Feel in the Blogg

Läste ett mycket bra debattinlägg i Läsarnas Fria Tidning den 15 april. Rubriken var ”Krossa den svenska självbilden” och handlade om vanföreställningen att Sverige har världens bästa välfärd.

Här följer ett citat ur artikeln skriven av Tommy Hedenstedt:

”Finns det något vidrigare än den svenska självbilden, föreställningen att vi lever i ett land där vi tar hand om de sjuka och svaga, där arbetslösa får en bra ersättning och sen jobb. När vi blir gamla får vi en bra pension som vi kan leva på, och kan vi inte bo hemma får vi bo på ett fint äldreboende där vi tas om hand på bästa sätt.
Blir vi sjuka får vi ersättning, sjukpenning, så att vi i lugn och ro kan vara hemma och tillfriskna. Blir våra tänder dåliga, kan vi få dem fixade till en billig penning. Allt med stöd av staten.
Skolan är även den i världsklass, där satsas det på barnen. De lever ett tryggt bra liv. Hela övriga Europa kastar avundsjuka blickar mot Sverige och säger ”om vi ändå hade det som svenskarna”.

Tommy Hedenstedt avslutar med, citat: ”

”Nu vore det lätt att uppmana alla att rösta rött i nästa val. Men det är ju som att välja mellan pest och kolera. För en socialdemokratisk regering är lika kapitalistisk som den nuvarande – sparkar på de svaga och sjuka lika hårt som den borgerliga. Så det lär tyvärr inte bli någon större omsvängning efter ett eventuellt regimskifte.”

Det var det bästa debattinlägg jag läst på länge och hela artikeln kan ni läsa genom att klicka HÄR!
Jag har skrivit en kommentar som förmodligen publiceras i något nummer av tidningen framöver.
För övrigt är Läsarnas Fria Tidning en mycket läsvärd tidning. Prenumerera gärna på den – valfritt belopp för en prenumeration! 😀

Just för att jag delar Tommy Hedenstedts syn på vårt svenska samhälle i allmänhet och de politiska partierna i synnerhet – känner jag en stark motivation att lägga min röst på Piratpartiet på valdagen! I ren protest! Men också för att Piratpartiet är trovärdiga gentemot de frågor de företräder – vilket inte kan sägas om övriga partier!

Vissa dagar är lyckodagar. Dagar då det händer härliga saker som gör att man mår bra. Alla dagar kan vara sådana, enligt Kay Pollak!! Mer om det längre ner i bloggen!

Morgonen igår började redan så här bra med en underbar himmel när solen gick upp.

Efter att ha skjutsat dottern till skolan åkte jag till lasarettet i Köping där jag stämt träff med Linda!

Av Linda fick jag detta!

Två spännande paket!

Det ena är till mig – en vinst som Linda vunnit med mig som anledning…
Det andra är Lindas eget som hon nu gav bort till den gemensamma nämnaren för dessa paket – Emma!

Låter det kryptiskt? Ja kanske, men alltsammans gjorde mig jättelycklig! HJÄRTEVARMT TACK TILL DIG LINDA!

Nu ska jag bara se till att överlämna det ena paketet till Emma. 🙂

Dagen fortsatten sen mot Hallstahammar där jag stämt träff med en kär vän. Hon var så ledsen och bedrövad. Men så småningom, när ett par timmar hade gått och vi satt på ett trevligt fik såg jag hur det vände för henne. Att se henne glad igen – var det bästa som hände igår!

Till eftermiddagen hade jag biljett till Kay Pollaks föreläsning i Västerås! ”Att växa genom möten – och välja glädje” var namnet på föreläsningen! Kay Pollak var – och är – en fantastisk föreläsare! För den som inte riktigt kan sätta fingret på vem han är så vill jag nämna två filmer som han gjort:
Barnens Ö Så som i himmelen

Kay Pollak är dessutom författare och en av hans mest lästa böcker är:
Det var utifrån den boken Kay Pollak föreläste igår inför en nästan fullsatt kongresshall i Västerås.
Alla 525 som var där fick sig många tankeställare men ännu fler skratt.
I pausen var det bokförsäljning: Jag köpte böcker och en av dom ska jag ge till vännen i Hallstahammar.

Ja, det var en riktigt fin lyckodag igår. Och efter Kay Pollaks ”lektion” är varje ny dag en 10:a för mig!! Man kan själv se till att alla dagar blir lyckodagar.
Har ni inte läst någon av hans böcker – gör det! Ni hittar dom i bokhandeln eller på t ex Adlibris eller Bokia! På båda internetbokhandlarna finns boken ”Att välja glädje” i pocketformat för 39 kr!! För endast 39 kronor får du något som helt kan förändra ditt liv! Unna dig det!!

***

Lyckan stod mig bi även idag! 🙂
Imorse tog jag en promenad och besökte småttingarn på kyrkogården igen.
Här kan man finna barnen numera. Fast idag hade jag lite otur. 😉
När jag närmade mig gravplatsen satte sig en björktrast på stenen intill barnens och kvittrade uppfordrande. Jag funderade över vad den ville.
När jag tänt mina ljus på graven rättade jag till en hjärtkruka med blommor så den skulle synas lite bättre. På mjukisdjuret intill klättrade då en spindel upp: Ser ni – till vänster på leksakshundens ben!
”-Hej”, sa jag, precis som jag alltid säger till djur och insekter. (Mycket dumt, tycker min dotter…).
Det var som om spindeln sa det fågeln på stenen intill velat säga tidigare: ”-Tyvärr, barnen är inte här idag!”
Men var kan dom då vara, tänkte jag. Men så tittade jag neråt vattnet och där plaskade det för fullt lite längre bort. ”-Aha”, sa jag för mig själv, ”barnen är där nere och leker i vattnet med sjöfåglarna”.

Jag log för mig själv. Jaha, så idag var dom inte hemma. Och inte behövde jag oroa mig för att det skulle vara för kallt i vattnet bland änder och dopping. För de här två små barnen är alltid skyddade från väder och vind. Jag fick nöja mig med deras glada foto intill stenen idag! 🙂

Som pricken över i fick jag chansen att krama barnens mamma idag också!! Hon arbetstränade och att se henne där på sitt jobb gjorde mig väldigt, väldigt glad! Kram till dig också Emma!

Här om dagen gjorde jag ett besök på kyrkogården igen. Det var faktiskt strax innan jag skulle åka iväg på min första seans. Någonting sa mig bara att jag skulle besöka Max och Sagas grav. Det kändes rätt.

Precis som tidigare drog fantasin iväg med mig. Två små vårystra barn kom springande emot mig. De var så glada men frågade också rättfram på barns vis: ”Varför är det så länge sen du var här?” Jag tog Max i ena handen och Saga i den andra och förklarade medan vi gick att det varit så mycket hemma. Att jag gärna velat komma men tiden och orken hade inte riktigt räckt till.
Barnen verkade inte alls bekymrade utan rusade snart iväg framåt kyrkogården.
Jag tänkte att det är så många som besöker barnen – både här på kyrkogården och i tankarna – att de aldrig någonsin behöver känna sig ensamma eller övergivna. Det var en härlig känsla.

”-Kom och titta”, ropade de! ”Så många blommor vi har hos oss! Och du måste se det fina påskriset med alla fjädrar!”
”Och påskykycklingarna!” ropade Saga.
Och visst, gravplatsen är så jättefin. Så ompysslad, så kärleksfullt ordnad.

Plötsligt hörs koltrastens trolska melodi. Det är min älsklingsfågel. Nu sitter en koltrast i ett träd alldeles nära barnen och sjunger stilla.

”-Vi får flyga med koltrasten”, säger Max. ”Jag håller jättehårt i Saga så att hon inte ramlar av och slår sig. Det lovar jag!”
Och jag får se hur två små barn blir ännu mindre och kravlar upp på den snälla, svarta fågelns rygg. Saga sitter framför Max som håller ett stadigt tag i henne. Och det är som om barnen sjunker ner i det mjuka dunet på fågelns rygg – för nu sitter de alldeles säkert och alldeles tryggt.
Fågeln tar några tag med vingarna och svingar sig iväg. Den flyger inte så fort men sveper över alla gravarna på kyrkogården medan barnen skrattar så de kiknar. Jag förstår att det måste vara underbart att få flyga med koltrasten.

När fågeln landat en bit bort och barnen klättrat ner från dess rygg så säger Max stolt: ”-Vi ska få vakta koltrastens ungar sen! Ibland får vi följa med högt upp i fågelns bo och hjälpa till att göra boet riktigt mjukt och fint tills äggen ska komma”.

En gul fjäril fladdrar förbi och barnen rusar skrattande efter den. De försvinner bakom några träd – och är borta…

Det känns varmt inuti mig när jag tänker på hur bra de verkar ha det ändå – Max och Saga – på sin hemliga plats, någonstans, långt borta men ändå nära.
Med en suck går jag grusgången ut från kyrkogården, tillbaka till livet.

I detta hus på Närkeslätten försiggår märkliga ting. Jag fick vara med om en del igår.

Mediet Lisbeth tog emot i strålande solsken och vi tog en kopp kaffe på verandan. Alltmedan svanslösa kissen Kissemiss hoppade runt på gräsmattan för att jaga fjolårslöven som virvlade runt i den rätt myckna blåsten. Idylliskt verkade det – och så förblev det. Idyll med en stor portion mystik.

På övervåningen i det stora huset började Lisbeth sin seans med mig. Det var tydligen lätt att få kontakt för det var många andar som flockades för att få ”prata”, om jag uppfattade Lisbeth rätt.

För ordningens skull ska jag tala om att jag aldrig varit med om en seans tidigare. Detta var första gången och jag var både förväntansfull men också tvivlande. Skulle jag få åka hem besviken?

Det blev ömsom vin, ömsom vatten – så kanske jag kan summera det. Mediet höll på i nästan två timmar och det första ”andeväsendet” som pockade på uppmärksamhet var klockren!
Jag blev helt ställd! Lisbeth berättade sådana saker om personen och vad personen sa om mig – att jag var förbluffad!Allt stämde så väl och jag blev verkligen glad över att just den här personen kontaktade mig.

Det ska också förtydligas att Lisbeth, mediet, inte kände till någonting om mig som person och vi talade ingenting om mig innan seansen. Lisbeth ville inget veta heller.

Förutom att Lisbeth förmedlade information via ”andeväsendet” som var helt riktiga kunde hon också berätta saker om personen att jag helt säkert förstod vem det var. Utseende, sätt att vara, hälsoproblem o.dyl.

De övriga tre personerna Lisbeth fick kontakt med var mer diffusa. En av dom kan jag sannolikt härröra till en släkting till mig – men inte de andra två.

Det var en mycket omtumlande händelse att delta i en seans! Jag var mycket trött efteråt men väldigt glad.
Allt stämde med den första person som tog kontakt med mig via Lisbeth och jag är så glad över det. Inte för att personen gav mig några särskilda råd – utan för att jag känner att det finns ett liv efter detta. Något som jag alltid trott. Det känns tryggt och skönt.
Sen sa personen sådant till mig att jag förstod att hon visste min situation och hon berättade saker som gör att jag blir förtröstansfull inför framtiden.

Ja, detta var sannerligen ett äventyr – och ett mycket positivt sådant!

Finns det någon som är intresserad av ett möte med andevärlden – hör av er så kan jag tala om kontaktvägarna till Lisbeth.
Lisbeth är mycket seriös och jag fann hennes uppgifter helt trovärdiga.

Katten Kissemiss utan svans ville ut ur huset där andarna höll till – men det var  bara för de roliga löven som virvlade där ute. Jag  själv kunde ha stannat länge.

En lördag på kattjouren är en lyckolördag. Lycka för att man får umgås med så härliga katter och lycka för att det finns katthem där utkastade, vanvårdade katter får en tillfällig bostad.
Att komma till Kattvännerna i Köping är som att komma till en egen liten värld för sig. Ett par lägenheter bebodda av katter!! När man kliver in där glömmer man alla bekymmer och ägnar sig bara åt dessa härliga djur – var och en olika och var och en med sitt speciella behov.
Naturligtvis plåtade jag igår också och här kommer resultatet!

Felicia – en stor, vacker katt med fantastiskt päls och så kelen!!
Lina i karantänsrummet kan sitta hur länge som helst i knäet!
Sotis! Eller är det Snobben?? Syskonen är väldigt lika!

Titta vilken vacker färg! En färg som jag inte ens kan namnet på – en blandning av rött, grått och beige – fantastisk färg! På en fantastisk kisse!
Ludde är tingad! Det kändes bra för han ville verkligen ha en matte eller husse, det märkte jag igår!
En som också väldigt gärna vill ha ett hem är Charlie! Världens goaste! Har varit med om hemska saker och vill ha ett hem där man är snäll mot honom. Han är lugn och tillgiven. Låg hela tiden och sov i stolen när jag var där.
I BB-rummet fanns Lady med sina två ungar! Så otroligt söta i verkligen mixade färger.
Här är mamma Lady som passar på att äta medan ungarna leker. Igår fick jag sällskap av ett par killar!
Först träffade jag Hampus! Han följde mig runt och gav mig råd! 11 år, snart 12, berättade han att han var. Efter en stund knackade det på dörren och in kom en exakt kopia av Hampus!! Hampus har en tvilling!! Marcus! Båda var särskilt förtjusta i kattungarna. Killarna var med mamma för att hjälpa Marie att flytta. Marie är ordförande för Kattvännerna i Köping.
En kul svans att leka med – tänker kissen! Katterna har allt vad dom behöver hos Kattvännerna i Köping. Varm bostad med tillgång att leka ute, mat och dryck, kärleksfull omvårdnad och massor av leksaker. Men inget går förstås upp mot ett eget hem, en riktig familj…
Tova! Tova är en katt som får hjärtat att smälta. Tova fick namnet efter den toviga päls hon hade då hon påträffades. Så tovig att veterinären fick raka bort en del. Det innebär att Tova har kala fläckar på ryggen. Men pälsen växer snart ut. Tova är en katt som bara tittar på en med kärlekstörstande ögon. Hon vill inget annat än få en snäll och omtänksam matte eller husse som har tid och massor av kärlek över till henne. Så snäll, så foglig med bara en önskan – kärlek.

Om jag hade ett jättestort hus och massor av plats så skulle jag ta hand om allesammans! Men jag unnar er andra att få äga en ljuvlig kissekatt!

Besöket på Kattjouren är över för denna gång. Hoppas innerligt att alla fina katter snart hittar kärleksfulla hem hos människor som verkligen bryr sig!

Hos kattvännerna köpte jag några leksaker till mina egna älsklingar.
Här leker Wilma med en tygmus formad som ett hjärta! På butiken intill där jag bor finns affischer på 3 katter som ännu inte hittat något nytt hem!Det är från vänster – Tova, Charlie och Felicia. Läs om dessa fina katter här ovan. Alla tre vill ge sin nya familj hur mycket kärlek som helst.
Ni får möjlighet att köpa någon av dom på vissa villkor! Kärlek, kärlek och åter kärlek. Se mer på Kattvännerna i Köpings hemsida genom att klicka HÄR!

***

Meteorologen på Rapport i fredags förutspådde nattfrost till natten som gick och han fick rätt. Jag vaknade vid 02-tiden i natt och såg detta!  -2,2 ute!! Stackars alla blommor! Fast dom är väl vana vid aprilväder med ömsom sol och ömsom kyla.

I mitt köksfönster har Azalean från mamma slagit ut i all sin prakt.

Till nästa blogg kan ni förvänta er spännande saker!! Jag lovar!! Idag ska jag nämligen åka på SEANS! För första gången i mitt liv ska jag prova detta. Uppleva om det är möjligt att få kontakt med ”andevärlden” eller om det bara är bluff. Så återkom gärna till min blogg!! Vem vet vem eller vad jag fått kontakt med!!