Feel in the Blogg

Vilket vårväder! Ja, det är nästan sommarvärme i solskenet! Vi har varit ute hela dagen! Räfsat löv och gjort fint på gården. Alla katterna kom ut till oss. Dom älskar när vi är ute. Här ovan myser Curry ihop med matte i syrenbersån.

Vi målade ägg ute! Så härligt att kunna sitta ute i solen och måla! På bordet i bersån placerade sig Wilma och Felix!

Felix var extremt nyfiken på äggen! Dottern petade undan honom när han började slicka bort färgen från äggen!!Sicken kisse!!

Tolv stycken fint målade ägg blev det till slut! Alla värpta av lyckliga höns som får vara ute och leva normalt hönsliv.

Inte som de stackare som Svenska Dagbladet skriver om idag! Se HÄR!

Bild från SvD. Hönsen kan inte ens sträcka på vingarna i de trånga burarna! Smaklig måltid ni som köpt billiga ägg från burhöns!! Akta så inte gulan sätter sig i halsen och ni kvävs!

För övrigt berättar Svenskans artikel att VARJE DAG mals 15ooo   tuppkycklingar levande ner i en kvarn! De dödas för att de är tuppar och inte värper ägg och därmed anses värdelösa! Så ser äggproduktionen ut idag i våra s k hönserier!

RESPEKT för allt levande, kräver jag! Om ni minns artikeln om de intelligenta kråkfåglarna jag skrev om i tidigare blogg så känner man avsky över det sätt som höns och tuppkycklingar behandlas på!

KÖP INTE ÄGG FRÅN BURHÖNS!! LÄS PÅ KARTONGEN INNAN DU HANDLAR! Sen kan du ha en glad påsk.

Glad påsk till mina läsare! 🙂

Nu har Påskharen gömt påskäggen och det är fritt fram för barnen att komma upp! Barnen, ja… Visst – de är alltid mina barn – men så små är dom ju inte längre… Men har morsan gömt påskäggen och skyller på Påskharen så får dom snällt börja leta!! Är det påskafton så är det!! 🙂

Mannen i mitt liv gav mig förutom påskpussar även en massa trevliga trädgårdssaker! Blommor att sätta ut, dahlialökar att ploppa ner i jorden, blommiga trädgårdsredskap och så en trädgårdstidningen! Allt i en grön liten hink! Jag blev förstås jätteglad!

***

Tyvärr har jag inte tillgång till min stationära dator nu. Äldsten sonen, tillika datasupport, håller på att formatera om hårddisken… 🙁 Jag är livrädd! Tänk om allt bara försvinner trots att vi sparat det jag ville ha kvar på en extern hårddisk! 🙁 Supporten förklarar dock att jag inte behöver vara orolig och måste sluta lipa. Men, tänk om… 🙁
Därmed kan jag inte svara på mail som några av mina läsare kanske har skrivit. Jag HOPPAS få igång datorn tills imorgon. Tills dess är jag JÄTTEGLAD att jag har min lilla bärbara! Tack vare den kan jag tillönska er alla en GLAD PÅSK!

G L A D   P Å S K

Av en händelse hittade jag en TV-inspelning från november 2007 där Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm, samtalar med Nerikes Allehandas reporter om sin bok  ”…men saknar kärlek”.

Det var omskakande att se och höra denne numera 63-årige man. Han talade så klokt och det han berättade fick i alla fall mig att förstå lite om personen Ferm/Svartenbrandt.

Bl.a. får man veta i inslaget att Ferm/Svartenbrandt alltid saknat kärlek. När han sa att han kunnat hota människor med: ”Älska mig din jävel – annars!” och samtidigt rikta en revolver mot personens huvud – så kan man ana det stora ropet på just kärlek, omsorg, trygghet, medmänsklighet.

När han pratar om rånen han gjort säger han att i kriminella kretsar talar man om ”egendomsutjämning”.

”Dessa våra minsta små”! Jag blir både ledsen och  upprörd när jag ser TV-inslaget och tänker på en livstid med kriminalitet och fängelse. Varför?

Och varför är han nu igång igen – Ferm/Svartenbrandt?
Inte så svårt att förstå, tror jag. Det vore mer konstigt om den här skadade mannen plötsligt började leva ett vanligt Svensson-liv.

Kolla inslaget på Nerikes Allehandas hemsida genom att klicka HÄR!
Artikeln från tidningen hittar ni HÄR!

Långfredagen ser ut att bli just det den heter – lååång. Så tyckte jag alltid när jag var barn. Att just denna dag var så ohyggligt lång och dessutom jättetråkig. På den tiden var ju alla affärer stängda också och det fanns absolut ingenting att göra – mer än att vänta på att påskafton skulle infinna sig och det efterlängtade påskägget!
Vi gick påskkäringar på påskafton och det var jätteroligt och också något att vänta på och längta efter! Jag minns hur vi utklädda till små gummor, (även min lillebror fick vara påskgumma – han protesterade inte för han var för liten), gick runt bland grannhusen med påskbrev. Vi fick godis och ibland en peng i våra kaffepannor och korgar.

Jag har två speciella minnen från den tiden – ett positivt och ett mindre roligt. Jag tar det tråkiga först.
Vi barn gick, som sagt, runt bland stugorna och i ett hus hörde vi liv och rörelse därinne, glada skratt och prat. Men när vi ringde på dörren öppnade ingen. Vi såg att dom skrattande gluttade bakom gardinerna men öppnade aldrig. Det kändes konstigt. Som barn förstod man det inte riktigt – man blev bara så besvikna och undrande.
Det glada minnet var när vi ringde på en dörr i ett hyreshus där det bodde en ensam kvinna som ansågs lite konstig. Hon blev så jätteglad över besöket och vi fick varsin 5-krona. Hennes lysande glada ansikte glömmer jag aldrig och varsin hel femkrona!!

Numera kommer inga påskkäringar… Jag hoppas varje år och laddar upp med påskgodis hemma – men ingen kommer. 🙁

På tal om påskkäringar så såg jag flera på ICA i Båstad igår! Alla kassörskorna som jobbade var utklädda till påskgummor och bjöd på påskgodis! En jättekul idé som gjorde att stressade påskhandlare stannade upp, lugnade ner sig och blev lite glada.
Tyvärr var mitt minneskort i kameran fullt så jag kunde inte ta något foto. Undrar om fler affärer gör som ICA i Båstad på skärtorsdagen?

Annat som gör min fredag väldigt lååång är detta!

Ser ni vad det är? Det är jag som försöker torka dotterns mobil med hårtorken… Jag tvättar idag och när jag tog ur tvätten ur maskinen skramlade det konstigt… I dotterns badrock som tvättats i 60 grader hade hennes mobiltelefon legat…
Jag törs INTE tala om det före dottern! Jag fortsätter att försöka torka med hårtorken. 🙁 Har någon andra tips på hur man gör med en mobil som badat – så tar jag tacksamt emot…

Tills vi ses igen! Njut av en lååång fredag! Vänta inte, lid inte av tristess utan gör något kul alla dessa långa timmar fram till påskafton! Tänk så många härliga timmar till godo!
Kram på er!

In the middle of nowhere! Bilden ovanför ser inte mycket ut för världen MEN skenet bedrar!
Detta var utsikten från uteplatsen igår där jag befinner mig och det hände saker precis hela tiden! Nej, inga slagsmål, inget kärleksfullt par som pussades, inga grannar som hojtade, ingen musik och inga bilar.  Men ett  myller av liv ändå!
Fasanen, tokstollen jag berättat om tidigare, humlor som sömnigt kommer surrande, en liten spindel kryper på min bara fot, ekorren som verkar vara min granne kommer hoppande med en hasselnöt i munnen, en citronfjäril fladdrar förbi. Liv och rörelse hela tiden – om man bara förstår att ta in det. Njuta av det lilla. Stillheten och lugnet. Naturen.

En annan som verkar befinna sig ”in the middle of nowhere” fast på ett helt annat sätt är Lars-Inge Svartenbrant, numera Lars Ferm. Den gamla farbrorn numera, har åter gripits efter ett rån. Svartenbrandt har suttit inne i över 40 år. Så tragiskt!
Ett rån? Ja, vad ska karln försörja sig på?? Ingen lär anställa kåkfararen Svartenbrandt! Han gör väl det han är bäst på – råna, misshandla, kanske döda…

Hans bakgrund talar om stökiga hemförhållanden, fosterhem, misshandel – ja, man behöver inte tänka särskilt långt för att förstå resten. Taskig skolgång, ”karriär” inom brottsligheten osv osv i all oändlighet.
Svartenbrand var och är ”en av våra minsta små”. Jag kan föreställa mig hans liv som litet barn och utvecklingen sen. Det är därför skola, socialvård och övrig vård MÅSTE HA MYCKET MER RESURSER! Inte som idag – då det förmodligen är ännu värre än när Svartenbrandt var liten – fast på ett annat sätt, mer utstuderat.

Och se så fantastiskt bra fängelsestraff fungerar! 40 år inom  s k kriminalvård har inte gjort ett dugg gott för Svartenbrandt eller för det samhälle som drabbas av hans rånarräder.

BU FÖR KRIMINALVÅRD som bara är förvaring och inte alls vård eller rehabilitering! BU FÖR SKOLA, VÅRD OCH SOCIALTJÄNST!

NÄR ska vi lära oss ta hand om ”våra minsta små”!!??

Nu far jag hemåt! Basta!