Feel in the Blogg

Idag blir första bloggen SJÄLVKLART om Amy och Nicklas!!

Amy och sambon Nicklas Jangestig fick 3/3 2009 – i tisdags alltså – en liten dotter! Änglabarnen Max och Saga har fått en liten syster!

Miirali ska den lilla flickan heta. Allt enligt Expressens Mia Karlsson.

Jag sänder ett JÄTTESTORT GRATTIS till Nicklas och Amy! Lycka till! All kärlek till lilla Miirali!

Här en bild innan lilla Miirali tittade fram! (Foto: Expressen)

Lyckans minut

Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnista och jorden är varm

och himmelen utan en prick ?

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag vad bär jag för namn ?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn ?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.

Var har jag varit förut ?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.

Idag kan man läsa på Expressens hemsida att Linda Skugge skiljer sig! Väldigt intressant eller hur… 🙁
Mest för henne själv, hennes man och familjen antagligen, men ”tack vare” kvällstidningen blir det nu också intressant för hela Sverige! Som om dom inte hade nog ändå de stackars skuggeparet.

Fast hur jobbigt dom har det kan man ju undra? Eller rättare sagt hur besvärligt har det varit bakåt i tiden?
Känns inte följande beskrivning rätt vanlig: ”Par skiljer sig efter 10 år, tre barn ihop, ”vi är bästa vänner” och mannen har hittat en ny.”
Så är det för familjen Skugge om man får tro Expressen.

Är det inte lite märkligt hur man samtidigt som man är bästa vänner och förmodligen kämpar för att hålla ihop trebarnsfamiljen – också lyckas hitta en ny partner??

Det är där jämställdheten kommer in! Eller rättare sagt – det är då den INTE infinner sig!!
Det är kanske därför Linda Skugge inte längre kallar sig feminist! Hon är nämligen lika blåst på jämställdheten som många andra kvinnor!

Expressen skriver, citat:”I krönikor och blogginlägg under många år har Linda Skugge beskrivit hur hon sliter med vardagslivet för att få livspusslet med jobb, barn och hem att gå ihop.”
Det var kanske bara hon som slet med vardagspusslet… Välkänt bland många kvinnor – feminister eller ej.

Vi får väl se vad Linda Skugge tar sig för härnäst. Bara vi slipper en självbiografisk bok över eländet så är jag nöjd i alla fall.
Hennes man, exmake snart, lirar vidare – nu med Sahara Hotnights (också enligt allvetande Expressen). Heta nätter är kanske roligare än trist vardagsslit?

(Foto: Expressen)

För övrigt läser jag i lokaltidningen att Christine Schürrers advokat ännu inte begärt resning i Högsta domstolen. Schürrer dömdes i hovrätten för mord på två små barn i Arboga den 17 mars förra året – och för mordförsök på deras mamma. Advokat Per-Ingvar Ekblad har till den 16 mars på sig att begära resning i målet.

Samtidigt skriker tidningarna idag ut att ännu en kvinna är häktad för mord på ett litet barn. Denna gång en kvinnlig läkare som enligt uppgift ska ha dödat ett spädbarn ”av barmhärtighet”.

Livet går vidare. Orkar vi hänga med? Valet är inte så svårt, om man betänker alternativet…

Har vårkänslorna börjat bubbla upp än? Gå ut mitt på dagen och lyssna på takdropp och fågelkvitter! Kolla sen på närmaste träd eller buske och se alla knoppar som bara väntar på att få lite sol och värme för att slå ut! Underbart!

Även om det är gråväder så ligger våren där på lur – tro inte annat!

Vi hörs igen! Ta tillvara dagen!

Välkommen till min nygamla blogg!
Skillnaden mot tidigare är inte innehållet – däremot utseendet, layouten. Tillkommer sen i natt gör också att min datasupport sett till att bloggen numera ska gå snabbare. Både för mig som skriver och för er som läser!
Tack Beniro för det!!

Men det var inte enkelt för supporten att jobba med mig… Han hade en ängels tålamod medan jag per telefon hörde hur han starkt betvivlade några som helst kvaliteter å mitt huvuds vägnar… Man kunde liksom höra hur svettdropparna bröt fram hos supporten när jag irrade runt bland användarnamn och lösenord och ställde så dumma frågor att jag gång på gång fick försäkra: -Jo, jag fattar faktiskt ingenting! Jag skojar inte!
Dottern brukar säga: ”-Om du kan så lite om datorer borde du inte ha PC!”
Då försvarar jag mig nervöst med: ”- Ja, men man måste ju t ex kunna köra bil fast man inte förstår sig på att laga den om den går sönder…”
Det är väl likadant med datorer…eller…??  🙁

På tal om datorer – varje morgon kastar jag bort en mängd jobbiga SPAM från min e-post. Varje morgon har samma företag (!) hittat på en mängd olika lockande rubriker på de mail de skickar för att få mig att öppna dom!
De flesta handlar om hur jag ska förstora min penis (??) och sån smörja. Men det finns också desperata rubriker som: ”Fort! Kom! Det har hänt en olycka” liksom ”Din order är nu sänd” och ”Hej, kul att ses igen”.
Som tur är skrivs allt på engelska varför jag omedelbart klickar på knappen ”Skräppost – spärrade avsändare”.
Stackars amerikaner och engelsmän – deras mailboxar måste vara fulla av skräp när dom luras att öppna mail med för dom trovärdiga rubriker.

Jag är ändå glad över min PC och mitt Internet liksom e-posten. Det är min väg ut mot världen! Tack för det alla som skriver till mig, som kommenterar bloggen och ni som ser till att det händer saker som jag kan läsa om i tidningarnas nätupplagor!

Och sist men inte minst: TACK MIN SNÄLLA DATASUPPORT för ditt tålamod med en datanolla! KRAM!

Uppskattar ni den blå gryningen lika mycket som jag? Det är ett förunderligt ljus då natten övergår till dag. Likadant i skymningen när natten ska ta vid.
Här ovan beundrar katten Felix gryningen. Jag dedikerar bilden ovan till min vän Gunn i Karlskoga som har födelsedag idag och som är lika hängiven blå gryningar och skymningar som jag. Grattis Gunn!

Vintern fortsätter här i Västra Mälardalen. Igår var gården alldeles frostig av snö.

Ser ni! Lite blåaktigt ljussken här också! Skymningen är på gång. Garagelamporna har redan tänts.

Oroligt spanade jag  ut framåt kvällen… Skulle jag behöva köra snöslugan en vända tro…?
Nej, det fick vara och den snö som kom igår och i natt kommer säkert att smälta undan under dagen med sina plusgrader.

Kattkalendern för mars har denna bild: ”Friendship is the best part of life” (Vänskap är den bästa delen av livet). Det kan man väl hålla med om! Särskilt bra blir vänskapen med en gosig liten kisse!

Katter ja, dom kan vara mjuka och gosiga – men också vilda och lite tokiga! Det får man liksom stå ut med. Man får det på köpet så att säga…
Imorse var det cirkus! Varje gång jag öppnade kylskåpsdörren kom dunster av grillad kyckling utsvepande i köket. Detta gjorde alla tre katterna tokiga! Det svansades runt benen och jamades hejvilt! Hopp upp på köksbordet och hopp upp på diskbänken! Och schas ner igen!

Till slut tog jag ut den fördömda fågeln ur kylen, karvade bort resterna sen igår och förslöt allt väl i plast till en paella för middagen. Katterna var mycket besvikna. Så till den milda grad att matte tog ett par rejäla bitar och fördelade bland matvraken…

Men det var inte färdigt med cirkusen… Blå skymning skrev jag om överst – och den ville jag fotografera förstås! När jag gick ut i trappan smet hyperaktiva Wilma ut – och direkt ner bland all bråte i trappförrådet. Jag försökte fånga henne i flykten – men den katten låter sig inte stoppas. Hon försvann bland solstolar och grillkol. Jag gick in igen.
Ut efter en stund och väste: ”Wilma! Wilma” ner i förrådsmörkret. Inte ett ljud…
Ljud hördes däremot från hyresrummet intill. Kvinnan som hyr där vaknade av rabaldret.
In igen. Inte kunde jag störa hyreskvinnan!
Ut igen! Ropade försiktigt: ”Wilma!” Inte ett pip, inte ett liv. Nu hade hyreskvinnan definitivt vaknat och rörde sig oroligt innanför väggen.
In igen. Beklagade mig för dottern. (Som om det skulle hjälpa!!)
Ut igen. Ingen katt syntes till i det svarta förrådet. Och så in igen.

Ni som läst bloggen tidigare vet att hyperaktiva Wilma har en tråkig ovana att använda sängar som toalett. Toalettbehoven uppstår också direkt när hon blir instängd någonstans. Med fasa såg jag nerkissade solstolar och små högar i förrådets djungel. Därav detta frenetiska springande ut och in och ner i trappförrådet.

Nu väntade jag i alla fall tills jag såg hyreskvinnan bege sig iväg till jobbet. Då rusade jag ut till förrådet och skrek: ”WILMA!” Ingen katt!
Ner och riva bland stolar och bråte. Hon fanns inte där!!
Uppför trappan, en våning upp – och där! Wilma slumrade så gott i Mariannes korg!

Korgen var Marianne Rosenkvists – och Olles också för den delen. Den ställdes ut i trappfönstret någon gång för många år sedan och har blivit kvar. Det är länge sen både Marianne och Olle gick bort – men ”Mariannes korg” får stå kvar! Katterna älskar den nämligen. Vår förra katt Hasse låg alltid där och nu gör våra nya tre det om tillfälle ges. Det gjorde det idag…

Blå gryningen är över – och kattcirkusen också – för denna gång…