.

I november 1984 blev jag mamma till mitt första barn. 1985, ett år senare, bombarderade jag Olof Palme med brev! Jag ville ha svar, jag krävde att få veta! Jag ville inte lämna bort mitt lilla barn som 1-åring.
Olof Palme fick brev varje måndagsmorgon från mig. Ett brev i veckan i flera månader. Till slut gav han upp. Eller kanske rättare sagt, hans sekreterare gav upp. Jag fick ett vänligt svar att jo, Olof Palme läste alla mina brev – och ja, han kommer ett svara.

Han svarade aldrig. Det kom ett mord emellan…

Titta på bilden här ovan. Visst är han tidlös – Olof Palme. Fotot ur DN skulle kunna vara taget idag. En politiker bland andra. Han är helt med sin tid – nu också. Det gäller förstås inte bara utseendet. Han är med sin tid – även politiskt.

DN handlade i söndags bl.a. om hur Sverige skulle ha sett ut om Olof Palme inte blivit mördad. Hur hade landet utvecklats? Kerstin Vinterhed och Göran Greider uttalade sig bl.a. De trodde att Sverige nog skulle ha sett likadant ut. Jag tror inte det. Men det är inget att sia om – Olof Palme är död och så här ser Sverige ut 2011.

Olof Palme var en oerhört stark och välkänd politiker men han var ingen landsfader i den benämning jag lägger i begreppet. Ingen kallade honom ”Olle” – eller ens ”Olof”. Det var Palme eller Olof Palme. En stor, karismatisk ledare med en respekt som gjorde att man inte kom nära.
Likadant med hans hustru. Igår fanns ett TV-program med rubriken ”Lisbet”. För mig kändes det väldigt främmande. Lisbet Palme var inte ”Lisbet” med svenska folket. Hon var Lisbet Palme – en stram kvinna som inte inbjöd till kontakt.
Man kan kanske säga att paret Palme, trots sin starka anknytning till arbetarrörelsen, aldrig riktigt tog sig ur överklassen. Medveten eller omedvetet.

Alla som levde i Sverige 1986 sägs minnas vad de gjorde vid tillfället de fick veta att statsministern blivit mördad. Det gäller också mig. Min bror ringde på morgonen för exakt 25 år sen och berättade det oerhörda.
Plötsligt blev världen lite kallare och kusligare. Plötsligt hade lilla skyddade Sverige utsatts för den ultimata våldtäkten. Vårt land blev aldrig mer detsamma. Det finns ett Sverige före Palmemordet och ett efter.

Mina föräldrar var med om andra världskrigets utbrott och freden senare. Jag har också minnen som etsat sig fast.

1994

2001.

2003

2004

Bilderna behöver ingen förklaring. De flesta vet vilka ögonblick det handlar om.

6 minuter över midnatt den 1 mars 1986 avled statsminister Olof Palme. Frid över hans minne. Trots att han och jag hade en del olika åsikter känner jag stark respekt för hans gärning.