Feel in the Blogg

Av en händelse hittade jag en TV-inspelning från november 2007 där Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm, samtalar med Nerikes Allehandas reporter om sin bok  ”…men saknar kärlek”.

Det var omskakande att se och höra denne numera 63-årige man. Han talade så klokt och det han berättade fick i alla fall mig att förstå lite om personen Ferm/Svartenbrandt.

Bl.a. får man veta i inslaget att Ferm/Svartenbrandt alltid saknat kärlek. När han sa att han kunnat hota människor med: ”Älska mig din jävel – annars!” och samtidigt rikta en revolver mot personens huvud – så kan man ana det stora ropet på just kärlek, omsorg, trygghet, medmänsklighet.

När han pratar om rånen han gjort säger han att i kriminella kretsar talar man om ”egendomsutjämning”.

”Dessa våra minsta små”! Jag blir både ledsen och  upprörd när jag ser TV-inslaget och tänker på en livstid med kriminalitet och fängelse. Varför?

Och varför är han nu igång igen – Ferm/Svartenbrandt?
Inte så svårt att förstå, tror jag. Det vore mer konstigt om den här skadade mannen plötsligt började leva ett vanligt Svensson-liv.

Kolla inslaget på Nerikes Allehandas hemsida genom att klicka HÄR!
Artikeln från tidningen hittar ni HÄR!

Långfredagen ser ut att bli just det den heter – lååång. Så tyckte jag alltid när jag var barn. Att just denna dag var så ohyggligt lång och dessutom jättetråkig. På den tiden var ju alla affärer stängda också och det fanns absolut ingenting att göra – mer än att vänta på att påskafton skulle infinna sig och det efterlängtade påskägget!
Vi gick påskkäringar på påskafton och det var jätteroligt och också något att vänta på och längta efter! Jag minns hur vi utklädda till små gummor, (även min lillebror fick vara påskgumma – han protesterade inte för han var för liten), gick runt bland grannhusen med påskbrev. Vi fick godis och ibland en peng i våra kaffepannor och korgar.

Jag har två speciella minnen från den tiden – ett positivt och ett mindre roligt. Jag tar det tråkiga först.
Vi barn gick, som sagt, runt bland stugorna och i ett hus hörde vi liv och rörelse därinne, glada skratt och prat. Men när vi ringde på dörren öppnade ingen. Vi såg att dom skrattande gluttade bakom gardinerna men öppnade aldrig. Det kändes konstigt. Som barn förstod man det inte riktigt – man blev bara så besvikna och undrande.
Det glada minnet var när vi ringde på en dörr i ett hyreshus där det bodde en ensam kvinna som ansågs lite konstig. Hon blev så jätteglad över besöket och vi fick varsin 5-krona. Hennes lysande glada ansikte glömmer jag aldrig och varsin hel femkrona!!

Numera kommer inga påskkäringar… Jag hoppas varje år och laddar upp med påskgodis hemma – men ingen kommer. 🙁

På tal om påskkäringar så såg jag flera på ICA i Båstad igår! Alla kassörskorna som jobbade var utklädda till påskgummor och bjöd på påskgodis! En jättekul idé som gjorde att stressade påskhandlare stannade upp, lugnade ner sig och blev lite glada.
Tyvärr var mitt minneskort i kameran fullt så jag kunde inte ta något foto. Undrar om fler affärer gör som ICA i Båstad på skärtorsdagen?

Annat som gör min fredag väldigt lååång är detta!

Ser ni vad det är? Det är jag som försöker torka dotterns mobil med hårtorken… Jag tvättar idag och när jag tog ur tvätten ur maskinen skramlade det konstigt… I dotterns badrock som tvättats i 60 grader hade hennes mobiltelefon legat…
Jag törs INTE tala om det före dottern! Jag fortsätter att försöka torka med hårtorken. 🙁 Har någon andra tips på hur man gör med en mobil som badat – så tar jag tacksamt emot…

Tills vi ses igen! Njut av en lååång fredag! Vänta inte, lid inte av tristess utan gör något kul alla dessa långa timmar fram till påskafton! Tänk så många härliga timmar till godo!
Kram på er!