Feel in the Blogg

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden fick se vad som hänt under 12 år av nazistiskt styre.

50 år senare högtidlighölls minnet av Förintelsen för första gången i Sverige. Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag och från 2005 har FN deklarerat dagen som en internationell minnesdag över Förintelsens offer.

Läs mer HÄR!

Besök Auschwitz genom att klicka HÄR!

Kalla mig gärna fjollig och fjantig men igår satt jag och bara LOG i TV-soffan när Magnus Englund från Köping fick sin Emma! Bonden som sökte en fru har sökt klart! Jag log och skrattade där emellan men när Emma sjöng för Magnus i kyrkan då rann tårarna på mig. Det var precis som de unga tu sa – ett riktigt sagobröllop! Så glada de var, så kära och så lyckliga! Jag hoppas att med dessa förutsättningar kommer lyckan att le livet ut för herr och fru Englund!

Sen råkade jag av en händelse slå på TV:n förra veckan när ”Vem vet mest” med Rickard Olsson sändes och där visade ytterligare en lokal förmåga framfötterna! Thomas Öhling gick och vann kalaset! GRATTIS THOMAS! Att du var en sån baddare på allmänbildning hade jag ingen aning om!

Ja, GRATTIS förstås också till Magnus och Emma i Kullinge!

Jag vidhåller att ”travsport” inte handlar om sport utan om pengar, massor av pengar – till vilket pris som helst! Och förlorarna i denna s k sport är hästarna! Hästar som plågas för att springa in så mycket cash som det bara går.
Sen väntar slakthuset!

Läs dagens Aftonbladet om hur hästar behandlas i Prix d´Amérique! Klicka här för att läsa om hur djuren plågas hänsynslöst när dollartecknen grinar framför ögonen på travfolket.

Ja, nu vill jag ha en massa, mysig och GOD müsli!!
M a o MIN EGEN MÜSLI har kommit, specialbeställd från Saltå Kvarn!

Detta spännande lilla paket stod utanför min dörr när jag kom hem från Köping! Levererad av Posten (eller kanske CityMail?)

Inuti: En jättefin plåtburk! MIN müsli!!

Se där! T o m mitt namn på min egen blandning!

Och öppnar man på locket! Mitt eget val av müsliingredienser! De gula bitarna är mango! Min absoluta favoritfrukt – förutom de svenska frukter som finns i trädgården.

Allt dokumenterat från Saltå Kvarn!

Se här allt smarrigt jag valde att blanda i! Max 400 gr får man ta per omgång! Det står också i brevet vem som blandat just min müsli och saxsymbolen visar var min etikett satt som jag fäste på burken!

Gissa om det smakade maffe! Jag tog om tre gånger… Så det lär inte dröja länge förrän jag skickar efter en ny leverans. Kanske väljer jag en ny blandning då! 😀

Vill DU också sätta ihop din egen müsliblandning och använda Saltå Kvarns ekologiska KRAV-märkta varor! Klicka då HÄR för att komma till ”Min müsli” och Saltå kvarn!

Och så veckans visdomsord!

JAG VET VAD JAG FLYR IFRÅN, MEN INTE VAD JAG SÖKER EFTER.
(Michel de Montaigne)

En vanlig söndag i januari börjar bl.a. med DN för min del. Även Svenska Dagbladet råkar vi ha nu på söndagar ett tag. Skillnaden visar sig rätt stor just idag mellan tidningarna…

Medan Svenskan skriver om hundar som går på eget café(!) i Stockholm och förser sig med cocktails bestående av blodpudding, leverpastej och kyckling – skriver Dagens Nyheter om betydligt viktigare saker, enligt mitt sätt att se. Här är förstasidan på DN idag, söndag den 25 januari:

Artikeln handlar om förhållandena i allmänhet i Kongo-Kinshasa och för kvinnorna i synnerhet.
Gynekologen Denis Mukwege har vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor som våldtagits och då utsatts för fruktansvärda skador. På bilden samtalar han med några av kvinnor han opererat.
På fredag erhåller Denis Mukwege Olof Palmes pris! Klicka HÄR för att läsa artikeln på DN:s hemsida!

Stöd gärna Läkarmissionen – som ihop med SIDA trott på dr Mukwege och hjälpt till med uppbyggnaden av sjukhuset i Bukavu! Klicka HÄR för att komma till Läkarmissionen!

Man blir lätt lite illamående över vår västerländska välfärdshysteri som går över gränsen när Paris Hilton-hundar snaskar blodpuddinsdrinkar på eget fik – alltmedan kvinnor i Kongo-Kinshasa våldtas som krigsstrategi och en eldsjäl kämpar för deras liv och värdighet.

När jag tittade ut genom mitt sovrumsfönster idag såg jag detta! Ser ni vad jag ser?
Jag menar detta: Kaprifolen grönskar redan! Hopp om vår och ljusare tider, med andra ord! Gläds!

Sen tog jag mig en promenad – åter igen tack vare Max och Saga. En promenadrunda som avslutas med ett besök på kyrkogården.
Det är så vilsamt att vandra på kyrkogården.
Jag tänker på att jag och Max och Sagas pappa tidigare diskuterade någon form av minnesmärke över barnen. Det var innan vi visste att Byggnadsfirma Lund inte tänker riva huset där morden skedde – utan så småningom hyra ut det igen. (Vem skulle vilja bo där??)
Nu när jag ser hur många som går till barnens grav så känns det som om graven blivit en naturlig minnesplats. Det lyser alltid ljus på graven – när jag än har besökt den. Själv tände jag förstås två också.

På hemväg kunde jag inte låta bli att fotografera denna lav som växte på häcken runt kyrkogården.
Den är väl vacker i all sin anspråkslöshet!?

Hemma var inte alla lika pigga denna regndisiga söndag.
Wilma softade Curry slöade Och Felix verkade mer eller mindre ha kollapsat av trötthet! Vilket gäng!!

Avslutar med en tulpanbild igen! Jag ÄLSKAR tulpaner och särskilt när man får tag i sådana som slår ut. Dom är ännu vackrare då, tycker jag. Dom här doftade dessutom! Doftade vår!