Feel in the Blogg

Bloggen idag tillägnar jag min vän och partikollega Christian Payerl som fyllde 50 år ung igår. Det firade han med att bjuda in alla till en musikgudstjänst i Medåkers kyrka. Och vilken musik, vilken fest det blev!

Eva Winlöv höll i gudtjänsten som andra söndagen i fastan har rubriken ”Den kämpande tron”. Kyrkan i Medåker är så vacker – och var inte alls så tom som det ser ut på bilden här – tvärtom!

Kyrkan var fullsatt denna söndag!

Musikgudstjänst och musik blev det! Anna och Lars Jauring sjöng och spelade bl.a. den vackra ”Mitt eget land” av Beppe Wolgers och Olle Adolphsson där första textraderna lyder så här:

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

Hela texten till visan hittar du genom att klicka HÄR!

Och visst är det så! ”…för när mänskorna har varandra, bor de alla i samma land, och jag är ju precis som andra, och min hand är så lik din hand.”

Födelsedagsbarnet Christian spelade och sjöng själv också! Här i melodin ”What a wonderful world” som är en av Louis Armstrong’s klassiker.

Hela familjen Payerl musicerar och det gjorde de naturligtvis tillsammans igår också! Här en afrikansk sång under ledning av Anna Ytterberg Nerman.

Linda och Anette Payerl uppträdde i folkdräkter:

Tomas Boström spelade och sjöng oförglömliga, egna visor. Mellan låtarna berättade Tomas att på onsdag uppträder han i FN-byggnaden på Manhattan!

Erik Håkansson spelade horn tillsammans med Linda Payerl på piano,

Christian bjöd sen in alla kyrkobesökare till kyrkkaffe i bygdegården! Han berättade också att utöver den vanliga kollekten som denna söndag gick till arbetet mot rasism – tog han själv upp en kollekt! Frivilliga fick lämna bidrag till en släkting i Kongo som arbetar som missionär.
Christian och hans familj besökte Kongo förra året och blev mycket tagna över armodet och insamlingen ska bl.a. gå till skolbarnen där.

Sen fick Christian en varm kram av prästen!

Vid utgången spelades det också!

Från vänster Erik Håkansson horn, Helena Bäckman (skymd), Rut Sotos och Anders Payerl på fiol och längst till höger Linda Payerl på flöjt.

Sen blev det kaffe med dopp i bygdegården! Fullsatt där också förstås!

Mycket gott bjöds det på! Tårtor i parti och minut!

Presentbordet med blomstergruppen från Arboga kommun längst till höger. Men den bästa presenten för Christian var nog ändå insamlingen till barnen i Kongo. Han räknade med cirka 4000 kronor att skicka ner till de behövande!

Avslutar bloggen om Christians födelsedag med några bilder från förra veckan då Christian och jag deltog i Kommunstyrelsens möte. Innan mötet lapade vi sol längs med Arbogaån.

Så soligt och fint!

På en parkbänk fångade jag Christian Payerl!

Det är inte lika soligt ute idag – men vad gör väl det!? Det är VÅRDAGJÄMNING! 🙂

Den ska firas med kaffe och nybakat bröd! Visst är det underbart att känna doften precis när man öppnat ett nytt paket kaffe! Rågbrödsmackorna får jag vänta lite på eftersom de ska bakas först!

Till sist ett par bilder från dagen innan valet förra året! Politiken gick som en dans för Christian!

Och jag hoppas han fortsätter – både med dansen och politiken! 🙂

Ha en fin vårdagjämningen!

”Hjärnsläpp” är något människor vräker ur sig att de drabbas av allt emellanåt. Det kan vara en bortförklaring för dumheter de gjort eller allmän tanklöshet och kanske dumdristighet.

Bilden ovan visar boken ”Hjärnsläpp” som inte handlar om ”verkligt hjärnsläpp” utan ska vara en skojig bok om blixten som slår ner och får en far och hans dotter att byta hjärna. Låter märkligt och jag har inte läst boken.

Annat ”skoj” om hjärnsläpp finns i ett s k partyspel. Bloggaren ryser lätt över idén att göra partypyssel av så allvarliga saker. Så här står det om spelet:
”I denna nya och uppdaterade version av det populära partyspelet Hjärnsläpp spelar människans kreativa sida en större roll. Du går igenom människolivets sex faser och svarar på roliga frågor om det alldagliga livet och saker som du kanske inte tidigare fäst uppmärksamhet på. Du kanske hamnar i gruppterapi med de andra spelarna och får reda på överraskande avslöjanden. Eventuellt kommer de andra spelarna också att lära sig nya saker om dig! Spelarna får också gissa vad de fl esta människor ser för motiv i olika slags fl äckar. Spelaren som först samlat alla de sex hjärndelarna har vunnit!”
Bloggaren känner åter en rysning fara genom kroppen…

Det ”hjärnsläpp” jag talar om är verkligt sådant – långt från roliga böcker och nöjen.  Hjärnsläpp – när hjärnan släpper taget, slutar fungera och allt blir svart. Jag talar förstås om utbrändhet eller utmattningssyndrom – ”kärt barn” har många namn… När man gått på högvarv så länge att hjärnan faktiskt kollapsar.

Denna fenomen har funnits från och till i alla tider. Längre tillbaka talades det om ”dåliga nerver” när människor utsattes för för hård press och inte pallade trycket. Men sen mer än 10 år tillbaka har utbrändhet blivit mer eller mindre en folksjukdom.

Jag talar då inte om de personer som förstör för de verkligt drabbade. Se denna teckning så förstår ni vad jag menar: Bloggaren som själv är sjuk har också upplevt de där människorna som var ”utbrända förra veckan”.

Naturligtvis kan det lura en begynnande utmattning bakom påståendena som i teckningen – men det kom att bli en indikation för att utbrända människor ljög och hittade på. De var simulanter, latmaskar som inte ville jobba utan bara ligga hemma och leva på bidrag. Det var ett fruktansvärt hån som stenhårt kom att drabba alla verkligt sjuka. Politikerna – röda som blå – pratade om ”ohälsotal” och dessa siffror skulle förintas till noll. Den utplåningen pågår fortfarande i takt med ”arbetslinjen” via Försäkringskassans soldater.

Som utbränd, hånad och förtalad men likväl lika sjuk – vill man stå upp för alla i samma situation men också se till att det inte händer igen och igen och igen. Därför behöver vi ett jämställt samhälle där män och kvinnor är lika värda och tas på allvar. Men vi behöver också ett samhälle som ser var och en utefter sin förmåga.

Alla vill inte vara 180 %-are och är inte ens 100 %-are! Men väldigt många kan göra något utifrån sin kapacitet och sin fallenhet. 70 %, 40 %, några timmar i veckan!
OM de får möjlighet och ses utifrån sitt utgångsläge!
Kortare arbetstid för de som vill – valfrihet för alla – inte bara småbarnsföräldrar. Vi har alla olika förutsättningar. Människor är inte robotar.

Bloggaren har haft hjärnsläpp ett par dagar. Det handlar varken om nöjen eller sällskapsspel – utan en konsekvens av utbrändhetsdiagnonsen jag har. Att delta i sammankomster – även om det inte kräver mer än att lyssna – tar oerhört på krafterna. Så pass hårt att ett ”hjärnsläpp” infinner sig. Ett hjärnsläpp för mig – och jag talar säkert för många andra i liknande situationer – är att hjärnan inte orkar ta in ett enda dugg mera. Man orkar absolut ingenting. Inte ens tänka.

Det är ett fruktansvärt tillstånd och det enda som hjälper är att låsa in sig, koppla av, vila, återhämta sig. För en klok, frisk person verkar detta helt galet. Men så är det. Hjärnan slutar fungera och du däckar totalt. Det psykiska tillståndet gör att du heller inte orkar någonting fysiskt.

Att då få gliringar eller hör folk raljera om utbrändhet gör definitivt inte situationen bättre.

Några som tar saken på allvar är forskarna. På tidningen Ny Tekniks hemsida hittar jag följande: ”Snart finns mobiltelefoner som med hjälp av sensorer kan avgöra om en person är i farozonen att bli utbränd. Sensorerna mäter stressnivån och slår larm via mobilen eller handdatorn.”

Jag läser vidare:”Stressmätningen är i första hand tänkt att hjälpa människor som har varit utbrända, eller som riskerar att drabbas av utbrändhet. Grunden ligger i ett stationärt mätsystem som utvecklats av Mälardalens högskola och det svenska företaget PBM Stressmedicine.”

”- Alla bitar finns, nu handlar det bara om att miniatyrisera, bygga ihop systemet och börja med fältstudier, säger Peter Funk, docent och forskare inom Artificiell Intelligens vid institutionen för datavetenskap och elektronik på Mälardalens högskola i Västerås.”

Klicka HÄR för att läsa mera!

Alla metoder är bra utom dom dåliga. Kan företaget PBM tjäna en hacka på att hjälpa sönderstressade hjärnor så varför inte? Bloggaren ska själv söka vidare kring denna forskning som faktiskt bedrivs nästgårds – i Västerås! Jag vill nämligen inget hellre än att bli friskare för att kunna hjälpa andra genom att t ex jobba politiskt för ett mänskligare samhälle.

Idag mår jag lite, lite bättre. Hjärnan börjar komma igenoch jag kan tänka mig att gå ut i solskenet.

Var rädda om er alla där ute!

Karmansbo var så här soligt och fint i torsdags förmiddag!

Herrgården inbjöd till intressanta diskussioner och stimulerande samtal till gagn för Arbogas kommuninvånare.

Politiker från både rött, blått och grönt samsades med förvaltningschefer och revisorer! Det blev verkligt bra dagar! Tack Olle Ytterberg för det! Olle skötte allt med den äran sedan allt-i-allo Inga-Greta blivit sjuk.

Karmansbo Herrgård kör med Hästens sängar! Även bloggaren hade en blårutig i sitt lilla enkelrum! Men hallå! Nog är väl Hästens överreklamerat!? I Gyllenhammarssviten finns en mastodontsäng från Hästens för en halv miljon – men hur mycket skönare sover man i en sådan??
Jag sover precis lika skönt, nej skönare, i min gamla IKEA-säng där hemma än i den rutiga på herrgården! Och priset för min säng var inte ens 5-siffrigt!

Bloggaren hade förstås hemlängtan som alltid… Då är ett foto på barnen guld värt! 🙂

Soligt i torsdags! Helt annat väder fredag morgon… Oväder, snöstorm och vinter igen! Utanför mitt fönster såg jag en bit av den enorma ek som finns utanför matsalen på Herrgården! Undrar hur många hundra år den är? Ett enormt grenverk! Det här trädet vill jag se grönt i sommartid! Måste vara härligt att vila under dess skugga en solig dag.

Herrgården torsdag eftermiddag. Isigt och halt men ändå vår i luften…

Herrgården fredag förmiddag… Snö igen och mer blev det.

Inget promenadväder precis. Tur att vi hade fullt upp med jobb.

Två dagar där vi var överens om många bra saker som kommer att lyfta Arboga ännu mer! 🙂 Det känns väldigt positivt med så mycket god vilja, så mycket bred kunskap och så mycket inspiration för ett ännu bättre Arboga med omnejd.

Farväl Karmansbo!
För den som känner för ett besök där –
klicka HÄR för deras hemsida!

En bra bloggare sviker inte sina läsare… Trots att hon eller han ser ut som på bilden…

Så därför blir det en miniblogg idag. En blogg som berättar vad bloggaren har i sitt hjärta just nu: JAPAN!

LIBYEN!

Sen blir det lite förhandstips om delar av vad bloggen kan komma att handla imorgon: Hästens sängar – som det varit alldeles för lite av sen sist!

Orken räcker inte till mera nu! Vi ses imorgon!

Tillhör du ordsnokarnas skara? De som hakar upp sig på felskrivningar, ryser över stavfel och plågas över dåligt formulerade texter?  Jag tillhör det gänget!

Som bloggare lägger jag mig vinn om att formulera mig på ett bra sätt. Stavfel får naturligtvis inte finnas men jag försöker också få till korrekta ordvändningar och försöker undvika syftningsfel.

Jag är ingen pedant och blir inte utom mig om jag gör fel – men jag vinnlägger mig om ett bra skriftspråk. Därför läser jag texten om och om igen och korrigerar. Därför använder jag också den utmärkta sidan www.synonymer.se

Genom detta ordsnokeri känner jag också vämjelse över andras felaktiga texter. Självklart bryr jag mig inte om stavfel och felformuleringar i personliga brev och e-post – jag tänker mer på texter i media och skrifter av allmänt slag.

Bloggar befinner sig någon form av gråzon. Bloggar är personliga och därmed är det upp till skribenten hur han eller hon vill ha sin sida. Att jag själv sen lider över trista texter det är liksom min ensak.
Problemet uppstår, enligt mitt sätt att se det, när bloggarna blir offentliga i t ex en dagstidning. Då blir det mer av tidningens ansvar att det är rätt och riktigt skrivet.

Men det är kanske så att vi ordsnokar får stå ut. Att vi får rysa bäst vi vill åt klumpiga ordval och felstavningar. Eller är vi på väg mot en utarmning av språket? I den snabba teknikens anda försvinner SAOL , i det snabba informationsflödet när som helst och var som helst blir hur som helst – och viktigare än at stavva rät...?

Sen måste jag ju berätta hur pass mycket jag hatar bullar och barn! För alla er som inte förstått och som inte känner mig. Detta pga en av många skrattretande insändare ”till min ära”. Rubriken borde rikta sig till män men jag misstänker att det inte är avsikten. Antalet män som låtit karriären ge vika för barnen är nog lätträknade och det handlar inte om det egentligen. Det handlar om alla människors rätt att försörja sig själva.
Men det jag skrattade gott åt var det här, mot slutet av insändaren: Den – självklart – anonyme insändarskribenten tror att hon avslöjat en smygbakande låtsasfeminist?? Som jag försökt förklara!  Så många gånger! Det handlar inte om bullbakning egentligen. Det handlar heller inte om att hata män och barn!

Den anonyma och alla andra som läser min blogg behöver bara skriva in ”bullar” i sökrutan längst uppe till höger så ska ni få se på andra bullar! Precis som min vän feministen Ebba Witt Brattström älskar jag att baka vetebullar!
Sen är det säkert få som missat hur mycket jag älskar barn och även djur, ja t o m alla som inte har möjlighet att försvara sig i vårt samhälle. Så det så! 😀