Feel in the Blogg

Trött och omtumlad efter att under gårdagen följt den allra sista dagen i det s k Arbogamålet. Och ändå är det bara jag – en åhörare. Hur trött och omtumlad ska då inte Emma vara? Eller Nicklas? Eller övriga tillhörande familjen Jangestig?

Jag bläddrar lite bland nättidningarna och hittar en intervju med Emma från igår. Hon säger: ”Jag kan inte leva i rädsla hela livet.”
Dom orden säger väldigt mycket om den situation Emma lever i – och har levt i under dryga 10 månader.

Inte orka leva med rädsla.
Ständigt känna sig jagad. Alltid se sig om. Titta över axeln, vem går bakom? Jämt med en orolig klump i magen. Aldrig kunna riktigt slappna av. Aldrig mer som förr.

Nej, vem orkar leva så? Vem klarar att leva i rädsla hela livet?

Jag känner med alla de drabbade, var och en på sitt sätt. Ändå går mina tankar mest till Emma. Emma som var målet för mördaren. Emma och hennes barn. I det egna hemmet. I en liten småstad i mellansverige.
Emma ”klarade sig”. Ja, hon klarade sig på så vis att hon överlevde. Men överlevde till ett liv utan sina små barn och ett liv med bestående skador. Och ett liv i ständig rädsla?

Ja, blir det så? Är det ångest och fruktan som ska följa Emma hela livet ut?

Emma blir 25 i vår. Framtiden ligger i händerna på Svea Hovrätt.

Klicka HÄR och kom till VLT:s webbtv och intervjun med Emma.

I mina ögon är den tyska Christine Schürrer inte trovärdig! Med all den information jag fått under alla de dagar jag följt rättegången såväl i Tingsrätten som nu i Svea Hovrätt så skulle mitt svar om jag var ledamot av en jury bli: skyldig!

Trovärdigheten ifrågasätter jag också när jag ser på vilket sätt Christine Schürrer agerar under hovrättsförhandlingarna! Se längre ner på bloggen!

Mörkt var det när jag kom till Västmanlands Domstolar i Västerås. Mörkt kändes det dock inte efter att ha följt dagens slutpläderingar i det s k Arbogamålet.
Inte mörkt i bemärkelsen att fälla en mördare. Däremot mörkt för den tyska kvinna som står åtalad.

Åklagarsidan startade efter att en film från övervakningskameran vid Arboga Station först visats. Frieda Gummesson höll ett mycket säkert anförande om varför Christine Schürrer bör åtalas för mord och mordförsök.
Hon började med det som för oss alla blivit så uppenbart – Christine Schürrers alla lögner och hennes vägran att svara på frågor. Detta kontra Emmas klara uttalanden, eftertänksamma och uppriktiga, och vars svar i mångt och mycket överensstämde med verkligheten.
Bl.a. Emmas envisa besked om att hon satt i rullstol vid första förhöret den 1 april 2008 – när hon just väckts upp ur sitt nedsövda tillstånd. Familjen hävdade hela tiden att Emma legat i en sjuksäng vid förhöret. Av filmen från förhöret framgår att Emmas minne fungerade suveränt bra – hon satt i en rullstol, mycket svårt skadad, endast ett par veckor efter mordförsöket den 17 mars. Emma mindes helt rätt.

Christine Schürrer har motivet och hon har också haft möjligheten.
Frieda Gummesson påpekar kronologin: 30 januari 2008 har den tyska kvinnan Emmas telefonnummer och ringer henne men får inte svar. I februari kommer uppgiften om det påhittade barnet som hon kontaktar Emmas sambo om. I mars svarar Emmas sambo om barnet men visar sig kallt avvisande till den tyskan kvinnan. Därmed ta tyskan bort sambon från sin sida på Facebook den 8 mars. 12 och 14 mars besöker Christine Schürrer Arboga – för att rekognosera. Hon ses av flera vittnen. Den 17 mars mördas Max och Saga och deras mamma Emma utsätts för mordförsök.

Lägg därtill, sa Frieda Gummesson, att Christine Schürrer, inte medverkat i utredningen samt vägrat svara på frågor. Hon har även vägrat uppge namn på av henne påstådda personer som, om de fanns, skulle kunnat rentvå henne.
Det finns inga andra misstänkta, sa Frieda Gummesson, och Christine Schürrer bör dömas för mord och mordförsök till livstids fängelse.

Emmas målsägarbiträde Marie Fredborg tog sen vid och inriktade mestadelen av sin tid åt att poängtera den stora bevisbörda som Emmas utpekande av Christine Schürrer utgör. Marie Fredborg pekade på en mängd fakta som talar för att Emmas minne inte alls är eller var utslaget. Emmas minnesbilder är autentiska, säger Marie Fredborg och menar att Christine Schürrer varit fullständigt besatt av Emmas sambo.

Efter lunchpausen tar Nicklas målsägarbiträde – Kari Skönebrant vid. Han inleder med att fastslå att Christine Schürrers trovärdighet är noll och intet. ”Hon har belagts med så många lögner att det inte finns utrymmet att ta till sig några av hennes uppgifter”, sa Kari Skönebrant.
Skönebrant styrker också upp Emmas trovärdighet. Han säger också att en omfattande utredning gjorts om hotbilder mot Emma Jangestig och det finns endast en – Christine Schürrer. Motivet är hämnd och morden har begåtts med bestialiskt våld. ”-Det är ställt bortom rimligt tvivel och det finns ingenting som motsäger att Christine Schürrer är mördaren”, avslutar Kari Skönebrant.

När klockan är 14.00 tar försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad vid och NU FÖRST PLOCKAR CHRISTINE SCHÛRRER UR ÖRONPROPPARNA UR ÖRONEN!!
Det är faktiskt sant! Den för dubbelmord och mordförsök åtalade kvinnan har under hela dagens slutplädering från åklagarhåll suttit med öronproppar för att utestänga allt som sägs. Avskärmad från allt har hon fridfullt suttit och läst en bok! Detta säger väl allt om denna tyska kvinna!

I skydd av sitt långa hår som hon släppte ner vid inträdet i rättssalen stoppade hon in öronpropparna! Jag såg sen hur hon smusslade ur dom och plockade ner propparna i en förpackning när det var dags för Per-Ingvar Ekblads slutplädering som försvarare.

Min uppfattning är att Per-Ingvar Ekblads slutplädering var mer tam och mindre kraftfull än i Tingsrätten. Det kan bero på att fler fakta uppkommit i målet till gagn för åklagarsidan. Precis som i Tingsrätten tog Ekblad upp liknelsen med en piltavla. Att då man kastar pil så gör inte flera 5-or några 10-or och i detta mål saknas 10-or enligt Ekblad. Själv anser jag att Emmas utpekande är en klockren 10-a liksom skoavtrycket på mordplatsen som med säkerhet kan fastställas till ett par VANS-skor i storlek 40-42, precis den sortens skor som Christine Schürrer bar.

Per-Ingvar Ekblad fastnar vid ”psykbrud” som han upprepar flera gånger. En benämning som ska ha uppkommit om den tyska kvinnan bland Emma och hennes vänner. Han uttrycker sitt missnöje över att åklagarsidan ständigt återkommit om ”sexuella fantasier” och ”prat om runstenar”. När det är just dessa saker som gör Christine Schürrer så misstänkt för de brott hon anklagas för.

Ekblad förundras över hur åklagarsidan å ena sidan kan tycka att Christine Schürrer är sjuk och å andra sidan mena att hon varit fullt kapabel att planera och genomföra detta fasansfulla brott. Här säger Ekblad fel och istället för ”psykbrud” blir benämningen ”psykopatbrud”.
Och är det inte just det som kännetecknar en psykopat – Per- Ingvar Ekblad? En sjuk hjärna men med förmågan att organisera och genomföra avancerade planer, t o m mord!?

Ekblad erkänner också att det kan vara så att Christine Schürrer inte förstår sitt eget bästa – när hon vägrar svara på frågor eller ”svamlar en historia som inte stämmer”.
Det stämmer väl också ganska väl in på ett inkonsekvent psykopatiskt beteende eller??

Per-Ingvar Ekblad vädjar till sist till Hovrätten att bortse från den massmediala uppmärksamheten och istället fundera på ”hur många galningar som egentligen går runt i Arboga”.
Han varnar också hovrätten från att felaktigt döma Christine Schürrer för mord ”och sen om några år få uppleva att flera liknande bestialiska mord genomförs i mellansverige”.  ???

Vid 15-tiden förklaras hovrättsförhandlingarna avslutade. Christine Schürrer får stanna i häktet tills vidare. Dom avkunnas måndagen den 16 februari 2009 kl.11.00.

Åhörare och press hänger på låset! Kamera på plats.

DÄR kommer hon!
Massmedia!
Anhöriga släpptes in före pressen. Expressen intervjuar Marie Fredborg.

Så var dagen inne – äntligen. Det är dags för slutpläderingarna i det s k Arbogamålet.

Och jag hoppas verkligen att detta ÄR sista rättegångsdagen innan juryn ska sammanträda för ett beslut! Det visar sig…

I’ll be there! See you in court!

Söndagen den 18 januari 2009 – kan jag konstatera när jag rycker ett blad från almanackan. Och jag lägger också märke till att numera får jag riva blad även till söndag! 🙂 Förr satt lördag och söndag ihop! Känns bra att helgdagarna får vara enskilda och inte i klump.
På tal om almanackor så vill jag visa vad min amerikanska kattkalender säger på månaden Januari:
Och på tal om katter måste jag ju visa några foton från Kattjouren igår kväll! Jag hade kvällspasset hos Kattvännerna i Köping. Alltid lika härligt! Jag träffade Marie där också, ordföranden i föreningen, och det var jätteroligt. Hon berättade om några nykomlingar som vistas i karantänrummet. Så många kattöden det finns…

Här är två av de nya:
Hon kallas Isabelle. En så vacker och kelsjuk kisse! Vad har hon varit med om i sitt liv? Och varför har hon hamnat här bland alla hemlösa katter?
Den andra nykomligen har jag tyvärr glömt namnet på. Kanske Marie kan tala om det i en kommentar?
Visst är hon fin!! Och lika sällskapssjuk och kelen som Isabelle! Marie funderar på om hon väntar ungar. Kissen är lite rund om magen…

Den tredje nykomligen – Oskar – fick jag inte med på bild. Han ville inte visa sig. Så osäker och rädd är han. Han har vistats utomhus länge, bott i en håla och blivit matad av en snäll dam som förbarmade sig över honom. Vi får se hur det går för Oskar.

Uppe bland de övriga katterna var det lika hemtrevligt som alltid. Man känner sig verkligen välkommen då man kommer hit!

Pontus Desmond Mia

Fideli Busiga Svante alltid på språng!

Fideli njöt för fullt invid elementet! Där är det varmt och skönt för liten hemlös kisse.

Vackra Mia och Busiga Svante leker på fönsterkarmen.

Sen var det sovdags: Så skönt att ha en egen liten vrå att krypa in i! Det är Svantes syster Sofie som snusar och sover där inne.

När jag ändå håller på  i kattsvängen – vill jag också visa ett nytaget foto på två av mina egna här hemma!
Felix och Curry!

Till frukosten bläddrade jag i DN och Svenskan. Båda morgontidningarna har idag Barack Obama på förstasidan. Tidningarna berättar om tisdagen då USA:s nye president ska svära eden. Här står också om Obamas väg till makten och om gänget som ska hjälpa honom styra Amerikas förenta stater.
Jag tog mig friheten att fotografera bilden på DN:s förstasida – jag tycker den är fin:

Paret Obama är på väg till New Hampshire i kampanjbussen, för ett år sedan. Barack Obama bläddrar i en tidning, läser säkert vad som skrivs om honom. Hans fru Michelle, lutar sig mot hans axel och slumrar en stund. Barack är koncentrerad på det han läser men hans arm smyger ändå ömsint runt Michelles rygg. En vacker, lugn bild. En bild av gemensam kamp, kärleksfullt samarbete och innerlig förtröstan. Men kanske också en bild av stormens öga. Det sägs vara mycket lugnt mitt i stormens innersta. Man kan också tala om ”lugnet före stormen”. Det kanske är vad bilden förmedlar – lugnet före stormen. Ett år innan Barack Obama blir USA:s förste svarte president.

Tankarna vandrar vidare. Jag sitter en stund i soffan i vardagsrummet. Ser hur den gamla damen tvärs över gatan tittar genom sitt fönster, pysslar lite med den enda blomman hon har i sitt fönster, tittar ut igen. – Vad tänker hon på? Hon som är nästan 90 år och som varje kväll får besök av hemtjänsten. De kommer så sent som 19.30, har jag sett. Kan det vara en bra tid för en gammal dam? Förr fanns hennes man också därhemma. Han kom till ett vårdhem för några år sen, nu vet jag inte om han är i livet längre. Tiden går, åldern tar ut sin rätt.

Tänker också på morgondagen. Då hålls slutpläderingarna i Svea Hovrätt. Hur ska det gå? Hur ska Emma orka? Läste Expressens artikel igår om ”skyddad identitet” med en rubrik som pratade om förhöjd säkerhet för Emma. Hur Emma och hennes sambo ska ha fått information av polisen.
Det är så ofattbart. Hur kunde detta hända? Vad har fina, ljusa, positiva Emma hamnat i för häxkittel?
Jag kan tänka mig att hennes nerver är på bristningsgränsen nu.
Sista dagen imorgon. Kanske. Man vet ju aldrig. Måhända har den tyska kvinnan kommit på något mera som kan förhala rättegången? Kanske krampar försvarsadvokaten fram något nytt in i det sista – på sitt buttra, surmulna sätt? Det är märkligt hur surt och vresigt denne man har jobbat sig igenom rättegången. Som om han vill att alla ska reta upp sig på honom? När han i själva verket borde agera smilfink – och få med sig eventuellt vacklande åhörare och en beslutande jury. Icke – här har det varit hårda bandage och tuffa puckar från början och  jag tror inte han kör en mildare ton imorgon.

Jag ska följa förhandlingarna. Orkar jag och får plats i åhörarsalen kommer jag att finnas i Västerås – annars följer jag dagen via den formidabla återgivningen på VLT:s hemsida. Tack Ann-Sofie Sannemalm för det!

Avslutar med en bild på morgondagens huvudpersoner…

”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut…” går texten. En kär vän till mig skickade ett sms imorse och berättade för mig om vad hon drömt i natt. Så här var det…

”När jag tidigare arbetade som sjuksköterska hade vi särskilt höga pallar för patienterna då vi skulle ta prover. Detta för att vi inte skulle anstränga våra ryggar för mycket.
Jag drömde att du satt på en sådan pall. Du kände dig så ensam där du satt. Ledsen var du.
Nedanför såg jag en stor ring med människor som höll varandra i handen. Jag stod där också och höll din mamma i ena handen. I den andra höll jag en vän till dig. Resten av ringen bestod av människor som är dina vänner, människor som bryr sig om dig.
Du behövde bara titta dig omkring så skulle du upptäcka att du inte är ensam.
Det finns många människor som står vi din sida.”

Den drömmen som min vän berättade kom att betyda väldigt mycket för mig idag. Det vände. Det finns en ljusning. Det finns vänner.

Det påminner mig om en devis jag har på min vägg: ”Lyfter man blicken finns det inga gränser”.

Så tänk på min väns dröm alla ni som känner er nedslagna, ledsna, utfrusna, sorgsna och ensamma. Titta omkring er – det finns vänner. Det finns människor som vill dig väl. Du är inte ensam.

Stort tack till min vän som sände mig det alldeles speciella sms:t imorse!