Feel in the Blogg

Idag är jag inte riktigt ”in the mood”. Visst är det märkligt att man kan sitta så här vid PC:n och plötsligt rinner bara tårarna. Allt det svåra väller bara fram. Fast man trodde man hade kontroll.
Här en fantastiskt fin dikt av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Visst är orden fina, säger så mycket – om allt.

Fotot är från min gård, våren förra året.

Avslutar denna blogg med veckans visdomsord:

VÄNSKAP ÄR EN SJÄL SOM TAGIT BOSTAD I TVÅ KROPPAR
(Aristoteles)

eller inte!

Idag är det Internationella Kvinnodagen! Hur tänker ni fira den??

Både DN och Svenskan har – självklart – många reportage i sina papperstidningar dagen till ära. Båda tidningarna har artiklar om kvinnor, DN har tre och Svenska Dagbladet sju. Artiklar om kvinnor i alla åldrar som berättar om sina liv och sina drömmar.
Av en händelse kollar jag särskilt in det s k civilståndet. DN:s kvinnor är alla singlar. Av Svenska Dagbladets sju kvinnor är det bara två som lever ihop med en man och den ena av dessa berättar att det är hennes tredje äktenskap.

Visst är det lite märkligt att just kvinnor som ”klarar sig utan män” lyfts fram. Är det inte istället så att de kvinnor och män som valt att leva tillsammans under två år, tio år, 25 år eller t o m 50 år borde komma till tals. Berätta om hur de fått saker och ting att rulla och då kanske vinklat ur ett s k kvinnoperspektiv. Hur de klarat motgångar och svårigheter? Varför de fortfarande lever tillsammans?

Det är ju ändock så att för att människosläktet ska leva vidare behöver män och kvinnor mötas. Genom mötet, kärleken, blir det små nya människor. Dessa små behöver omvårdnad, stöd och vägledning för att klara sig i livet. Då behövs både en mor och en far, föräldrarna.

En annan sak som slår mig är hur otroligt populärt äktenskap har blivit! Inte bland heterosexuella men bland bögar och flator. Alla ska gifta sig, verkar det. Alla MÅSTE få gifta sig i kyrkan dessutom! Det är där den stora politiska striden står.
För stridandet skull alltså. För vad betyder den formella ritualen egentligen? Inte ett dugg! Det är ju kärleken som ska räknas.
När jag var liten hette det att par levde tillsammans på ”stockholmska” – det betydde att de bodde ihop utan att vara gifta. Det blev mer och mer populärt och är väl den mest vanliga formen av sammanboende skulle jag tro. Det har dock blivit trendigt att gifta sig igen – men det är mer för festen, det högtidligas skull – än som formalitet eller av religiösa skäl.
Men homosexuella måste gifta sig – det har vi förstått… Sen fattar väl var och en att det inte handlar om prästen och kyrkan  utan om just striden.

Varför kriga? Varför slåss mot män när vitsen är att klara att leva ihop. Alla vet att kvinnor är lika intelligenta som män. Självklart skulle kvinnor under alla de årtusenden som gått lyckats slå sig fria och leva utan män – om det var det som saken gällde!
Men det är själva konceptet – man och kvinna – som måste fungera.

Kvinnor har nog i alla tider varit kittet i förhållandet. Jämkat och pusslat. Fått förhållandet att flyta på. Män har med tiden förstått detta. Jämställdhetsarbetet bör bestå i en utveckling av detta jämkande och pusslande upp på ett högre plan!
Som så många kvinnor säger: Om kvinnor styrde och bestämde då skulle det inte vara så många krig. Det ligger mycket i det. Krigande på alla nivåer. Både militärt och i kommunfullmäktige i småstaden.

Låt jämställdhet handla om respekt och samarbete – inte hämnd och ensamhet.

Nog med filosofi i denna blogg! Hur ska jag då själv fira dagen??

Jo, jag kom på imorse att en bra grej för kvinnor denna dag – förutom att ta hand om sig själva lite extra – är att lära sig något som de inte kan men som deras män klarar!
Det ville jag göra!
Eftersom det är för tidigt att byta däck på bilen – så kom jag på en annan sak: Byta glödlampa i taket i vår hall! Låter mjäkigt men då ska ni veta att det är nästan 3 meter upp till tak och armaturen väldigt knepig. Mannen i mitt liv var med på projektet direkt. Och det gick naturligtvis jättebra att fixa ljus. Även om det var läskigt att stå högst upp på en jullrig stege och försöka snurra av den besvärliga taklampan. Men nu lyser lampan igen!!

Sen unnade jag mig en klick hjortronsylt i frukostyoghurten! Jag älskar hjortron och den burk jag köpte på julmarknaden här i Arboga förra året hade hela 75 % hjortron i sylten! Sylten kommer från Överkalix Syltfabrik!

Sen ska jag äta mango till efterrätt ikväll. Mango är det bästa jag vet. Dottern önskade sig en Dajmstrut efter maten denna kvinnodag. Så mumsig efterrätt av enkelt slag firar vi också med!

Wilma, den hyperaktiva kissen, firade på sitt eget vis – så flickkatt hon är! Slagsmål med Curry!

Med öronen slickade bakåt utefter huvudet går hon till attack mot kompisen Curry!

Men Curry ger igen och leker med!
De suddiga bilderna beror på att det är fart och fläkt när Wilma och Curry slåss! Men inte är det slagsmål på riktigt – utan bara lek! 🙂

Slåss inte – lek! Kriga inte – samarbeta! Min uppmaning idag på Internatioella kvinnodagen!

Visst är det fruktansvärt tråkigt att fredliga demonstrationer för eller mot uppfattningar och värderingar alltid ska urarta i bråk!

Det finns alltid ett gäng ambulerande bråkmakare som gjort till sin livsuppgift – gud vet varför!? – att åka runt och bråka, slåss, kasta stenar, angripa polisen o.s.v. när en grupp verkliga demonstranter vill uttrycka sin mening.

Så urtråkigt att dessa gäng ska förstöra! Dessa ligister förhindrar demokratin! Stoppar vanligt folks möjligheter att stå upp för sina åsikter!

Se nu på det som händer i Malmö! Feta rubriker, TV-inslag – och allt handlar bara om huliganer och vandaler! De fredliga demonstranternas åsikter druknar fullständigt i polisslagsmål när maskerade busar regerar!

Stoppa dessa slagskämpar! Sy in dom, registera dom och bevaka dom! Porta dom nästa gång någon organisation vill använda sina demokratiska rättigheter genom att demonstrera!

För dessa ligister har ingenting med demonstrationer att göra!

Det blåser rejält om Jan Emanuel Johannson – sossepampen som gjorde kometkarriär via supersåpan Robinson. Kanske säger allt – i och för sig…
Inte nog med att han i sann socialdemokratisk anda (eller??) försöker sko sig rejält på de fastigheter han äger genom att försöka hyra ut till rena ockerpriserna – han gör även business på utsatta barn!

Läser i Expressen om hans metoder att på ”behandlingshemmet Jan Emanuelsgården” tvinga ungdomar att skriva på kontrakt med följande lydelse:

”NN tillåter personal att i vissa situationer använda muskelkraft för att lösa uppkomna situationer”.

Enligt inskrivningsvillkoren skulle eleven dessutom själv ansvara för ”uppkomna skador på såväl egendom som sig själv”.

Jag blir upprörd när folk låtsas vara något de inte är. Det upprör mig att Jan Emanuel Johansson låtsas vara arbetarvänlig socialdemokrat och samtidigt leva som en utsugande kapitalist!
Det upprör mig ännu mer att han tjänar pengar på andras olycka! Roffa åt sig pengar genom att hyckla behandlingshem för unga flickor och pojkar med psykosociala problem. Det gör mig illamående!

Jan Emanuel Johansson är inte ensam om att försöka göra storkovan på utsatta ungdomar! Överallt poppar det upp s k behandlingshem där tonåringar från svåra förhållanden och med olika problem stjälps av. Det är kommuner och landsting som på detta sätt gör sig av med ”stökiga problembarn”.

Då tänker jag på en vis man och vad han en gång sa:

”Allt vad ni gjort mot dessa mina minsta små, det har ni också gjort mot mig!”

Den mannen kallades Jesus och jag tycker att alla ska känna som han gjorde! Allt vad ni gör mot dessa minsta små – det gör ni också mot MIG, DIG och ALLA ANDRA!

För övrigt anses Jesus vara den första feministen! Passande att tänka på när det imorgon är ”Internationella kvinnodagen”.

Det börjar bli vår! Så ock på kyrkogården i Arboga. Snön smälter och man får parera mellan vattenpussarna för att ta sig fram.
Visst är det härligt med vår! Att livet återvänder. Att det som lagt sig ner för att dö – återuppstår. Från nedfallande höstlöv,  till kala, nakna träd och så pånyttfödelse när våren kommer.

Jag tänkte på det på min promenad idag. Att livet återvänder. Som nu för Nicklas och Amy genom lilla Miirali.

När jag tände ljusen på gravplatsen idag tänkte jag särskilt på lilla Miirali – Max och Sagas lilla syster. I min fantasi kunde jag höra barnen upphetsat berätta om den lilla systern som blivit född. Jag hörde dom prata i munnen på varandra alldeles till sig av glädje och lycka. Och dom avslöjade något som bara dom kan… ”Vi kan flyga till lilla Miirali! Vi sitter på sängkanten hos henne och bara tittar. Hon är så liten och så jättesöt.”
Ja, visst är Max och Saga hos sin lillasyster och tittar till henne. Hjälper pappa lite – och Amy – precis som storasyskon brukar göra.

Det känns gott att kunna fantisera. Och vem vet – kanske det är mer än fantasier… Det får vi alla veta en gång, tids nog.

Avslutar med det lilla lusthuset på Max och Sagas grav. Det finns så många fina små saker på gravplatsen – men lusthuset har blivit en av mina favoriter.