Feel in the Blogg

Imorse tittade jag mig själv i spegeln och sa: ”Så jävla snygg!!” Fortsatte sen att titta mig själv djupt in i ögonen med ett skratt på mina läppar och utropade: ”Du är så otroligt bra! Du är bäst!”

För ni vet väl att så ska man göra när deppigheten nosar en i nacken! Man ska kolla på sig själv i spegeln och ljuga sig själv full! För hjärnan går på sånt!

Du ska absolut inte blunda när du borstar tänderna, som jag brukar göra ibland när jag inte vill se vraket mitt emot. Inte sucka, glutta litegrann och tänka: ”Fy tusan vad trist du ser ut, vad tjock du är, vilken hemsk person som kollar tillbaka på mig i spegeln”. Fel, fel, fel! För hjärnan hör sånt också! Och då blir du ännu fulare, tristare och jobbigare.

VAR GLAD! Skratta mot dig själv i spegeln och säg att du är bäst!
Jag svär bara när jag behöver använda kraftord – t ex när jag är riktigt arg. Eller när något verkligen behöver gå in – som när jag övertygar mig själv i spegeln att jag är den bästa personen som finns här på jorden! 😀

Gör så du också! Och tänk på vad Kay Pollak säger: Varje dag är 10 poängsdagar! Din dag är inte 4 på en 10-gradig skala, inte 7 – utan helt klart 10!! Gläd dig över det och njut av att du lever! Alternativet är inte kul.

Gå in HÄR för att komma till Kay Pollaks hemsida! Kolla när han kommer till en ort nära dig för föreläsning om att VÄLJA GLÄDJE!Han är faktiskt i ÖREBRO imorgon!!

”20 okt. Örebro
17 nov. Göteborg
24 nov. China teatern i Stockholm
1 dec. China teatern i Stockholm”

Min vän Carola i Skellefteå gav mig och dottern varsitt par stickade ”tofflor” här om sistens. Dessa fotvärmare klarar jag mig inte utan nu!!

För att fler med kalla golv och frusna fötter ska få chansen till ett par stickade tofflor – kommer beskrivningen från Carola här:

”Jag brukar lägga upp 40 maskor och sticka ca 16-20  varv  på stickor 4 eller5.

Sen lägger jag upp på strumpstickor / 4st ,(samma storlek ) 2 räta ,2 aviga varann gång.

Sticka ca 36 – 40 varv och sen stickar du räta men ta ihop 2 maskor i slutet/början på stickorna vart annat varv så att det blir mindre och mindre som en ”spets”.

Ja det är inte lätt att beskriva men jag hoppas att du förstår. Hör av dig annars.”

Ja, hoppas ni förstår!Annars får ni skriva kommentarer på bloggen här så vidarebefordrar jag dom till Carola. Fast hon läser nog dom själv och kan svara direkt. Hon brukar läsa min blogg! 🙂

Jag ska omedelbart prova stickbeskrivningen! Det är lagom lite lätt pyssel en mysig höstkväll,  eller hur! Och nytta med nöje – för snart har jag ett par gosigt varma tofflor till! 😀

Vill du flabba åt Anna Anka och övriga ”Hollywoodfruar” så kolla in parodin från SVT genom att klicka HÄR!!

URKUL, tyckte jag! 😀

På tal om bimbos och blåsta blondiner – ni kollar väl inte på ”Mammas pojkar”...?? Det är mitt kräkprogram – som fyller mitt behov av att lägga en pizza då och då på vidrigheter – samtidigt som jag inväntar programmet som kommer efter – ”Inlåst!”

Jag säger bara Izza och Jane!! Izza och Jane!! Ni som sett spyprogrammet vet vad jag menar! Izza och Jane – en dansare och en modell. Men Gud nåde den som frågar Izza vilken sorts dansare hon är – eller Jane om var någonstans hennes modellfoton publiceras!!

Eftersom dessa två blåsta blondiner utgör själva kräkreflexen i kräkprogrammet – något som de övriga tjejerna i programmet INKLUSIVE mammorna i ”Mammas pojkar” också verkar tycka – är det en gåta hur bimbosarna lyckades hålla sig kvar ytterligare ett program!!
Jag satsar en peng på att det ligger några tusentals kronor under bordet för den grabb som väljer att låta Izza och Jane stanna kvar ett tag till! För utan dessa brudar – inget illamående och inga tittare! Så tror jag TV4 tänker! Rätta mig om jag har fel!

”Läs en bokjävel” skrek Jane till de flickor som inte hade lust att bli slängda i poolen. ”Gå och bli nunna!” var Izzas klyftiga kommentar till
de trista tjejerna utan plastboobisar. (OBS! Detta är inte Izza eller Jane. De har inte hunnit så långt ännu...)

Kräkningar kan fås på torsdagar kl 20.00 i 4:an INNAN det jättebra programmet ”Inlåst” som startar på samma kanal kl. 21.00!

Härlig höstdag! Vaknade av solsken – både utombords och inombords! 🙂

Igår räfsade jag löv – men det kommer att bli en ständigt återkommande syssla några veckor framöver. Lönnen på gården har inte fällt alla sina blad ännu på långa vägar och syrenbersåerna är fortfarande gröna. Kanske Tomas hinner hit och såga ner bersåerna innan löven fallit. 😀 Då slipper jag räfsa upp dom bladen i alla fall! Syrenerna måste ner – de är alldeles för höga. Istället för berså blev det en näst intill ointaglig grön grotta i somras. Jag väntar Tomas! Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Och Tomas väntar jag gärna på! Han är duktig och hjälpsam PLUS att han alltid får mig att skratta!

Vid huset mitt emot kämpade Bernhardsson på som vanligt. Han är nästan alltid ute och sopar trottoaren eller plockar fimpar utanför Kinarestaurangen. Jag får inte alls Ågren för att min gård och vår trottoar inte är så perfekt som hans och grannhusets…

Sen tog jag en sväng till Vilstahallen och återvinningscentralen där. Ett sådant här foto kunde man inte ta för några år sedan. Då visste ingen vad källsortering var och några sådana här sopstationer fanns inte.

Stureparken i höstskrud.

När jag kom hem blev Felix jätteglad att se mig! Men sen blev han aningen irriterad på mig. Jag bestämde mig nämligen för att hänga ut några talgbollar till småfåglarna. Att jag pysslar med fjäderfän – det gillar inte Felix!!Det känns väldigt onödigt, enligt hans mening.

Talgbollarna i äppelträdet!

Mycket irriterad Felix – i samma träd…

Som tur är brukar alltid fåglarna var mycket snabbare än våra katter. Därför känner jag att jag med gott samvete kan mata talgoxarna, blåmesarna och de andra nu när kylan kommer.

Avslutar med en bild på lite av den fallfrukt som finns hos oss. Plommon fick vi massor i år på vårt enda träd! Dom är jättegoda och det är bäst att plocka så länge dom är fina. Fallfrukten är lika fin den – om man tar tillvara den i tid.

Hösten betyder lugn och vila, så känner jag. Återhämtning för att orka för kommande dagar, kommande år. Naturen kommer till ro och jag riktigt känner hur stillsamt och skönt det blir – påverkar också mig.

Att räfsa löv en stilla höstdag är inte särskilt tungt och kanske inte så effektivt heller när vinden virvlar runt i högarna man samlat ihop. Men det är skönt att strosa runt på gården. Hittade ett smultron som jag stoppade i munnen! Och kaprifolen i min lilla örtagård blommar fortfarande! Så ännu har naturen inte riktigt gått in i ljuvlig vila.

Där bänkarna stod i syrénbersån är det som ett gult lövhav som lyser upp! Det är så skönt att saktmodigt ta in allting. Ikväll tar vi varm soppa – dottern och jag. Tänder ljus och myser. Hösten är en härlig årstid.