Igår kväll läste jag ut Henning Mankells 555 sidor långa kriminalroman ”Den orolige mannen”

När jag började läsa del 1 – ”Intåget i träskmarkerna” – slogs jag direkt av vilken fantastisk författare Henning Mankell är! Det är en upplevelse i sig att ta del av hans sätt att skriva, bildspråk, formuleringar och uttryckssätt. Henning Mankell är vår störste, idag levande, svenske författare!
Men hur går det då med Kurt Wallanders sista bok? Jo, den är lite trött och tristt och sorgset tunn som Kurt Wallander själv har blivit. Som älskare av Kurt Wallander och de infernaliskt skrämmande brott han tagit sig an hade jag gärna avstått från den här sista boken. Den har ingenting av allt de djävulskt otäcka som t ex ”Mannen som log”, ”Den femte kvinnan”, ”Steget efter” eller ”Danslärarens återkomst”.
”Den orolige mannen” är en epilog. Slutord på en fantastisk romansvit och slutet för Kurt Wallander. Kanske är det också meningen. Ett lagom hemskt brott, mer grubblerier än blod och skrik. En stillsam avslutning på Kurt Wallander och hans värld.
Självklart är den läsvärd! Alla Wallanderböckerna är det, utom möjligen ”Hundarna i Riga” som jag hade svårt för.
Som ett lite sorgset farväl till Ystads främste kriminalare är det givet att alla fans ska läsa boken! Ja, ni andra också!
”Den orolige mannen” finns i en bokhandel nära dig, på bibliotek eller kan beställas via t ex Adlibris! Du når Adlibris och Kurt Wallander genom att klicka HÄR!
”Sakta vi gå genom stan…”
Björkarna vid Strandgården speglade sig i ån.
och promenerade längs med ån.

Längre fram såg jag kommunens folk som redan var igång med höstarbetet i Strandparken. Jag växlade några ord med Lotta.
För mig är hon alltid Lotta Sjöberg men jag tror att hon heter något annat i efternamn numera. Lotta börjar 06.30 om morgnarna. En okristlig tid, tycker jag. Nu var hon på väg till frukostrasten.
* * *
* * * 
Mycket rönnbär bådar en sträng vinter, sägs det! 
Ingen Christian som tog sig en rök på balkongen denna morgon.
Medan hon fortsatte Nygatan västerut – tog jag svängen in på Östra Nygatan. Noterade att Nicolaikyrkans rust pågår fortfarande.
Väl tillbaka hemma gick jag en sväng till plommonträdet. Gissa vem som kom då!?
Felix förstås! Med plommon i famnen snubblade jag sen in. Felix ska prompt gå precis framför fötterna på mig!





Det beror helt på hur man ser det! Och hur man har det! Själv upplevde jag alla de gula höstlöven som härliga solar på marken som lyste upp en grå lördagsförmiddag!

Nästan en hel sida om Köping som utflyktsmål!! Det var både prat om Malakias och karlsbaderknutar!
Nämnda bulle finns att inhandla på Nya konditoriet i Köping.
Jo, om Malakias sägs följande:

Senaste kommentarer