Feel in the Blogg

Igår hände en allvarlig olycka med ett X2000- tåg. I lördags funderade sonen och jag på vad som skulle hända just vid en tågolycka. Så här såg det ut på tåget mot Stockholm vid lunchtid lördagen den 11 september:

Fullproppat tåg från Västerås.

I Enköping gick det på ännu fler människor… Folk stod och hängde i mittgångarna, försökte stödja varandra i det framfarande, krängande tåget.

Sonen och jag pratade om vad som händer vid en kraftig kollision. Hur alla dessa stående människor kommer att fara som projektiler vid en smäll.

Idag vet vi hur det går. En 24-årig kvinna svävar mellan liv och död efter tågolyckan mellan Norrköping och Linköping. 18 andra är skadade.
Samtidigt kan vi idag läsa om att övriga passagerare fick vänta i 1,5 timma på ersättningsbussar.

NÄR ska vi få fason på SJ?? NÄR ska alla som åker tåg få möjlighet att sitta hela resan?? NÄR ska biljettpriserna bli konkurrenskraftiga så att människor ställer bilen och tar tåget istället?? NÄR ska det kunna talas om något som kallas service vad gäller SJ?? NÄR??

Foto: Svenska Dagbladet

Först baristan! Ja, tänk om man hade en sådan till förfogande! Det vore inte dumt! Nu får jag vara min egen barista och det är inte så tokigt det heller! Med den fiffiga tingest jag fick av dottern på Mors Dag svänger jag ihop skummad mjölk på ”no time”! Och det blir en härligt Kaffe Latte á la Linde!

När vi ändå är inne i köksregionerna måste jag berätta vad jag fick igår av min mamma. Det är nämligen en historia kopplad till den. Mamma hade svängt ihop det här: En mannagrynspudding! Sådan där härlig husmanskost som jag fick när jag var liten! Och historien om mannagrynspuddingar kommer här:

När jag gick och läste på universitetet i Göteborg som fattig student skickade min mor med mig lite förning en gång. Ja, just det – en mannagrynspudding! Eftersom jag skulle vara på föreläsningar hela dagen hängde jag ut puddingen i en plastkasse genom fönstret i rummet där jag bodde. Rummet saknade nämligen kylskåp.
När jag vandrade hem under sen eftermiddag undrade jag varför det var så många fåglar som svävande runt huset? Och inte vilka fåglar som helst! Jättestora fiskmåsar – sådana som finns på Västkusten och i Göteborg! När jag kom närmare huset insåg jag vad det var… Min mannagrynspudding!!

Det var nästan lite ruskigt att tampas med de väldigt stora fåglarna när jag sent omsider fick in den tomma kassen genom fönstret. Det fanns ingenting kvar av puddingen men måsarna hade fått sig ett skrovmål.

Och så det där med valtal. På fredag ska jag hålla tal  för Miljöpartiet på Nytorget i Arboga och det gör jag gärna! Jag ska prata lite om varför jag blev Miljöpartist som en hel del beror på uttrycket ”been there, done that”. Dvs jag har varit där och gjort det! Varit med om svåra situationer och tagit mig ur dom. Lite sådant ska jag berätta om.

Låter det urtrist!? Vänta och se – eller hör! Jag ska komma med fler ledtrådar under veckan på vad mitt valtal ska innehålla. Kan kanske vara bra för dom som inte har möjlighet att komma till Nytorget just de korta 10 minuter jag ska prata.

Avslutar med en bild på vad jag sysslade med igår eftermiddag! En god vän till mig kom med en kasse trattkantareller och de blev så småningom fyllning i köttfärsjärpar och ingredienser i gräddsåsen till järparna! Underbart gott med kokt potatis och lingonsylt! En del av trattkantarellerna åkte in i frysen till en härlig middag någon gång i vinter! Vilka vänner man har! 🙂

I dagens DN – söndag 12 september – finns ett reportage under rubriken ”Nyfiken på…Elizabeth Gilbert”. Elizabeth Gilbert är en amerikansk författarinna som lovordar ett liv utan barn. ”Varje dag utan egna barn är en lotterivinst” – säger Elizabeth Gilbert.

Förmodligen ska uttalandet vara provocerande. Få fler att köpa hennes böcker. Jag hoppas att det är så – men jag är absolut inte säker på att det är enda orsaken.

När man läser artikeln om Elizabeth Gilbert framträder en bild av en kvinna som liksom missförstått hela grejen. Som pga barndom, händelser i livet – kommit att hamna i utlåtanden som t ex detta: ”Men jag har oceaner av tid att ägna åt mitt yrke. All energi jag samlar kan jag sprida, jag försörjer flera människor och betalar för deras barns utbildning. Jag kontrollerar mina egna resurser, min kropp, min tanke. Mitt arbete är bara mitt – och det känns så… bra, säger hon viskande.”
Hon säger menande att hon måste viska eftersom hon borde bete sig ångerfull.

Jag tänker bara: Stackars ensamma människa. Så mycket du missar. Så fel du tänker. Så fattigt ditt liv blir en gång när du ska summera åren som gått. När du ligger där och ska möta döden. När ingen bryr sig ett dugg om ditt arbete eller vad du skrivit för böcker. Det finns så många andra som kommit efter dig. Som arbetat mera, skrivit bättre böcker, gjort större succé.

När du ligger där på dödsbädden är det människorna du kommer att minnas. För människor och mänskliga gärningar är det som betyder något. Värmen mellan människor. Omsorgen, närheten, kärleken.

Barn är den ultimata kärleken, enligt mitt sätt att se. Att älska en annan människa så mycket att det bär frukt – blir till barn. Barn att älska och att älskas av. Barn att kämpa med, slita med, bråka med – men också att glädjas åt, uppleva lycka tillsammans med och inse att detta är vad livet egentligen går ut på.

Fortplantning – för artens överlevnad. Och ändå så mycket mera – innerlig kärlek.

Jag blir inte provocerad av Elizabeth Gilbert – jag tycker bara synd om henne.
Min mamma brukar citera någon som sa: ”Moderskapets kval och lycka” – och så är det även om jag hoppas att vi på sikt kan säga ”Föräldraskapets kval och lycka”. D v s att pappor blir lika mycket föräldrar och får känna samma lycka som mammor.

Kval och lycka i en salig blandning som ger klokskap, erfarenheter och kunskap som endast är dom förunnat som har barn – egna eller tar hand om andras.

Dagen efter min födelsedag känner jag ännu mer av denna fantastiska lycka att ha tre barn. Tre barn som betyder allt för mig. Som jag kan offra allting för och som bara genom en blick, ett par ord – ger mig tusen gånger igen.

”Varje dag utan egna barn är en lotterivinst”. Stackars, stackars Elizabeth Gilbert.

11 september är en dag jag firar. Tyvärr kanske man kan tycka. Men – det är min födelsedag även om detta datum för alltid kommer att vara förknippat med något annat.

2001 – den 11 september hände det ofattbara. Jag behöver inte berätta – alla vet ändå. Ögonblicket jag fick veta nyheten sitter som fastnaglat i mitt minne. Jag, mina föräldrar och min svärmor satt runt kaffebordet och åt födelsedagstårta när äldste sonen kommer inrusande och säger: ”- Slå på TV:n!”

Och det gjorde vi och chockades, som alla andra. Jag minns att min pappa utbrast: ”- Dom där förbannade Talibanerna!” Han förstod på en gång vilka terroristerna var.

Nästa år är det 10 år sedan händelsen och ”min dag” kommer säkert att uppmärksammas ännu mera då.

Men för mig är 11 september också en fin dag att fira – den dag jag föddes! Tårtan stod på bordet när jag kom upp! Älskade, älskade barn!

Dagen kommer att bli fin bland mina nära och kära.

Men mina tankar går också till alla oskyldiga offer i den hemska terrorattacken i New York den 11 september för 9 år sedan.

Man kan vara ute och cykla på flera sätt. Här är ett:

Elcykel verkar vara något för mig. Så här läser jag på Wikipedia: ”En elcykel, cykloped eller elassisterad cykel är en cykel som har en elmotor som kopplas in när när trycket på tramporna ökar eller när trampornas rotationshastighet känns av. De exakta reglerna för elcyklar varierar från land till land, men enligt de svenska bestämmelserna får elmotorn inte ge någon ytterligare kraft när hastigheten 25km/tim uppnåtts. Dessutom får effekten inte överstiga 250 watt.”

Vara något för mig ibland alltså. När man cyklar långa sträckor för att man s.a.s. måste. Inte när man behöver bättra på konditionen och det känns så där härligt skönt att ta i lite grann.

Elcykeln laddas med en särskild laddare från ett vanligt eluttag och finns i flera olika modeller, bl a som stor trehjuling. En svensk tillverkning av en elcykel för postens räkning sker i Vansbro men de flesta märkena tillverkas i Kina. Försäljningen av elcyklar ökar i Sverige enligt cykelfrämjandet men är ej så stor som i Holland och Tyskland.

Elcyklen borde passa många fler än bara mig och Olle Kommunalråd! Men vad kostar en dylika sak!? Ja, inte är det lika billigt som en gammal damtralla. Du får hosta upp mellan 6000 – 12 000 beroende på vilka krav och önskemål du har. Här är ett par sidor med Elcyklar: Nicebike och EcoRide.

På PriceRunner hittar du fler och kan jämföra priser! Klicka HÄR för att komma till PriceRunner om Elcyklar!

Men hjälp finns för gamla damtrallan! Du kan nämligen bygga om din vanliga cykel med hjälp av ett elkit! Klicka HÄR för att få information om hur du gör! Företaget Cykloped har anvisningarna!

Själv fortsätter jag att hoja på mormors gamla cykel men lägger undan en slant varje månad för att så småningom få råd med en elvariant.
Alla miljövänliga borde cykla!  Låta bli att ta bilen kortare sträckor och använda tramporna istället. Sen är ju valet fritt om man vill trampa med fotkraft eller el. Hur mycket man orkar och vad plånboken tillåter.

Avslutar med en bild på en som bara använder egen styrka  för att ta sig fram här i livet – Wilma! Hon fyller 4 år idag och har firats på morgonen!